Pappa krossar feminismen!

Jag har en närstående som blivit pappa och som nu går hemma med sitt barn. Det är, som sig bör, en underbar tid, men det fick mig också att börja fundera lite på könsroller och genusdumheterna - och dumfeminismen framför allt.

Feminismen...

Vi har alltså en politiskt inriktad rörelse med diskriminering på schemat. Denna rörelses ideologi går bl a ut på att män styr och ställer allt genom en osynlig sammansvärjning, ni vet - av typen hemliga handslag och käka en levande daggmask som inträdesprov etc...

The allomfattande sammansvärjning!

Sammansvärjningen går ut på att svina med kvinnor, se till att fortsätta att förtrycka dem i slaveri och elände. Allt detta för att fortsätta förhärliga det manliga könet och se till att vi alltid hamnar i överläge i alla situationer.

Talibaner?

Låter det som ett medeltida samhälle av typen afghansk landsbygd? Nej, det är ännu värre i Sverige idag, enligt ledande feminister!
Herregud - vad skall vi göra? Väpnad kamp, eller??

Vänta nu!

 - Nu får vi f--n ta och lugna oss lite? Är det verkligen sant?
 - Jepp, och då har jag inte ens kommit till den riktigt stora dumheten i ideologin - att könet skall vara en samhällelig konstruktion...

 - WTF??

 - Jo, tesen handlar om att vi skapar könsrollerna först och främst genom hur samhället vill att könet skall se ut, och genom att männen sätter alla normer ('The allomfattande sammansvärjning!') så är könen uppdelande mellan herrefolk (män!) och slavar (kvinnor!).

 - Iofs skall jag vara ärlig med att det är lite svårt att se denna sammansvärjning redan på ett enkelt, logiskt plan. Kvinnor kommer t ex inte per automatik in med öl när män kollar på tipsextra, eller byter däck på bilen; vi män tycker faktiskt faan inte alls att det är vidare kul med däckbyte, så det får gärna en underbetald underskön undersköterska från Undret göra... Men myten om sammansvärjningen lever trots detta vidare i alla fall.

Papporna i titeln då?

Jo, låt oss försöka se världen lika ideologiskt förvrängd som feministerna:
Samhället skapar våra könsuttryck, föräldraskap, favoritfärger, bilar vs dockor t o m vår sexualitet - men låt oss stanna vid föräldraskapet!

Samhället och föräldraskapet

Samhället som både är uppbyggd kring patriarket (den manliga sammansvärjningen) och som låser fast oss i dess tankegångar, vill givetvis låsa fast kvinnor i hemmets och barnafödandets bojor. Vi män slipper gärna det där - samtidigt finns det ett incitament ifrån samhällets sida att vi skall ut på arbetsmarknaden så fort det bara går! Det är ju de facto mer ekonomiskt med barnpensionat och föräldrarna ute i förvärvslivet för samhället.

Hänger du med så långt?

Låt oss fortsätta.
Vi män har således med den feministiska ideologins tunnelseende byggt upp ett samhälle där vi fjärmat oss så långt det bara går ifrån barnen - istället har vi lämpat över bördan på de redan nertyngda kvinnorna.
Givetvis smidigt ur en manlig synvinkel - dels så förtrycker vi kvinnor ännu mer, och dels så får vi mer tid över till att dricka öl och spöa upp våra sexiga livspartners.

Men??

Om det nu är vi män som byggt upp samhället som försöker fjärma oss från barnen - och detta totalt präglar våra liv och våra inställningar - varför känns det som någon river hjärtat ur bröstet på en när man lämnar ett gråtande barn på dagis då?

Mer om...

(anti)Feminism	Jämställdhet
Politik	Marklundsfejket
Om bloggen	Annika Östberg Deasy

//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
PS. Får lov att erkänna att jag passat på att skjuta in ett par riktigt snygga bilder också... ;o)

---

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, antifeminism, feminism, politik, genus
Bra bloggar: Daddys, Antifeministiskt initiativ, Artikel 19, Genusnytt med Pär Ström, Medborgarperspektiv, Pelle Billings blogg, Pelle Billings blogg på svenska, Tanja Bergkvists blogg