Jag minns som om det var i går hur jag satt i soffan på lördagsmorgonen och tittade på nyheterna. Det kunde varit vilken lördagsmorgon som helst, lite småkallt i huset och jag hade dragit upp fötterna under mig i soffan. Skillnaden var att denna morgon satt jag och såg med förvåning och lite illamående hur Sveriges statsminister skjutits ner på öppen gata. Det var vilda spekulationer åt alla håll och människor som chockade grät vid en allt högre roshäck som glödde blodrött mot ett grådaskigt Stockholm i centrum för ett litet kallare Sverige. Overkligt... Overkligt. //Zac Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme , Palmemordet , 1986
Politik och så lite åsikter...