Nu får vi lugna oss ett par hekto...

Detta känns som ett av de mer viktiga blogginläggen jag gjort under denna valrörelse.
Den vulgära kampanjen där man plockar upp utförsäkrade extremfall emot Alliansregeringen känns både osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse.

Lovvärt försök

Och nej, det handlar absolut inte om att jag negligerar eller nedvärderar svårt sjuka människor med berättelser som är svåra att ta in. Det handlar om att vi nu får dessa extremfall uppslagna på löpsedlarna som om det vore det normala. Det handlar dels om fyrkantig byråkrati och ett lovvärt försök att rensa upp i det svårnavigerade träsk som sjukförsäkringsfrågorna vuxit upp till under de senaste 20 åren. Ja, mer om det lite senare i texten.

Tragik i kubik

(se update under min signatur)

Annica Holmquist, 55, lider av en svår sjukdom som får hennes kroppsdelar att växa okontrollerat.
Hon kräks ofta av sina smärtor och kommer enligt läkaren aldrig kunna arbeta igen.
Men Försäkringskassan vill att hon söker jobb – socialtjänsten att hon säljer lägenheten.
– Jag orkar inte fortsätta leva, säger hon.

(Källa.)

Alltså, detta är en beskrivning av ett hemskt levnadsöde. Allt ifrån en lite okunnig och slapp hantering av de första undersökande läkarna som gav irreversibla effekter för stackars Annica, till att gång på gång trilla mellan stolarna när hon bollas mellan myndigheterna, försäkringskassan och försäkringsbolag. Till synes ett offer för iskall och omänsklig hantering nästan som om det var ifrån Reinfeldt själv!

Lugna dig!

Andas lite lugnt och titta på situationen med lite klarare ögon;

Debatten om sjukförsäkringen har kretsat kring lågvattenmärken och har fastnat i surrealistiska extremfall, där människor farit illa i en ”gråzon” med gränsdragnings- och tolkningsproblem – en i grunden nödvändig och välmenande reform avfärdas som “kalla handens politik”, ”regeringen tar från de sjuka och ger till de friska”, allianspolitikerna är ”utan empati och känslor och sparkar på de svaga som redan ligger”, allt isolerat ur ett meningsfullt sammanhang.

(Källa.)

Precis, lugn och ro...

Vad gott kommer åt att dra generella slutsatser ifrån extremfallen? Vi har en massa överord och fel fokus ifrån det RödGröna blocket.
Låt oss titta vidare lite på hur våra sjukförsäkringar fungerade innan valet 2006 och vad som sedan hände:

Det är en fredagsmorgon i augusti 2002. Bara en månad återstår till valet.
På några år hade antalet sjukdagar fördubblats. Sjukskrivningar och sjukpensioner kostade 114 miljarder kronor om året. Det höll inte längre. Varken mänskligt eller ekonomiskt.
Regeringen Göran Persson hade kniven mot strupen. Ville de vinna valet krävdes hårdare tag mot de sjuka. Och Göran Persson ville vinna. I Gustavsberg slog Ingela Thalén fast att sjuktalen skulle halveras på fem år.
Socialdemokraterna vann och drev igenom de hårdare kraven. Alliansregeringen har fortsatt, bland annat genom att sänka ersättningen för långtidssjuka.
I dag är målet nästan uppnått. Staten har sparat miljarder

(Källa.)

S-Regeringens egna utredare, 2006:

"En förändring vi bedömer som närmast oundgänglig är att en tydlig tidsgräns sätts för sjukpenningen. Sveriges extrema sjukskrivningstider är unika och det är också det faktum att vi saknar en bortre gräns för hur länge man kan uppbära sjukpenning. Vi har inte funnit något som talar för att de långa sjukskrivningstiderna skulle ha några positiva effekter. Däremot talar mycket för att tiderna i sig har en negativ effekt på chanserna att komma tillbaka till arbetsmarknaden."

(Källa: SOU 2006:86, sid 95-96)

Men missförstå mig rätt

Det är riktigt hemska levnadsöden som nu pumpas fram i allt hetsigare attityd mot Alliansregeringen. Journalisterna och ledarskribenterna vet mycket väl att ansvariga politikerna inte kan kommentera specifika fall och tolkar deras svar som undanflykter och ovilja att tala om problemen, som om problemen vore det allmänna och normalt förekommande.
Detta är extremfall, glöm inte det.
Extremfall som tragiskt nog har hänt, tragiskt nog händer och tragiskt nog kommer att hända oavsett färg på regeringen.

Gör det att det är extremfall det ointressant?

Nej, jag vill själv se en typ av haverikommission ifrån försäkringskassans sida när någon farit så illa med försäkringskassan som möjlig huvudpart.
Människor som kan arbeta skall stå till arbetsmarknadens förfogande, de som är för sjuka skall inte göra det. Människor som uppenbart inte kan klara av ett arbete skall inte behöva göra det, och när de ändå inte hamnar i fortsatt sjukskrivning så har något gått fel.
De RödGröna dammsuger alla sådana fall nu och vill göra gällande att det är normalfall de beskriver. Det är uppenbart människor som är för sjuka för att jobba, FK drar alldeles för hårda slutsatser i dessa fall. Det tar f ö 20 sekunder på Google att hitta liknande fall från deras egna regeringsperiod...

Men det är rätt!

Vi har haft en lång socialdemokratisk regeringsperiod bakom oss som regelmässigt sjukpensionerat och långtidssjukskrivit människor för att kunna föra bort dem från kolumnen 'arbetslösa'. Istället har de människorna hamnat längre och längre ifrån arbetsmarknaden och längre in i utanförskap och inte sällan än värre ohälsa. Det har regeringarna Persson struntat i utan fokus har hela tiden legat på att minska arbetslöshetssiffrorna, inte minska sjukskrivningar, utanförskap och öka rehabilitering, utan bara gömma undan arbetslöshetssiffrorna.

Alliansen gjorde en erase and rewind

Alliansen nollade räkneverket och började om för att med klara ögon bedöma arbetsförmågan på regelmässigt och i många fall felaktigt sjukskrivna människor. Det är i grund och botten klokt, men man förstod inte hur hårt det kunde slå.

Var det fel?

Nja, totalt sett tror jag att Alliansen underskattade hur tillståndet säkert försämrats av det utanförskap som dessa människor tvingats ut i och hur nedbrytande det är att leva på en usel sjukpenning. Detta gäller inte minst unga människor som inte lyckats upparbeta någon större lön innan de tvingades ut i förtidspension, och då på mininivåer - utan möjlighet att göra något. En hård och kall hantering hade slagit ut dem ända dit.

Ett misslyckat lyckande

Utförsäkringarna gav ingen enorm invandring till arbetsmarknaden, men kanske kommer det en puckel senare efter adekvat rehabilitering? Denna bortsopade grupp får kanske chansen att komma in i samhället, in från utanförskapet igen. En nog så gott resultat, dock mycket svårmätt i kronor och ören.

S-drömmen

Detta är trots allt reformer som S drömt om och skissat på i årtionden, men inte vågat. Bidragspartiet framför alla andra har inte råd att stöta sig med bidragsberoende och sjuka människor. Att många kanske är sjuka för det ofrivilliga utanförskap de förpassats till struntar man i.

Monas vändning

Det är synd att inte Mona Sahlin har det politiska modet att faktiskt med riksdagens starka stöd sträcka ut en hand och öppna för en bred överenskommelse för de nödvändiga reformerna. Istället så plockar hon billiga politiska poänger på människor som trillat emellan de system som vårdats så ömt av hennes egna parti.

Vad skall Alliansen göra?

Nu är sjukförsäkringen "omstartad". Vi har en hel del människor som kastats ut och som Försäkringskassan funnit skall fortsätta vara utanför systemen.
Är detta fel? Rätta till det!
Har FK agerat rätt utifrån givna bestämmelser? Ändra dem!
Har FK agerat fel utifrån givna bestämmelser? Ändra dem!
Erkänn att det blivit fel i en del fall, men att det också handlar om en engångs omställningsfas - inte om något permanentade av människors olycka.
Hårdare regler numera - javisst, men också rättvisa och omsorg till de som verkligen behöver det.

Frågorna som kom bort

Det är om detta som politiken borde handla om, även nu i valtider. Sahlin ser dock till att noga utnyttja detta genom fördummande och förytligande uttryck som stupstock och annat. Som jag sade, det är politisk feghet som gör att debatten fortsätter att vara osmaklig, fördummande och rent ut sagt ovärdig en svensk valrörelse. Och man missar hur nödvändigt detta varit...

Tillägg

Mary har en bra bloggning om just hur orättfärdig kampanjen med de sjuka är och hur lite stöd i lagen som finns, hon citerar bl a Mark Klamberg:

Det cirkulerar påståenden att sjukförsäkringsreformen innebär att cancersjuka som är döende måste delta i arbetsförmedlingens program. Det stämmer inte. Enligt 3 kap. 4 § i lagen om allmän försäkring (AFL) är inte sjukpenningen tidsbegränsad för personer med mycket allvarliga sjukdomar.

Mer om...

Politik	Bodströmsamhället
Piratpartiet	FRA-lagen
Kultur	Upphovsrätten
(anti)Feminism	Jämställdhet
Politik	Om bloggen

Tidigare om valet denna månad

• Valets BagdadBob-moment!
• 100000 för en svenskakurs?
• Det finns ingen el-allergi
• Barnporr i 21 tidningar på KB
• Tips för Jonas Gardell
• En "vaskad röst" på Piratpartiet
• Hoppet står till Piratpartiet
• Det är sossar som röstar på SD
• 10 skäl för återval av Alliansen
• Rättsröta, inte patriark
• Affären Mona och Tobleronen
• Det demokratiska med Sverigedemokraterna
• Splittrade är bara förnamnet
• Anna Lindh och dagens Socialdemokrati
• De pissnödiga vänsterliberala skribenterna
• Demokratin vilar på darriga partier
• Katastrofen Mona och samhällsutvecklingen
• Om SD från en som vet...
• Hur omfattande röstfusk bedriver S egentligen?

//Zac, påminner också om min bloggläsarundersökning
UPDATE: Några minuter efter jag publicerat detta så tvärvänder Försäkringskassan nu om Annicas fall...
En ytterligare sak som bör beaktas är att Annicas dotter, vars blogginlägg startade allting, är aktiv vänsterpartist. Oavsett om det bör anses vara ett parti-inlägg i valrörelsen eller ej så bör läsarna själva få avgöra om det betyder någonting i trovärdighet eller ej.

---

Läs även andra bloggares åsikter om valrörelse, Alliansen, RödGröna, politik, valet 2010, sjukförsökringarna, olycka, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt AB1, Ex, GP, HD, SvD1, Norran1, DN1, BT, Dagens, SSv1, Kuriren, SVT, NSD, VT, NT, NK