Bloggpaus - på återseende

Jag har sedan 2007 skrivit 2600+ blogginlägg och oräknerliga kommentarer här och på andra ställen på nätet.

Jag har blandat högt med lågt, kvalité med skräp, rätt med fel, allvar och ibland rent strunt. 

En massa jobb! 

Timmar, dygn och veckor har lagts ner på att fördjupa mig i spritt skilda ämnen så att man inte gör bort sig totalt när man konfronteras med sådana som har bättre kunskap. För dem finns det gott om, både här och annorstädes - och gjort bort mig har jag gjort ofta ändå, både med och utan deras hjälp...
Kunskapslusta, hunger och en vilja att uttrycka mina åsikter har drivit mig framåt, och ibland många andra ända bort till vansinnets gräns...

Men... 

Nu har tyvärr stressen i mitt liv kommit ikapp mig på riktigt allvar och jag kommer ta en bloggpaus här under en tid framöver. 

Det handlar alltså inte om någon nerläggning, bara ett nytt sätt för mig att få en överhettad hjärna att gå ner på någorlunda rimliga tomgångsvarv igen. 

Akut 

Allt blev riktigt akut av olika anledningar för en tid sedan och då blev det, en temporärt påtvingad 100%-ig bloggvila där jag inte hade någon tillgång till den uppkopplade världen.
Det var en oerhört chockerande upplevelse för mig när kroppen sätter stopp så brutalt och oerhört ångestgenererande. Utan tvivel en signal vilken man inte bara rundar och går vidare efter.

Nya perspektiv 

Efter en sådan livsförändrande och omtumlande upplevelse så har orken ändå sakta, sakta oförklarligt kommit tillbaka och också behovet av att tänka på något annat än min egen situation vuxit på mig. Jag har också bloggat på rejält på sistone, nästan explosionsartat, delvis för att Juholts senaste krumsprång gjort att det kliat i fingrarna... ;o)
Men generellt har jag också känt ett tag att jag inte orkar vara så förbannad mot dumheter, orättvisor, idiotier och felaktigheter längre. Irritationen som alltid varit bränsle har jag fått krysta ur mig allt mer ansträngt. Ett känsla av förändring som är på väg har vuxit sig starkare, men annat hann före.   

Det goda livet 

Jag inser nu i alla fall, i elfte timmen, att vad jag, mitt sinne, min hjärna och min kropp egentligen behöver är semester ifrån allt som rör sig; en tid för vila, promenader och lugn.
Att fokusera, gräva, debattera och dra mot ett mål genom bloggen handlade just nu kanske mer om att slippa tänka på det som är jobbigt i livet idag och imorgon än något annat. Dum i skallen så har jag bejakat och glatts åt detta då jag själv tolkade det som att det var tecken på att jag var på rätt väg - energin var ju delvis tillbaka! Tvärtom har jag antagligen fördröjt självläkningen och mitt tillfrisknande vilket jag märkt nu. Så är det när man hellre drar mot kunskapens och debattens bländande ljusspel på det uppkopplade slagfältet än de mörkare vråerna inuti sig självt. 

Nogatgrejsimojs! 

Det viktiga i nuläget är att finna balansen i vardagen igen, livslust, ork, glädje och de där goda kakorna med nogatgrejsimojs i som frugan gömt någonstans.


Således så blir det en bloggpaus ett tag framöver, under en tid. Var snälla mot varandra därute och hoppas ni väntar på mig när jorden slutat snurra så förbannat snabbt. 


Tack för att ni lyssnat. 

//Zac 

PS. Varför inte lite Ola Magnell?

Inte så mycket för politiken, mest för en förbannat duktig musiker och trubadur - en skön låt och en fin slutpunkt för i år? Nya Perspektiv var det ja... :o)

Och när de inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till sitt trygga gamla liv
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som de kan börja skönja nya perspektiv