Min åsikt står dock fast från förra inlägget:
Njae – jag är inte direkt imponerad av den konstnärliga höjden på hennes verk. Dagens konstnärer är mer intresserade av att provocera än att ställa och försöka besvara intressanta frågor, vilket jag tycker på sätt och vis både är en större och svårare fråga för konstfack.
Förutsägbart och bara så.. tråkigt...
Reaktionerna kom förvånande nog som en överraskning för Odell. Sedan är det väl att sparka in öppna dörrar genom att påpeka att våldsamma och förvirrade patienter läggs i tvångsbälte?
Hon har visat att man kan sätta upp ett mål i att läggas i bälte och sedan skådespela sig till det - imponerande! (jag är cynisk)
Medkänsla
Nä, som jag också skrev i mitt inlägg:
Personligen hade det varit ett mycket intressantare verk om t ex medmänniskorna på bron inte brytt sig utan vänt ryggen till den förment spelade psyksjuka som tycktes må mycket dåligt. Men nu klickade samhället igång på det sätt som gör en lite stolt tycker jag.
Människorna på bron blev oroliga för den förvirrade och sjuka flickan på bron, de gjorde vad de kunde - betänk att detta kunde ha varit en hiv-smittad prostituerad knarkerska med en använd kanyl i näven - och larmade polis som också gjorde exakt det man kan begära.
Bra psykvård?
Psykvården följde också sina rutiner så gott det går för att hjälpa och skydda individen för/mot sig själv. Skall personalen på akutpsyk fortsättningsvis ifrågasätta de inkommande ifall del spelar? Snacka att sparka in öppna dörrar till en sluten psykvård...
Samhället fungerar!
Jag håller således helt med Peter Kadhammar i AB:Efter att ha sett konstverket och hört samtliga vittnesmål drar jag slutsatsen att samhället fungerar ypperligt.
Hyggliga fotgängare la en jacka över Odells axlar och pratade lugnande med henne. Någon ringde 112. Polisen skickade civilbilar, uppenbarligen för att inte oroa den förvirrade och kanske självmordsbenägna kvinnan. Strax var tre patruller på bron och polismännen lirkade in henne i en bil när hon gjorde våldsamt motstånd.
De körde henne till psyket där läkare försökte prata med henne. När hon inte svarade på tilltal utan skrek och krängde med kroppen spände de fast henne och satte två lugnande sprutor i stjärten.
När Odell somnat lossade de bältena.
För en gångs skull har vi inget att klaga på.
Grattis!
Hon har lurat det finaste i vårt samhälle - omsorgen om varandra - grattis!//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. För lite riktiga insikter kring psykvården så läs om Rosenhans experiment istället; lite av en vetenskaplig studie som ställer ofantligt mycket intressantare frågor om psykvården än någon konstnärlig installation här...Läs även andra bloggares åsikter om anna odell, konstfack, självmord, tvångsintagning, tvångsbälte, konst, crazy eyes SvD123456, DN12, EX1234, AB1234, NSD, SSV, UNT1, SR, GP Bloggar123456789012345678
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaReklam betackar jag mig för - speciellt på engelska. ;o)
SvaraRadera//Zac
Det var det bästa jag läst på år och dagar! Sjukt bra!
SvaraRaderaDu säger exakt det jag (säkert även många många fler) tycker men inte kan formulera!
Underbart att någon kan säga det så mitt i prick.
Tack så hemskt mycket anonym. Jo, originalinlägget som jag länkar till är jag faktiskt oerhört nöjd med.
SvaraRadera//Zac
"Vad som är konst och vad som inte är det varierar från person till person. En del människor tycker att det är konst när en kvinnlig konststudent spelar psykiskt sjuk och under skådespelet lurar förbipasserande att tro att hon är på väg att ta sitt liv. Att slåss med de tillkallade poliserna och spotta på och försöka bita vårdpersonalen på psykakuten kallas också konst. Att hon blev lagd i bälte och tvångsmedicinerades under detta beteende anser jag inte alls vara konstigt utifrån vad nyheterna berättat om hennes uppträdande. Jag talar om Anna Odells konstinstallation. Jag kan förstå att det kan betraktas som konst, men ska vi acceptera allt beteende bara för att det är konst?
SvaraRaderaEn annan konststudent på Konstfack i Stockholm går under beteckningen NUG. Graffitikonstnären spelade in en film där han målar graffiti i en tunnelbanevagn och krossar ett fönster. Jag vill inte ifrågasätta vad som är konst, det är inte däri problemet med de uppmärksammade konstinstallationerna ligger, utan det att vi ska acceptera beteende bara för att det är konst. Naturligtvis ska konststudenten ersätta den uppkomna skadan. Allt annat vore orealistiskt.
Allt skapande av konst måste ske inom lagens gränser. Vill man förstöra sin egen tunnelbanevagn är det helt okej. Med sin egen egendom kan man i princip göra vad som helst, låt vara att man ibland kanske kan bli betraktad som galen. Att konstnärer i konstens namn tillåts bryta mot lagen kan vi inte acceptera. Föreställ er ett samhälle där filmer på rån och till och med våldtäkter hyllas – givetvis då som konstinstallationer. Naturligtvis måste konstnärerna följa samma lagar som oss andra."
Bra kommentar - jag håller med hela vägen.
SvaraRaderaSedan är det väl en medicinsk och humanistiskt fråga om det är smart att låta någon återuppleva en psykos?
//Zac