En snäll jätte har nu fallit för sista gången. I skymundan, lite sådär småtragiskt som bara f d idrottsstjärnor och f d skådespelare kan bjuda på.
Spritvanor i kombination med diabetes och anlag för hjärtsjukdom är en säker väg till graven - hans far och bröder fick inte fylla 50 någon av dem.
Tragiskt slut med ångest och utdragen dödskamp.
Jag minns när han skulle möta Bruno och de båda kom in i ringen. Lillen såg livrädd och obekväm ut. Bruno såg ut som om han skulle kunna käka sig igenom järngaller för att mörda någon. Det slutade också med en otäck knock och det börjades direkt med oerhört elaka och nedvärderande skriverier efter det. Media lyfte upp honom innan, tryckte ner honom efteråt. Svagt - och en hel del sportskribenter skriver fortfarande...
Han var stor, duktig och stark, men också taktiskt lite osmidig och hade svårt att anpassa sig till motståndarna om utgångstaktiken inte fungerade. Han saknade givetvis också mördarinstinkten (enligt rykten amfetamin) som Högberg bar på eller blicken för smart boxning och den fruktansvärd högern som Ingo hade.
Men en av de stora är han - och har egentligen alltid varit.
//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om Anders "Lillen" Eklund, boxning, Europamästare, Ingo Johansson, Frank Bruno, Mike Tyson, Bosse Högberg, Steffen Tangstad, RIP AB1234567890, Ex1234567, SvD1, DN
Snäll jätte
Enligt de som kände honom, nämre och på lite håll, så handlade det om en väldigt snäll och ödmjuk människa. En lite småseg, snäll jätte. Spriten som så ofta får fungera som substitut till stordådens spänning kanske också här lär ha haft ett finger i att det bara blev 52 ronder i livet.Spritvanor i kombination med diabetes och anlag för hjärtsjukdom är en säker väg till graven - hans far och bröder fick inte fylla 50 någon av dem.
Tragiskt slut med ångest och utdragen dödskamp.
Duktig boxare
Lillen var betydligt bättre än sitt rykte. Många journalister drogs med i haussen när det skulle dissas och såg inte riktigt det som egentligen hände. Lillen blev tvåfaldig Europamästare och blev omnämd i Boxing Illustrateds topp 20 som "A solid 10 rond winning fighter". Han slog ut Tangstad två gånger och KO-vann över Alfredo Evangelista.Bra tid för boxningen
Sedan skall man inte glömma att större delen av Lillens karriär ägde rum när bältena fortfarande var riktiga bälten och det var en hög klass på boxarna. Ta Frank Bruno t ex. Han var inte dålig alls, en av de få som skakade Mike Tyson när han var på topp.Två stora problem
Lillens problem var tudelat. Dels hade han lite av en glaskäke, men framför allt så verkade han inte ha den där riktiga killerblicken i ringen. Han tyckes snarast tycka synd om motståndarna.Jag minns när han skulle möta Bruno och de båda kom in i ringen. Lillen såg livrädd och obekväm ut. Bruno såg ut som om han skulle kunna käka sig igenom järngaller för att mörda någon. Det slutade också med en otäck knock och det börjades direkt med oerhört elaka och nedvärderande skriverier efter det. Media lyfte upp honom innan, tryckte ner honom efteråt. Svagt - och en hel del sportskribenter skriver fortfarande...
Topp tre i Sverige!
Jag räknar honom själv som trea bland svenska boxare efter Ingo Johansson , som själv gick bort för drygt ett år sedan, och Bosse Högberg.Han var stor, duktig och stark, men också taktiskt lite osmidig och hade svårt att anpassa sig till motståndarna om utgångstaktiken inte fungerade. Han saknade givetvis också mördarinstinkten (enligt rykten amfetamin) som Högberg bar på eller blicken för smart boxning och den fruktansvärd högern som Ingo hade.
Men en av de stora är han - och har egentligen alltid varit.
RIP
//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om Anders "Lillen" Eklund, boxning, Europamästare, Ingo Johansson, Frank Bruno, Mike Tyson, Bosse Högberg, Steffen Tangstad, RIP AB1234567890, Ex1234567, SvD1, DN
Blev glad när jag läste din text. Tror inte jag kommer att se en mer nyanserad men ändå både positiv och respektfull beskrivning av "Lillen". Skall man blogga så är det så här det skall se ut, tycker jag. Tack!
SvaraRaderaHmmm... Tack förresten. Lustigt att det nu har blivit två, i mitt tycke, läsvärda och respektfyllda bloggningar om två bortgångna boxare?
SvaraRaderaLäs gärna min lilla minnesskrift om Ingo också!
Tack igen.
//Zac
Jättefint skrivit!
SvaraRaderaJag läste just den tragiska nyheten i tidningarna på nätet. Artiklarna var ganska lika och intetsägande, så jag gjorde en sökning och hittade din blogg. Här finns både fakta om Lillens karriär och information om vad som kan ligga bakom dödsfallet.
Personligen känner jag att det blir lite tomt inom en varje gång någon idolerna från ungdomsåren går bort. Man känner sig äldre och svagare...
RIP Lillen
Magnus Lindstrand
Tack igen. Av någon anledning blir det ofta bra texter för mig när jag skriver om saknad och avlidna personer - som jag känner för. Hmmm, kanske inte är så lustigt förresten! ;o)
SvaraRaderaSedan känns det faktiskt lite som en del av en själv som dör när människor från ens ungdom/förflutna går bort, precis som du säger. Hemskt.
//Zac
Kände både lillen och hans bröder privat, har sällan haft så roligt som våra gemensamma fester och "jam". mina tankar går till hans döttrar. rip
SvaraRaderaUsch, jag har inte nämnt hans döttrar och styvson! :o(
SvaraRaderaGivetvis så tänker man på nära och kära när någon går bort. Jag beklagar djupt Lillens bortgång.
//Zac
Zac! Förbaskat bra skrivet. Helt klart är "Lillen" en av våra största boxare genom tiderna. Men jag sätter honom dock på 7:e plats på min 10 bästa genom tidernalista efter Ingo, George Scott, Olle Tandberg, Harry Persson, Bosse Högberg & Lennart Risberg. Efter "Lillen" kommer Armand Krajnc, John Andersson och Olle "Skoftebyn" Bengtsson.
SvaraRaderaDäremot, så möttes "Lillen" och Tangstad endast EN gång i prosammanhang- då i EM-matchen 1985. Vet dock ej om dom möttes som amatörer...
Jag känner också bara till den gången, men Steffen har i flera intervjuer uttalat sig om att de mötts två gånger.
SvaraRaderaScott tycker jag var bättre som amatör... ;o)
Och Harry Persson är lite bortglömd, tyvärr.
Tack för de goda vitsorden förresten.
//Zac
Blev så glad att läsa det du skrivit om Lillen:)
SvaraRaderaTycker synd om de människor som inte fick möjligheten att lära känna honom och hans bröder.
Kan bara säga att jag har nog aldrig träffat en så snäll, ödmjuk och go människa någonsin.
Det är helt sjukt att tänka att han och hans två bröder inte längre finns ibland oss.
Som tur är så finns det otroligt goda minnerna kvar av det roliga sammankomsterna vi hade förmånen att ha.
"Nu när du gått över till andra sidan (vilket är helt ofattbart) vill jag skicka med en hälsning till Per och Roger".
***Sov gott Anders***
Zac! Förbaskat bra skrivet. Helt klart är "Lillen" en av våra största boxare genom tiderna. Men jag sätter honom dock på 7:e plats på min 10 bästa genom tidernalista efter Ingo, George Scott, Olle Tandberg, Harry Persson, Bosse Högberg & Lennart Risberg. Efter "Lillen" kommer Armand Krajnc, John Andersson och Olle "Skoftebyn" Bengtsson.
SvaraRaderaDäremot, så möttes "Lillen" och Tangstad endast EN gång i prosammanhang- då i EM-matchen 1985. Vet dock ej om dom möttes som amatörer...
Blev glad när jag läste din text. Tror inte jag kommer att se en mer nyanserad men ändå både positiv och respektfull beskrivning av "Lillen". Skall man blogga så är det så här det skall se ut, tycker jag. Tack!
SvaraRadera