Anders Lindeberg hette en man som levde i början på 1800-talet. Han var en man med många talanger; han var bl a svensk författare, f d militär, teaterman, journalist, tidningsutgivare och politisk skriftställare samt grundare av en enskild teater i Stockholm.
Teatern ja...
Tydligen så hamnade han 1834 i tvistemål med staten (läs konungen) när han ville starta en enskild teater i Stockholm, men det gick inte för sig då han skulle konkurrera direkt med Kungliga Teatern. Detta klagade han tämligen högljutt över och åtalades tämligen omgående för sina hårda ord;"Vi hava idag den 13 mars. I dag är ett fjärdedels sekel förflutet, sedan en svensk konung störtades från sin tron, för att han illa vårdat sitt lands intressen."
Majestätsbrott!
Majestätsbrott blev åtalspunkten och allmänhetens intresse väcktes. Lindeberg var en stolt karl och meddelade under rättegången inifrån fängelset:"om rättegången afgöres till mitt fall, så skall mitt hufvud falla, –ty nåd skall jag hvarken begära eller mottaga. Jag har visserligen hos E. M. begärt tillåtelse att anlägga en teater för att på den uppföra skådespel, men med min person och min heder skall intet skådespel drivas, och lag och domarmakt ej genom mig förvandlas till en fars."
Vägran att böja nacken
Rätten gick på åklagarens linje och fällde honom för majestätsbrott, vars enda följd var halshuggning.- sade bara Lindeberg, och vägrade ta emot den obligatoriska benådningen (3 år på fästning) efter det att högsta domstolen fastslagit domen för struntbrottet. Nu började man från myndighetshåll inse att detta verkligen var illa. Uppror skulle säkert uppstå om man avrättade den nu populära fången för en sådan struntsak."Jag beklagar den kungl. hofrätten"
Skrämseltaktik utan resultat
"Gjuter man mitt blod på Schavotten, så skall det stänka omkring Sveriges gränser, dess droppar skola brännande träffa hvarje Svenskt öga, fjällen skola falla derifrån, och i samma stund skall hvarje Svensk hand vara fri.
Ett afhuggit hufvud är en rund kropp, och I skolen snart märka, att thronen vacklar på denna grund, liksom lyckan på sitt klot. I skolen nödgas afslå flera, på det hon måtte stå jemt. Men de skola skakas derunder, och I skolen, bleke och bäfvande, falla derifrån. Nu skola de växa till jettestorlek; deras brustna ögon skola skjuta ljungeldsflammor; deras blodiga hår skall förvandla sig till ormar, för hvilkas hväsande Ni förgäfves skolen söka skyla er ... Men på dessa fallna hufvuden skall det tacksamma fäderneslandet fästa en Borgarkrona, och ur dess spillda blod skall frihetens träd uppväxa.
Frågan är således endast om: när skall jag dö? I anseende till åtskilliga ekonomiska arrangementer önskade jag, att därmed kunde dröjas ungefär två månader, t e x till den 8 november, som är min födelsedag ... Jag anhåller emellertid att med det snaraste få veta dagen, då man skall taga mitt huvud, som, fallet för bilan, skall, det vet jag, bli gagneligare för fäderneslandet än sittande på mina skuldror."
8 November
Man fastslog dagen för domens verkställande till den 8 November enligt fångens önskemål och man satte präster på att förbereda honom för döden, möjligtvis för att skrämma honom. Under tiden sägs det att man lät bli att låsa celldörren i hopp om att han skulle ta chansen och fly fältet. Men inte Lindeberg inte!Poppis kille!
Hans benägenhet och mod gjorde att populariteten bland allmänheten ökade dag för dag. Kanske i ett försök att rädda ansiktet och öka sin egen popularitet så utfärdade konungen, Carl Johan, allmän amnesti för alla som dömts för majestätsbrott sedan 1810.Fool you!
Lindeberg fortsatte att vägra ta emot benådningar och krävde sin rätt att bli halshuggen.Men en plan utarbetades i hemlighet...
En fälla!
En dag när fångarna var ute på gården på Vaxholms fästning så sprang alla vakter på given signal in i fästningen och låste ut den stackars förvirrade dödsdömda Lindeberg! Han blev med rätta förbannad och sparkade och slog en stund på dörren tills han insåg det dåraktiga att ens försöka bryta sig in i en fästning, tröttnade och helt sonika gick hem.Utan tillstånd
Några år senare så startade Anders Lindeberg ändå en teater utan tillstånd - denna gång mystiskt nog helt utan åtgärder från myndigheterna...Tyvärr så fick han slå igen redan efter ett par år och gick vidare med att journalistiskt opponera mot myndigheterna och konungen i synnerhet, bl a i en redan då etablerad tidning vid namn Aftonbladet. Han fortsatte att producera böcker och artiklar tills dess att han dog bara ett par år senare 60år gammal.
Läs mer
Historien är något dramatiserad från min sida, men alla huvuddrag är givetvis så sanna som det går att få detaljer som snart är 200 år gamla.Wikipedia
Svenskt biografiskt handlexikon
Nordisk Familjebok
En hemsida om historien
//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Lindeberg, teater, majestätsbrott, dödsstraff, Vaxholms fästning, Aftonbladet
Underbart inlägg!
SvaraRaderaFick dagens bästa skratt när jag läste stycket om hur de låste ut honom och han fick inse det svåra i att bryta sig in i en befästning.
Härlig snubbe!
SvaraRaderaVerkligheten överträffar dikten om igen. Onekligen en fascinerande och rolig historia.
SvaraRaderaMen vissa såg mer tragik:
"Sedan han gick miste om att halshuggas, har han förlorat all popularitet. Det var synd om den mannen: han kunde hava blivit någonting efter döden. Han som stod så vacker för svenska folkets imagination, är nu bara ful och ingenting mer"
- Carl Jonas Love Almqvist
//Zac
Fantastisk historia och person och vilket civilkurage sedan! Det är en vara som det råder stor brist på i vårt samhälle av idag törs jag påstå.
SvaraRaderaLysande bloggning! Du har gjort min dag, redan 07:20... :-)
SvaraRaderaTack, kommentarerna har onekligen gjort min dag... :o)
SvaraRadera//Zac