För en dryg vecka sedan så var jag på Roger Waters - The Wall och blev oerhört berörd av en filmsnutt där barn överraskas av sina fäder som kommer tillbaka från militärtjänstgöring. Då tyckte jag att det handlade om en sammantagen känslostorm som skickligt byggt upp under konserten, men då jag nu påminns om detta och ser filmer med samma klipp och andra så påverkas jag likadant igen.
Klarar ni av den utan att få blinka bort tårar?
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om Pink Floyd, The Wall, Roger Waters, musik, konsert, upplevelse, teknik, tårar, barn, pappor, USA, krig, propaganda, homecoming, hemkomst, rörande, youtube
USA är ONDA!
Många tjatar om USA's krigsmakts övergrepp och om hur dessa klipp är tillrättalagda och visst är det delvis så. USA har gång på gång brutit mot de regler och det samhälle som man säger sig beskydda och det är en fascinerande okritisk hyllning till deras egna militära styrkor. Själv är jag oerhört kritisk till våldsanvändning av alla former, men det är också en ståndpunkt som jag måste ta avstånd ifrån ibland då man måste se realistiskt på världen. En slags nollvision kring militära ingripanden. Jag blir lika irriterad på den världsfrånvända rödvinsvänstern som tror att diktaturer skulle sluta bedriva angreppskrig bara för att vi ber dem, så som bombliberalerna som tycks få st@nd så fort militära insatser kommer på tal. Idioter som har mer gemensamt än vad de tror...Men till klippen!
Ja, det är så naket öppet och äkta känslor hos barnen i klippen, deras känslor för sina fäder kan inte förfalskas. Ta ansiktsuttrycket på den första flickan - chock, misstro och sedan överväldigande känslor som nästan dränker henne och hon kan knappt få luft när hon stapplar fram till sin pappas trygga famn, är något så oerhört äkta. Det är den allra, allra finaste bilden av faderskap för mig - även om det givetvis trots allt utspelas i skuggan av oändliga tragedier i krigets realitet. En pojk ser ut att trotsa tyngdlagen när han hoppflyger upp till sin pappa. Men alla ser ut att inte kunna släppa taget när de väl är omfamnade, några ser ut att inte ens andas i rädsla för att förlora ens den minsta lilla kontakt.Starkt!
Klarar ni av den utan att få blinka bort tårar?
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om Pink Floyd, The Wall, Roger Waters, musik, konsert, upplevelse, teknik, tårar, barn, pappor, USA, krig, propaganda, homecoming, hemkomst, rörande, youtube
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.