Ett alternativ är kanske att se till att bli smittad med "fetmaviruset" - sista hoppet för Rössner och hans gelikar månne?
Jag återupprepar i alla fall nu ett av mina riktigt bra inlägg, klipper och klistrar lite. Det inlägget till stor del initierat av nämnde dietist (efter namnbyte?); 'Gå UPP i vikt' från förra året:
---
Gå UPP i vikt!
Provokativt och rejält offtopic
Lite provokativ titel, med tanke på att jag tror det trots allt till största delen är sådana som vill gå ner i vikt som läser här?Men aftonbladet har nyhetstorka och antagligen har de flesta "journalisterna" semester så då gör de som SVT - då återanvänder gamla artiklar. Gör man en liten resa i tiden så ser man att artikeln som behandlas nedan publicerades första gången 2001 och att den är kvar i nästan ursprungligt skick! Återvinning kallas det...
Gå upp i vikt
Att vara för smal kan i många fall vara ett rejält trauma. Jag har närstående som led ordentligt av detta i tonåren och det verkar knappast varit någon glädjerik resa må jag säga. Så om detta blogginlägg mot all förmodan skulle läsas av någon som faktiskt lider av att vara för smal, och som anser att inlägget känns som en skymf, så ber jag redan nu om ursäkt. Det är absolut inte min mening att göra narr av människor med undervikt. Jag är väl medveten om att det faktiskt är lika farligt, statistiskt sett, att vara för smal som att vara överviktig. Möjligen att det inte är samma samhällsliga magnitud på problemet i sig, men jag tvekar inte en sekund på att det är ett stort individuellt problem.Jag tror inte att en smal kommer känna samma tvärsäkerhet över de råd som den säkert fått efter ha läst nedanstående. Tråkigt att så tvehågsenhet, men det handlar som vanligt när det gäller mig om att skuldbelägga och misstänkliggöra dietisterna! ;o)
Trevlig läsning!
Rena felaktigheter
I AB:s artikel 'Så går du upp i vikt' så har det rådfrågats en del dietister som tycks ha häpnadsväckande kunskaper men som inte förstår sammanhanget mellan dem.En säger t ex:
"Det innebär att tallriken ska bestå av 2/4 kolhydrater från potatis, ris, pasta eller dylikt, 1/4 protein och 1/4 grönsaker."Ganska revolutionerande råd eller hur? Inte ett endaste gram fett - eller så kanske grönsakerna enbart skall bestå av avokado - 86E% från fett? Dessutom ser det ut som om grönsaker bör vara helt rena från kolhydrater - och då ryker ju nämnda avokado - 10E% från kolhydrater... Eller hur räknar människan egentligen? Jag kan då inte få ihop det i alla fall. Faktum är att min vän buurd mailade upprepade gånger journalisten om detta:
... "jag skrev till Aftonbladet och påpekade det jag upplevde som fel i att man inte räknade att det skulle finnas en mängd fett i ekvationen och att grönsaker borde räknas in bland kolhydraterna till största delen... Det ska oxå påpekas att jag skrev att det faktiskt är direkt hälsovådligt att helt utesluta fettet ur maten.(buurd)
Svaret jag fick var att grönsaker är "en annan sorts kolhydrater" men hon skulle justera artikeln så att det bättre skulle framgå. "
Men ett år senare så kommer samma artikel igen och samma korkade fel - journalisten tyckte väl vid närmre eftertanke att det ändå stämde...
"en annan sorts kolhydrater"
Hehee, ordet som den pålästa och kunniga journalisten sökte var nog stärkelse... ;o)Ny kunskap!
– Man ska absolut inte försöka gå upp i vikt genom att äta bakelser eller andra sötsaker. Dels för att man riskerar att få näringsbrist, dels för att fetthalten i blodet ökar, säger Yvonne Linné.
Ökad fetthalt i blodet kan leda till åderförkalkning som i sin tur ökar risken för stroke, blodproppar och hjärtinfarkt. Ett hälsosamt och säkert sätt att gå upp i vikt är att äta mer kolhydrater och skaffa regelbundna matvanor.
Vad sjutton lär sig dietiesterna under utbildningen - att rapa information och korvstoppa helt utan att ifrågasätta någonting? Man blir imponerad av den låga nivån, och kappvändandet - helt utan skrupler...
Fast det kanske inte är essen som jobbar på AB, eller någon annan kvällsblaska/veckoblaska?
Vilka studier baserar hon sina tvärsäkra uttalanden på?
Sumobrottare
Nej, de som är absolute experter på att gå upp i vikt är sumobrottare [nyinsatt länk, min amn], och de äter minsann inte alls enligt fettprincipen!
Skaldeman har vänligen släppt små brottsstycken från sin kommande bok:
Intressant och givetvis oerhört spännande! Speciellt spännande är denna del: "När man har behov av att gå upp snabbt i vikt är dieten extra kolhydratstinn."
- ...Jag har räknat en hel del på sumodieter. Mathållningen skiljer sig en smula, beroende på om man vill gå upp i vikt, eller om man vill öka sin styrka. Aspiranterna i den lägre klassen äter drygt 5000 kcal om dagen, med 12-13 energiprocent från protein, ungefär lika mycket från fett, och 75 energiprocent från kolhydrater. Det är optimalt för viktökning.
- De högst rankade har inte samma behov av att gå upp i vikt. De äter något fler kalorier och betydligt mer protein. Fettintaget är nära nog fördubblat, men fortfarande ganska lågt. De vill ju inte gå ner i vikt! Den mästargrupp som jag tittade på åt i genomsnitt 5500 kcal, fördelat på 29 energiprocent protein, 16 energiprocent fett och 55 energiprocent kolhydrater.
- Principen är enkel. När man har behov av att gå upp snabbt i vikt är dieten extra kolhydratstinn. Så småningom når man elitstadiet och där har man ett ökat behov av muskler. Då behövs klart mer protein...
- ...5000 kilokalorier låter inte särskilt mycket, men 75 energiprocent kolhydrater gör susen. Det är faktiskt 10-15 procent mer än vad Livsmedelverket rekommenderar i sin kolhydratladdade variant....
- ...Jag har studerat några av de klassiska chankorecepten. De innehåller inga magiska ingredienser utan påminner om en mager kött- och grönsaksgryta från till exempel Viktväktarna. Poängen är att äta tillräckligt många portioner, och tillräckligt mycket ris!
- En sumobrottare äter dubbelt så mycket som en vanlig japan. För att klara det matintaget skummar han alltid av fettet flera gånger från sin chanko-gryta. Det är förutsättningen för att kunna äta tillräckligt mycket. Lät man fettet vara kvar skulle det vara svårt att få ner tillräckligt mycket ris och därmed skulle fettlagringen hämmas.
Men visst är det ofantliga mängder mat och energi som en sumobrottare sätter i sig per dygn. Men sammansättningen av kosten är ändå väldigt intressant.
Bli tjockare med SLV:s råd
Tillbaka till artikeln ifråga, de två lite mer handfasta rekommendationerna är:1. Ät mycket kolhydraterTräningen kan jag inte säga så mycket om, men den första punkten... Ojojojj!
2. Träna fram mer former
- Frukost: Ät gärna gröt eller flingor och frukt.
- Lunch och middag: Pasta är perfekt. Kokt och bakad potatis är också bra. Undvik pommes frites och stekt potatis som är på tok för fett. Ät mycket grönsaker och avsluta med frukt.
- Mellanmål: Det är bra att äta många mellanmål. Men undvik choklad, chips, bakelser och annat fett. Ät i stället mycket frukt och en extra macka eller bulle.
- Kvällsmat: Ta en macka strax innan du lägger dig.
Låter inte det exakt som SLV:s rekommendationer?
Möjligtvis att den sista punkten om en macka är ett gränsfall, men annars är det rent av katjing!
"I stället för fett bör de spinkiga satsa på kolhydrater. Många mellanmål med mackor och bullar kan sätta lite hull på skelettet.I rest my case... Förstår bara inte varför de inte rekommenderar bröd till varje måltid också? ;o)
Till lunch och middag är det bra att äta stora portioner pasta och potatis. Efter ett par månader bör vikten ha ökat åtminstone en aning."
Varför?
Varför är inte dietisterna förmögna att kombinera delar av sin egen kunskap och på så sätt få nya insikter, ny kunskap? De tycks vara oförmögna att klara av ett sådant grundkrav inom vetenskapen...Läs lite noga om dietisternas råd för att gå upp i vikt:
Vivica Anell, dietist som driver företaget Mat&Motion:Jag ser då häpnandsväckande insikter som inte alls förstås av dietisterna i fråga. Jag tror dessvärre inte att dessa tre råkar vara osedvanligt korkade dietister, utan säkerligen ett bra tvärtsnitt på hur dietister resonerar och hur de ger råd.
- Ät regelbundet. Detta gäller inte bara den som vill gå ner i vikt utan också för den som vill gå upp i vikt. Oavsett om du känner hunger eller inte är det A och O att du ändå inte hoppar över målen.
- Ät minst tre mellanmål om dagen. Till skillnad mot den som vill gå ner i vikt bör den som vill gå upp i vikt äta ett kvällsmål före sänggåendet.
- Tycker du att det är svårt att äta så många gånger om dagen kan ett mellanmål med fördel bestå av en energikaka.
- Ät energität kost. Välj standardmjölk istället för lättmjölk. Se till att du får i dig omättade fetter som finns i bland annat nötter, frön, olja och fet fisk. Välj exempelvis bröd med nötter eller frön, ät müsli till filen och strö nötter över salladen.
- Balansen mellan kolhydrater, fett och protein är viktig. En underviktig bör äta som en idrottsman för att få i sig rätt näringsmängd. Det innebär att tallriken ska bestå av 2/4 kolhydrater från potatis, ris, pasta eller dylikt, 1/4 protein och 1/4 grönsaker.
- Drick inte läsk – satsa i stället på mjölk eller juice.
Bim Åkers, dietist på Primadietisten:
- Planera dina måltider. För de flesta människor är det lagom att äta något var tredje timme.
- Hoppa aldrig över måltider. Ät frukost, lunch och middag samt två till tre mellanmål varje dag, även om du inte känner dig hungrig. Kanske det kan vara en god idé att ställa en klocka att ringa vid nästa tidpunkt för måltid? Återinför Skalmans ”mat-och-sovklocka”!
- Undvik lätt- och lightprodukter. Välj mer kaloririka livsmedel och använd standardprodukter av mjölk- och mejeriprodukter.
- Tillsätt extra fett i matlagningen. Genom att använda matlagningsfett med hög andel omättat fett, t ex oljor eller flytande margarin, når du en bra fettkvalitet i maten. Gör som i södra Europa – ha lite olja i spaghettin, ta en oljedressing till grönsakerna och använd avokado som smörgåspålägg. Ett bra sätt att öka energiintaget är också att äta nötter, mandel och solrosfrön som snacks och godis.
- Låt drycken öka energiinnehållet i maten. Mjölk, juice, frukt- och bärsoppor är exempel på drycker som gärna får vara med både till huvud- och mellanmålen. Drick mellan måltiderna och inte för mycket till måltiden. Drycken kan annars "ta plats" där mer energirik mat ska vara.
Josefine Jonasson, dietist vid Karolinska universitetssjukhusets överviktsenhet samt i Viktklubb.se:
- Kostråden för underviktiga är egentligen desamma som till överviktiga – ät regelbundet. Skillnaden är att underviktiga ska försöka äta större portioner, fler mellanmål och energitätare kost.
- Ät inte choklad och godis i stora lass för att gå upp i vikt. Godsaker innehåller dels en stor mängd socker, dels mättat fett som ökar blodfetterna i kroppen. Bra energikällor är i stället nötter, mandel och frön som du med fördel kan strö på gröten eller filen. Stek maten i olja eller blanda olja i salladen som dressing. Mackor med ost och/eller avokado som pålägg är också en bra energikälla.
- Du behöver inte tänka på att alltid välja det fetaste. Det viktiga är att du koncentrerar dig på helheten i kosten och inte på detaljerna – att du har rätt balans. Som underviktig ska du tänka på att inte bara äta produkter med hög fetthalt. Det är minst lika viktigt att du får i dig både kolhydrater och protein. Regeln för en underviktig är att hälften av en portion ska bestå av kolhydrater från potatis, ris, pasta eller liknande och den andra hälften ska vara jämnt fördelad mellan protein och grönsaker.
Slutsats
Jag tänker kasta fram en helt ny hypotes, främmande t o m för LC-etablissemanget...Det kanske inte är kostråden som gjort oss feta - det kanske är dietisternas råd?Ha en trevlig dag!
---
Men det är hemskt på det sätt som amatörer tycks sitta på SLV och bestämma om våra kostråd?! (Heja Ravnskov!)
//Zac
Läs även andra bloggares åsikter om Josefine Jonasson, vikt, kost, lc, lowcarb, lågkolhydratsdiet, sumobrottare
En annan hypotes är att det vare sig är kostråd eller dietisters fel att vi blir feta. Utan att vi litar till dem. Till vetenskap, politiker till alla aktoriteter.
SvaraRaderaKan det vara att vi helt enkelt stoppar för mycket i magen? Eller att vi är för stillasittande i förhållande till den mängd mat vi stoppar i oss. Att vi försöker äta oss glada. Fikabröd t.ex. när ska det inte fikas? Tycker att det är i alla sammanhang! Går man på en kurs, så ska den avbrytas av fikastund precis som om deltagarna är utsvultna. Vid TV:n vill man ha något att mumsa på. Ätande har blivit en social sammvaroform inte något för vår överlevnad. Vanligt vatten att dricka är underskattat, trots att vi innerst inne vet att det är vatten kroppen behöver inte kaffe eller te.
Kostråd och olika dieter är intressant. LC kost visar sig tydligen vara lika bra som medicin vid diabetes. Tycker det är intressant vad kosten kan göra för att förbättra enskilda sjukdomar. Dofilus med aktiv bakteriekultur t.ex. har visat sig vara bra. Men vi vet hur det är med vetenskap...! Sedan så är det ju väldigt viktigt att följa upp hur bra det är i längden. Vanlig skolmedicin ger biverkningar. Varför skulle inte då en viss ensidig kost kunna göra det. Ta ett piller och du får kanske ta ett till mot biverkningarna. Ät en viss kost ensidigt och du kanske får äta en annan sedan på grund av att någon del av kroppen tagit stryk?
Är det så enkelt som att ät som du vill var glad och positiv. Om du har råd att äta överhuvudtaget. Detta ältrande om mat som vi ägnar oss åt är ett välfärds"problem". Hälsa sitter mycket i tanken. Vi ältrar oförätter framåt och bakåt. Hur ofta befinner vi oss i nuet? Vare sig det är när vi mumsar på en god semla eller en morot. Något som jag själv har otroligt svårt med är att verkligen unna mig den där semlan och bara njuta. Moroten unnar jag mig trots att den kan vara full med gift :)
Dietister och vi glömmer att allt bara gäller tills vidare. Tro och vetande. Tro är känslans absoluta övertygelse oemottaglig för rättelse och sunt förnuft. Antagande däremot gäller tills vidare. Råden vi får idag kanske inte gäller i morgon?. Troligtvis inte! Så vi kanske ska lita till en liten inre röst som visar oss vägen? Vad mår min mage bra av. Inte vad säger andra att min mage mår bra av. Vad mår världen bra av. Hur ska vi få de fattiga att få något på sin egen tallrik så att de inte bara producerar mat till oss. För så är det ju i verkligheten, vi som har något att äta klagar på det som de fattiga till stor del producerar. Problemet är ju egentligen att de som producerar maten inte inte själva får ta del av den. Så de blir sjuka eller dör, fast inte som oss som dör i välfärdssjukdomar.
Förhoppningsvis avslöjar Skaldeman hur han på sin gamla kost kunde bli fetare än sumobrottarna i fettprocent.
SvaraRaderaDet vore intressant och se en jämförelse mellan Skaldemans fettprocent och standardsumobrottare med samma vikt. Både med dagens vikt för Skaldeman och när han var som störst.
Du skriver varför är dietisterna oförmögna forts....Håller med om att man inom vetenskapen är oförmögen att ta till sig ny kunskap. Vetenskapsmän och alla vi andra också för den delen har sina enga tankesystem där vi ratar allt, som inte överensstämmer med det. Det vi inte själva begriper skrattar vi åt och kallar det rappakalja. Fast om vi tänker efter lite, så kan vi inte rata det som vi inte undersökt. Rata det för att vi inte själva begriper. Det skulle ju i så fall betyda att vi var och en är fullärda... och det är vi inte! Eller är vi det? Varför ser världen ut som den gör isåfall?
SvaraRaderaTyvärr så gäller detta ALLT inte bara dietisters ovilja att undersöka och vara öppna för nya upptäckter. Jag tänker på andra vetenskapsmän som t.ex. vägrar att undersöka den överfysiska tillvaron för att de inte begriper att deras hypoteser endast är tillfälliga. Att det finns oändligt mycket att undersöka. Trist är det! för utvecklingen går onödigt sakta framåt.
Tro och vetande skriver du Zac är inte det samma sak? Är vi inte alla troende? vi vet inte mycket egentligen om verkligheten. Den är tämligen outforskad just på grund av det du skriver. Vetenskapsmän är ovilliga att utforska nya möjligheter som inte stämmer med deras sätt att tänka. För mig är detta ett svar på varför dietisterna inte tar till sig LC kosten som säkert har många positiva saker att komma med. Trist blir det dock också om vissa envisas med att sätta en frälsningsstämpel på just den kosten. Halleluja! Då gör man samma sak som vetenskapsmännen man stänger sig för alla andra möjligheter. Så vi måste börja med oss själva var och en. Vi är inte fullärda om vi kunde sluta upp med att tro så förbaskat mycket och börja undersöka var och en. Detta gäller givetvis mig lika mycket. För en ny upptäckt ikullkastar INTE andra konstaterade vetenskapliga fakta. Alltså LC kosten ikullkastar inte allt annat. Allt annat tidigare upptäckt ikullkastar inte upptäckten av LC-kosten. Vi måste sluta upp med att tro så förbannat mycket. Tro kan vi göra i kyrkan!
Alltså summa summarum så har säkert dietisterna sina poäng. Vi ska kanske inte slänga alla upptäckter de gjort i papperskorgen. Vi andra kloka måste ju föregå med gott exempel....hmm! ;)
Intressanta tankar. Framför allt skulle jag vilja se någon som öppet redovisar typ 5-6000kcal intag i låt oss säga 3 månader - och med extrem LC också uppvisar viktnedgång. En endaste sådan skulle fullständigt omkullkasta allt av den (relativa) tron jag har på någon som helst tilltro till någon energihypotes! ;o)
SvaraRadera//Zac