Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av.Skriver Anna Ekelund klokt i sin kolumn i AB idag, hon fortsätter:
Det har inte gått lång tid från att homosexuella ansågs sjuka, förföljdes och mördades, till att man – åtminstone i svensk media – upphöjer dem till noblare än hetero. Inte så att det är dags att tagga ner kampen, men kanske måste både de som är och inte är sluta förenkla, exotisera och reducera bilden av homosexuella.
Jag ogillar mediegullandet kring Stockholm Pride och att det etablerade samhället har blivit homosarnas bitch. Alla vill sponsra festivalen, för vilka vågar neka och framstå som homofoba? Jag tror att sponsring kan stjälpa, likrikta och göra jippo av gayrörelsen.
Pride cementerar bilden av vi och dom, grå heteros mot glittriga homos.
Varför överdriva så?
Jag påstår inte någonstans att jag ingår i det homosexuella samhället, men jag har haft kontakt med mängder. De är, med mycket få undantag, ganska normala Svenssons, vars högsta önskan antagligen är att få leva sina tysta svenssonsliv utan att väcka uppmärksamhet. Jag har då aldrig mött någon med fjäderboa...
Kärlekslycka
Jag citerar mig själv ur inlägget om Jodie Foster:Kärlekslycka är ändå så pass ovanlig att det knappast är vettigt att förkasta den då den är något annat än mainstream. All kärlek som inte skadar eller förtrycker tycker jag är bra, oavsett hur den ser ut - om det så handlar om man <-> cykel, eller kanin <-> lovikavante, eller kvinna <-> kvinna... Den förträfflige Mr. Emerson (spelad av den ännu mer förträfflige Denholm Elliott) i filmen 'A room with a view/Ett rum med utsikt' sade:
Näe, hittar man den typen av lycka så skall man försöka hålla fast vid den! För övrigt är det en förträffligt bra film, rekommenderas å det grövsta!"Do we find happiness so often that we should turn it away?"
Jag hämtar också litet ifrån 'Heterosexuell och stolt! :o)':
Stolpe ut
Människorna i Pride-tåget tar i så de skiter ner sig, att slänga fram de absolut mest extremistiska lär knappast vara en smart, eller ens lyckosam strategi i längden. Visst är det roligt att provocera, men det är mycket sällan vägen till allmän acceptans.Men samtidigt är det roligt med parader, och färgrannare och mer lyster hittar man knappast i något annat paradtåg! :o)
Och jag?
Jo, jag är stolt heterosexuell; jag citerar Guillou härFör övrigt anser jag att...
... trots det intryck man fått av den senaste veckans publicitet: det är fullt normalt att vara heterosexuell.
//Zac, påminner om min bloggläsarundersökning
Läs även andra bloggares åsikter om Pride, prideparaden, homosexuell, bög, lesbisk, flata, Anna Ekelund
Har tidigare inte gett mycket för Pride. Fjäderboa, skinn, osv. hur ska det kunna förändra människors attityder?
SvaraRaderaMen det är ju endast EN del själva festivalfirandets fasad. Glädjeyra, pomp och ståt.
Om man vet att det finns 30 olika punkter som ska klaras av på fem dagar i programmet blir saken annorlunda då? För mig blir det så. Då blir Pride plötsligt något som är viktigt och KAN förändra.
Eller blir saken annorlunda när årets festival tar upp hetero perspektivet? Normen i samhället är hetero. Ska det inte vara det då undrar jag man, kvinna? Är det inte AVVIKELSER från normen som ska diskuteras inte själva normen? Ska vi inte lära oss tolerans och acceptans. Ska vi inte förändra samhället utan att för den skull förändra biologin. ALLT gammalt är mossigt är det verkligen det?
Blir lite irriterad på uttalanden som gjordes i morgonsoffan kanal 1. Jag är inte homofob kan människor säga MEN... Ja har vi inte rätt att säga men? Ska tystnad förändra mot ett samhälle som låter människor leva sina liv enligt "den fria viljan". Den som låter oss leva de liv vi vill inom ramen för allas lika rätt. Den tystnaden har ju skapat det hela? Har det inte varit tystnad och skam kring dessa frågor. Nu så ska heterosexuella tystas? I annat fall riskerar de att utpekas som homofober. Det räcker med ett litet men...?
Sedan så undrar jag över medias roll och ansvar. Deras bild av Pride festivalen...Den är mossig!
Anna Ekelund skriver klokt.
SvaraRaderaMen något "mediagullande" uppfattar inte jag. Snarare så överöses vi med bilder kring själva firandet pompan och yran. "Mediagullandet blir då allt annat än "gulligt". Fokusera på punkterna istället. Vad är budskapet, innehållet i själva festivalen.