Aldrig finfilmernas man, men succéernas man. John Hughes har alltså gått bort i förtid, 59år gammal. Efter sig lämnar han ett ganska brett spår med kassasuccéer och en handfull filmer som talade rakt in i själen hos en hel 80-talsgeneration.
Läs också den spännande, hjärtvärmande och intressanta historien om hur John Hughes brevväxlade med ett fan (eng). Den säger nog mer om personen John Hughes än något annat reportage tror jag.
Läs även andra bloggares åsikter om film, John Hughes, 80-talet, Breakfast Club, RIP SR, DN, GP, SSV, AB, Metro, Ex
För mig
När jag hör namnet John Hughes så tänker jag på de där 80-talsfilmerna som hade bra musik, som tog enstöringarnas, nördarnas och mellanklassens tysta, kvävande filt på allvar. R I P Hughes.Som författare
Dock inte alla, detta är hans starka period, från mitten av 80-talet till slutet av 90-talet;- Flubber
- 101 Dalmatians
- Miracle on 34th Street
- Baby's Day Out
- Beethoven's 2nd
- Dennis the Menace
- Home Alone 2: Lost in New York
- Beethoven
- Curly Sue
- Dutch
- Career Opportunities
- Home Alone
- Christmas Vacation
- Uncle Buck
- The Great Outdoors
- She's Having a Baby
- Planes, Trains & Automobiles
- Some Kind of Wonderful
- Ferris Bueller's Day Off
- Pretty in Pink
- Weird Science
- European Vacation
- The Breakfast Club
Som regissör
- Sixteen Candles (1984)
- The Breakfast Club (1985)
- Weird Science (1985)
- Ferris Bueller's Day Off (1986)
- Planes, Trains & Automobiles (1987)
- She's Having a Baby (1988)
- Uncle Buck (1989)
- Curly Sue (1991)
Genombrott
'The Breakfast Club' betydde enormt mycket för en hel generation, inte minst skådespelargeneration; Emilio Estevez, Judd Nelson, Molly Ringwald, Ally Sheedy m fl som fick sina genombrott genom filmen.Roligaste skådisar någonsin?
'Planes, Trains & Automobiles' med superduon Steve Martin och John Candy. Och filmen är oerhört rolig, en av få 80-talare som jag fortfarande skrattar högt åt. Men givetvis har det att göra med två av sin generations roligaste skådespelare i samma film på sina respektive toppar. Men filmen har också det stråk av sentimentalitet och värme som faktiskt genomsyrade allt som Hughes gjorde. En hyllning i det lilla åt förortslivet i mellanklassamerika. Några år senare så strålade åter Hughes samman med Candy och resultatet blev tyvärr lite blandat, riktigt roliga scener blandas med dumheter och tempodöd.En jättefin hyllning
Som ganska tydligt faktiskt visar det jag pratat om:Läs också den spännande, hjärtvärmande och intressanta historien om hur John Hughes brevväxlade med ett fan (eng). Den säger nog mer om personen John Hughes än något annat reportage tror jag.
Mer om...
//Zac, påminner om min bloggläsarundersökningLäs även andra bloggares åsikter om film, John Hughes, 80-talet, Breakfast Club, RIP SR, DN, GP, SSV, AB, Metro, Ex
Kommentarer
Skicka en kommentar
Spam, rasistiska och liknande kommentarer tas omedelbart bort. Ovidkommande, reklaminriktade och förvirrade kommentarer kan också tas bort utan misskund.
Inlägg äldre än en månad modereras, så ha tålamod för publiceringen.
Kontakta mig om du tycker dig ha blivit felbehandlad eller om du vill anmäla någon opassande kommentar.
Och du, snälla, håll dig till ämnet.
Alla kommentatorer står för sina egna åsikter.