Lätt när andra betalar notan

Claes Svedberg, 51, vill ha ett nytt liv.
Ett liv i frihet.
Så han säljer allt han äger, rubbet.
– Det är ingen protest mot konsumtionssamhället, säger Claes.
..
Det spelar ingen roll, jag har inte så stora krav på tillvaron. Bara det räcker till mat så ska det inte vara några problem.

(Källa.)

Först så känns detta oerhört imponerande att inte låta sig vara knuten till materiella ting, sedan kommer funderingarna. Givetvis så lever denna Claes således under tiden på att andra behåller sina saker, och t o m så många att det blir över till Claes för att låna.
Om alla gjorde likadant så skulle det givetvis snabbt bli brist på allt och total anarki bland dessa omateriella människor... Inte så imponerande längre, kanske?

Som kultursektor kanske?

Lite som en del t ex inom kultursektorn och inom den värsta extremistiska och förvirrade vänstern som alltid vill att andra skall betala.

Det är lätt att följa sina egna principer så länge som någon annan står för notan...

Ta t ex Karl Marx som fick upphället betalt av sin goda vän och mecenat Engel och inte minst Marx's fru, vars lyxliv också betalades med andras pengar.


//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Förresten har jag absolut inget emot Claes, han är fri att göra precis vad han vill. Dessutom verkar han vara en ganska skön typ. :o)

---

Läs även andra bloggares åsikter om pragmatisk, fattigdom, verklighetsförankring, Karl Marx