Jag har tidigare stått helt still, försökt en hel del varianter, fuskat en del och nu över tid lagt på mig rejält, inte alls olikt Fetsmarts kamp. Min erfarenhet är att man efter lång tids LC blir oerhört känslig för kolhydrater, och fullständigt exploderar i vikt när man fuskar. Möjligen til följd av att man snabbt fyller upp glykogenlagrena i musklerna, eller att man helt enkelt reagerar hårdare på insulinutsöndringar efter LC? Jag tycker mig se exakt samma mekanism hos de som tränat hårt över lång tid - det spelar liksom inte så mycket roll hur man äter sedan - upp går man...
Fusk, fusk och åter fusk...
Efter fusket så går man ner, men tyvärr inte allt. Klassisk jojo-bantning, jag har dock - gudskelov! - inte gått upp mina 35kg, men en (icke) försvarbar bit av detta har nu ätits upp... ;o)
Det har ändå gjort att jag sakta, sakta gått upp under de senaste 1,5åren. Under säkert ett drygt år har jag börjat helgen med en fredagspilsner i bastun och den har följts av en eller ett par till och sedan blev det en näve jordnötter och vips så försvann all tanke på LC den helgen (också!). Helgerna har varit överätandets och sockerfrossandets helgedomar, vilket bidragit till sakta ökande vikt.
Att hålla sig till rimlig LC under veckorna och svulla under helgerna håller helt enkelt inte. Efter början av vintern förra året så struntade jag i LC även under veckorna och vips så börjar vågen snabbt att klättra uppåt.
Nog!
Men 1:a Jan så var det nog - eller egentligen 2:a Januari, eftersom man har så pass mycket gott kvar efter alla vännerna som firade nyårsafton dagen innan; bl a ett helt berg med vitlöksbröd, chips och överbliven mat...
Nu lägger jag om min kost radikalt, struntar i tillsätta extra fett till allt, håller igen på portionsstorlekarna lite grann och håller förhoppningsvis på att rasa i vikt.
Jag måste dock ha ett diagram - tufft och ofta ganska meningslöst! ;o)
Diagram
10kg på 4 veckor!?
En liten kommentar till detta diagram- jag har gjort dylika viktresor tidigare så jag ser inte varför det inte skulle gå denna gång, motiverad är jag oavsett? En förutsättning, nästan, är att man inte är ensam - jag har frugan på tåget, så det blir kost, och lite motion i kärlekens tecken istället för boxningens... ;O)Skryt om tre veckor?
Förhoppningsvis så skall jag dyka in i Kostdoktorns Skryttråd den 28:e Februari och kunna påpeka mina 10kg... Mina initiala 35kg ligger så långt tillbaka att jag faktiskt inte tycker det är så mycket att skryta med längre...En lustig detalj är att jag gick på ett rejält bakslag i dagens vägande - har inte en aning om varför. Möjligtvis innehöll kababsalladen (såsen!) igår kväll en massa kolhydrater som gjorde att jag fyllde upp glykogenlagren lite grann? Tja, det märks säkert på morgondagens mätning då jag förhoppningsvis tagit igen tappad mark! :o)
Min matsedel
Jag klipper lite från min blogg, 'Bantning med LC - dagsläge':
Själv äter jag nog mindre än vanligt. På morgonen så blir det allid två stora ägg, sedan mellanmål - d v s fikastunden på jobbet - med en liten ostbit, skinka och någon liten grönsak. Till lunch brukar jag äta någon typ av köttbit/korv och en hel del grönsaker, framför allt gröna oliver som jag älskar... På kvällen så blir det ånyo en hygglig köttbit med grönsaker, eller en soppa - gulasch med en klick creme fraiche i t ex.
Detta låter kanske lite enehanda, men det går att variera rejält. Exempelvis kan jag köra stekt fläsk med löksås, grillat med grillade grönsaker. Råa grönsaker o s v. Vad gäller korven så är man mer eller mindre hänvisad till icke-svensktillverkad korv, vi envisas med att ha mer potatis i korven än kött... :o(
Hur ligger det i kalorimängd? vet ej, kommer att mäta lite noggrannare framledes, men jag tror att det ligger på 1.600-1.800kcal ungefär. En normal mängd till en bantande karl som inte jobbar med kroppen alltså.
Detta istället för hummus och andra torra mackor... *ryys*
Krav för LCHF
Jag blir mer och mer osäker på om det överhuvudtaget går att rasa i vikt över tid med ett enormt energiintag med LC.
Jag tror möjligen det är ett antal olika faktorer som måste falla på plats för detta:
- Kraftig övervikt
- Av manligt kön
- Premiär på LC
- Ökad förbränning
Det är i alla fall min nuvarande hypotes. Nu när i alla fall tre av dessa - gissa(!) - numera är uteslutna så är det kört - i alla fall för mig - att gå ner med LCHF.
Jag måste helt enkelt kaloribegränsa mig.
Och jag ser tydliga tecken på att det samma tycks gälla väldigt många kring mig. De jag har kontakt med har upplevt exakt samma sak. Vi får se, jag skall hålla ut ett bra tag till efter mina 10kg, så jag verkligen kommer ner i den vikt jag siktade på från början.
Kalorier och LC = sprängstoff
Det där med kaloribegränsning och LC är sedan gammalt en mycket het potatis...
Tydligen är det ändock en del som kan gå ner trots mängder av energi, men mig veterligen så finns det inga studier som pekar ditåt alls, eller?
Jag tror dock på en metabol fördel för LC, och att det därför blir bättre resultat - och det magiska ligger givetvis i att man slipper suget. Det är dessutom oerhört lätt att få i sig för mycket kh när man tillåter stora mängder grädde, yoghurt, en massa nötter och inte minst charkvaror. Möjligtvis därför som många inte går ner?
Frälsta!
LC är på sätt och vis en typ av hälsokost, även om det ligger lite väl mycket febrig frälsning i våra omdömen ibland. Men skall man till det ner i vikt, så tror jag numera att det stora flertalet måste hålla igen på mängden energi. För mig personligen så tycks min kropp ha börjat begära mer energi då vikten kommit ner till en tröskelgräns, och jag lydde dessvärre den - och vikten stannade, för att senare t o m gå upp... Denna gång tänker jag lyda först när jag är nere i målvikt! *slår dövörat till* :o)
Varför viktnedgång vid enerigöverintag?
Innan kroppen gått över på (effektiv) fettdrift så är energihanteringen oerhört kostsam. Jag klipper lite till, denna gång ur mitt tidigare inlägg 'LC - fair and balanced':
Det går att äta hur mycket fett som helst, man går i alla fall ner.
- Rätt - Vissa individer kan faktiskt äta ~ dubbelt så mycket energi och ändå gå ner. Min egna erfarenhet stämmer bra med detta, men...
- Fel - Många måste trots propaganda hålla igen på energiintaget. En positiv sak trots detta är att i och med att huvuddelen av suget är borta så är det enkelt att ändå, trots kaloribegränsning, äta sig mätt och belåten. Min erfarenhet är att min första tid på LC så åt jag i runda tal lite drygt 3000kcal per dag, och gick ner i vikt i en rasande fart. Men min viktnedgång stannade av när jag hade ungefär 10kg kvar att gå ner. Sedan är det tvärstopp om jag inte begränsar mitt intag. Det stämmer bra med tesen att kroppen vänjer sig och anpassar sig till att bränna FFA(free fatty acids) - det är grundmaterialet som levern använder för att tillverka ketoner som ju initialt är det som används primärt som bränsle i stället för glukos. Det är en kostsam process och när den sedan upphör så upphör ju också "extra-skatten" och man måste kompensera detta genom att dra ner på energiintaget för att fortsätta att gå ner. Detta är omgärdat av en massa föreställningar och ingen direkt forskning, och det lär förbli ett hett ämne inom LC-sfären en lång tid framöver.
Skitsaken...
Så länge man är "dåligt inställd" i och för fettdrift så tycks överskottet gå åt i stora omkostnader vilket är ganska logiskt. Men när man har ätit så här i flera år blir kroppen oerhört effektivt och omkostnaderna minskar, då öppnar sig plötsligt möjligheten för kroppen att spara inför framtiden - man går upp i vikt.
Ett av mina mest återkommande inlägg i loggarna är just 'En ren skitsak!?', där jag spekulerar i var energin tar vägen om man äter LC - varför LC tycks "dra mer" energi:
Är frågan egentligen besvarad? Att framställa den glykos i levern som trots allt måste finnas i kroppen för vissa organ, bl a hjärnan och testiklarna(!) är dyrt, riktigt dyrt. Det kostar mycket energi. Sedan lär ungefär tre gånger så mycket energi följa med avföringen ut med högfett- jämfört med högkh-kost. Redan här kan vi konstatera att det går åt mycket mer energi på högfett-, jämfört med högkolhydratskost. Vi återkommer till detta nedan.
Läs gärna hela inlägget, det är faktiskt mycket intressant - och konstigt nog knappt diskuterat i LC-kretsar!
"Årstidsdiet" - ??
Tyvärr är det ingen som väger(!) in detta, och jag tror personligen att vi måste börja äta lite mer efter årstiderna. Evolutionärt är detta mycket logiskt. Omväxling gör att kroppen inte hinner trimma in sig, vi alla har väl samma erfarenheter vad gäller fettsnålt, som många av oss ätit i åratal utan effekt? Min tro är att samma - oerhört enkla logik - gäller även för LC. Kroppen blir till slut så effektiv att det enda som gäller är en ytterligare radikal omläggning av kosten - alternativt kaloribegränsning. Jag ser personligen inte hur man skulle kunna äta nyttigare än med hemlagad LC, så det återstår logiskt nog bara kaloribegränsning.
Svält?
Ska man generalisera så måste man nog ha ett energiunderskott för att gå ner i vikt. Det där med att "kroppen tror att det är en svältperiod" är nog egentligen bara kroppens anpassning till det nya födoläget. Jag har gång på gång använt samma uttryck själv, men det korrekta är nog som sagt anpassning. Samma sak uppåt, vräker man i sig mat så anpassas kroppen efter det också; man går givetvis inte upp i samma takt som man äter.
Det är det som gör att kroppen inte kan ses som en maskin med fast energiförbrukning.
Om detta nu stämmer så skulle knappast platåer lösa sig själva utan att man gör något drastiskt, d v s tvingar kroppen till en ny anpassning.
Vad är då LC för mig nu?
Jag är övertygad om att man äter nyttigt med LC, jag vet att man äter gott, men det som egentligen är det magiska i det hela är nog avsaknaden av sug - mycket av hungerskänslorna försvinner ju helt. Förutom det så tror jag inte (längre) att LC är någon mirakelkur alls.
För en varaktig viktgång och för att stanna där, så är det nog av största vikt att man lär sig äta mindre mängder, detta gäller framför allt med energität LC-mat. Egentligen logiskt - vi som biologiska varelser är knappast gjorda för att äta oss proppmätta varje dag och överätning straffar nog sig till slut oavsett hur man äter; och där ser vi återigen anpassningen av kroppen.
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om Bantning, diet, viktminskning, lc, lchf, lowcarb, lågkolhydratsdiet
Börjar också luta åt kaloribegränsning. I drygt tre år har jag, av hälsoskäl, ätit enl. LCHF. Har ledsamt nog ökat 16 kg i vikt och funderar nu på att dra ner på kalorimängden. Något måste jag göra eftersom kropp och själ mår dåligt nu.
SvaraRaderaTack för en intressant blogg, som jag kommer att följa hädanefter. /Isatis
Halleluja och Amen!
SvaraRaderaJag hade en vägning i morse som nästan drog livsandarna ur kroppen - fler kilon än tolv månader tidigare...
Efter att ha läst din bloggning ovan så kanske jag hänger med ett tag till - bara för att djävlas... med vad vet jag dock inte längre, ju mer personlig erfarenhet man får av "viktväkteri" (i bred mening) ju osäkrare och ödmjukare (haha) blir man!
En faktor vid viktminskning som du utelämnar helt är ökad motion?! Rör man mer på sig får man dessutom fler vinster - man orkar mer, man blir starkare OCH man blir smalare.
SvaraRaderaDet är DEN vägen jag tänker satsa på 2009. Om jag bara blir frisk från min förkylning kan vi göra en jämförelse om några månader?
Intressant inlägg!
SvaraRaderaJag tycker du har många bra poänger. Det jag saknar lite är att folk trots allt fungerar olika.
Vissa (50%?) verkar klara ganska lätt att gå ner till normalvikt och hålla den i längden med lågkolhydratkost, utan att någonsin behöva vara direkt hungriga.
Andra har det inte lika lätt. De som en gång haft en riktigt kraftig övervikt hör ofta till den gruppen. Orättvist såklart. Då kommer kaloribegränsning in. Något jag är lite nyfiken på nu är kortare fasteperioder då och då, som en del menar har god effekt. Får ta och läsa lite mer om det.
Hej Doc! Jag utgår givetvis ifrån mig själv, jag tror dock att en aspekt som ofta glöms bort i debatten är anpassningskostnaden. Det är därför som det går enklare att gå ner - första gången. Sedan är kroppen anpassad och man måste kaloribegränsa.
SvaraRaderaDäremot är de fall när man gått ner från kraftig övervikt till normalvikt - över tid - på LC. Desto fler som har problem, möjligtvis är vi att klandra som syntes ute på nätet först - det var ingen hejd på lovorden - man kunde äta hur mycket som helst och nästan vad som helst, bara man skippar kh. Så är det ju tyvärr inte.
Krysmynta - för hälsan är motion jättebra, för viktnedgång så lyser framgångssagorna dessvärre med sin frånvaro. Jag har skrivit en hel del om det innan, sök på 'motion'. I korthet så stimulerar ökat uttag aptiten och har man inte järnkoll på intaget så är man dessvärre hopplöst förlorad. I försök visar det sig gång på gång att det inte ger några viktvinster med ökad motion.
Motion ger gram, kosten ger kilon.
//Zac
Det kan kanske ligga något i detta med kroppens anpassningar. Det kanske är dags att pröva en diet som går ut på att kroppen aldrig skall veta vad som kommer: http://fatloss4idiots.com/
SvaraRaderaLeifemil
Den tråkiga baksidan på "anpassningstesen" är väl att det helt enkelt beror på överintag. Anspassningar kostar så överintaget försvinner...
SvaraRaderaDe flesta har nog också märkt av en kraftig intial nedgång, med vilken bantningsmetod de än testat. Andra och tredje gången så går det mycket trögare.
Tja, färdigfunderat är det i alla fall långt ifrån. Vi får se vad som kommer framledes inom detta ämne, såsom här på bloggen, såsom på jorden - Amen!
//Zac
En trevlig bloggning, även om det kanske inte handlar om all världens lycka. Det där med varför vikten smyger på sig så kvickt är nog lite olika för var och en av oss. Jag själv tror på någotslags variationer är normalt för vissa av oss, ibland inbillar jag mig att det är/var årstidsbundet. Under mina feta dagar så uppfattade jag det – tyvärr var trenden då norrut i det långa loppet. På sensommaren började vikten vandra norrut och nånstans under våren var det på väg nedåt. Det är min bild av det, men det är kanske självbedrägeri. Jag har ju väldigt få nerskrivna vikter från dessa år.
SvaraRaderaProblemet med att idag försöka utvärdera är att det gått tämligen kort tid sedan jag slutade banta, kanske ett och ett halvt år sedan jag egentligen började ligga mer eller mindre stadigt under 80 kilo.
Men min övertygelse i det hela är att det går inte att slappna av länge, för då sticker kilona iväg, lite projekt behövs som handlar om att hålla koll på vikten.
Kring motion och träning som viktnedgång är det givetvis rent struntprat, det går hur bra som helst att gå ner i vikt med det. Om inte, då kan man ju lika gärna påstå att en större muskelmassa inte alls ger en högre basal metabolism. Det gäller givetvis att göra det rätt.
Man kan inte göra som vissa motionärer masa omkring på gatorna fickorna fulla med babybel-ostar och käka sånt i en timme i inbillning om att man är hungrig när man gjort av med mindre energi (fettsyror) på den timmen, än när man sovit en hel natt.
Givetvis är inte motion/träning lika enkelt och effektivt som att ändra kosten. Men notera att det är ännu lättare att göra bort sig med kosten än med träning när det gäller vikten.
Med handen på hjärtat, hur många är det som börjar träna som går upp 20 kilo fett på ett år, jämfört med kostbantare...
Och inte för inte, så är det så att jag faktiskt håller min vikt hyggligt. Och det är knappast för min kost, utan just för min motion och träning.
Är du säker på att högfettarna bajsar ut mer energi? Om jag inte minns fel så var kcaltätheten i köttätarnas avföring bara dubbelt så hög som ickeköttare (200 reps 100 kcal, ungefär, kanske var det 300 resp 150). Och eftersom fettätarna skrävlar om att de bara skiter varannan vecka och gräsätarna skiter konstant 24/7 så borde fettätarna vara de stora förlorarna i bajskalorikampen... Dags för en Lets Bajs på bästa TV tid?
Kroppens anpassning till ökat och minskat energiintag är verkligen intressant. Jag tänker på mig själv som vid hård träning och lågt intag (inte medvetet, utan för att jag kan tappa matlusten med mycket träning) där jag kan bli frusen och vid högt intag är jag som en kamin.
Och du skriver där avsaknaden av sug pga kosten, men det är kanske det som är problemet. Du kanske behöver mer för att sätta igång förbränningen på allvar. Precis som när jag tränar mycket och tappar suget. Suget eller hur mätt magen är, är inte någon bra värdemätare på om kroppen behöver mer eller inte. Det gäller speciellt oss som varit eller är feta pga kosten, vi har tammefan inte nåt jävla rätt i i kopplingen mellan magen och skallen sedan tidigare, varför skulle vi ha det bara för att vi gått ner i vikt och väljer att äta bättre?
Jag kanske låter neggo här, men det är jag inte. Allt har sin plats. Jag finner själv att lowcarbstuk är en väldigt bra vad gäller att hålla igen på ätandet och för snabb och effektiv viktminskning. Det är lättare att köra med 20 ägg om dagenkost och vara svinmätt, än att kostplanera en mer "normalkost" kring 1500 kcal. Av ren lättja är det lättare med lowcarb att äta mindre. Men det är kanske latmasken i en som gör en fet ;)
Men frågan är just där det handlar om kroppens anpassning, var någonstans går gränsen till att kroppen går på sparlåga, var någonstans sätter man fart på förbränningen? Behöver jag verkligen minska på intaget i alla lägen? Kanske behöver jag öka intaget för att få igång förbränningen, och hur mycket isåfall? Detta när man tänker sig en platå. Platåer verkar vara skumma grejer. Men de existerar högst påtagligt i löpningen, man harvar vid ett och samma tempo på en sträcka och hur man än stångas och jävlas så händer det absolut inget. Men en dag så har man höjt sin standard ett snäpp. Bara sådär.
Och var någonstans sätter man detta med ökat antal fettceller i det här sammanhanget. Om det är så, gör det också till att man kan svälla upp i raketfart?
Och ja, du får kavla upp ärmarna och sätta igång. Det ska bli intressant och att följa, och framför allt få läsa om vilken eller vilka strategier du tänker använda dig av framöver för att inte bli större igen.
Hur är det med bajseriet egentligen för de olika typerna av ätarna? Något jag undrade över i min korta kommentar här ovan...
SvaraRadera