Den kvinnomisshandlande Liza Marklund

Min syn på det "politiska projektet" som Liza Marklund startade med sin ganska rundhänt fabulerande bok "Gömda - en sann historia" - är att det handlade om att sätta fokus på kvinnomisshandel.
Marklund har iofs för all del visat sig ganska dålig med att kontrollera grundläggande fakta och därmed fullständigt uppfyllt "kontrollera inte en bra historia"-fördomen kring oärliga journalister, men grundsyftet var nog sannolikt gott - även om det givetvis också fanns monitär girighet i sammanhanget.

Kvinnomisshandel existerar

Men vem är det som försöker pålysa att det inte existerar kvinnomisshandel på grundval av att Liza Marklund överdriver och ljuger?
Det tycks vara det vanliga "försvaret" kring ljugerierna, ett ganska dåligt "spinn". Dessutom blev romanens "Mia" trots allt misshandlad, även om det i verkligheten tycks ha varit mindre handgemäng än i en vanlig juniorhockeymatch, med tanke på skadorna:

Han har slagit henne men inte på långa vägar så som det står i Gömda. Det svåraste tillfället, det är tre nämligen, är när han tar strypgrepp på henne med tummen och pekfingret en kväll. Dagen efter har hon två små blåmärken på halsen. Läkaren skriver om "det eventuella våldet", som han uttrycker sig. Det har inte varit någon fara för hennes liv och hon kommer inte få några men.

(Källa.)

Återupprättning

För mig tycks recensionen i AB mest vara lite lama försök att återupprätta någon typ av heder åt Liza Marklund som i mina ögon (och majoriteten av blogvärlden) inte har någon som helst trovärdighet eller heder kvar... Istället försöker Ulrika Stahre istället att flytta fokus (att göra ett spinn, lektion 1) till den hemska bloggvärlden där "..det är också en kollaps i delar av den för närvarande rätt självgoda bloggvärlden. Här propageras det för ”sanningen” – den riktiga sanningen – här skrivs förringande om ämnet kvinnomisshandel, här hetsas det mot både Marklund och ”Mia”. Än författas det brev till Oprah Winfrey, än ropas det på bokbål. Så mycket hat och avsky och desperation är svårt att ta in. Ett provocerande rum av utspolade frustrationer."

Och sanningen är?

Och frustrationer är det! När jag läser runt på bloggar så är den absoluta majoriteten irriterande och sanningssökande kring sanningen kring Liza Marklunds "sanna" roman. Mary på Minamoderatakarameller har ett resonemang kring att sanningen ligger i betraktarens öga, och det är säkert till viss del plausibelt här. Jag anser dock att en journalist som påstår att han/hon skildrar en verklighet;

"Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)."

 - Och detta så enkelt beslås med lögn devalverar alla journalisters artiklar överallt. Och det är allvarligt, allvarligare än mycket annat i samhället! Visst är rapporteringen från Gaza viktigare i det stora hela, men Gömda-härvan handlar om tilliten till just denna rapportering...

Misshandlade har ett helvete!

Jag förstår helt och fullt att det är jobbigt för de som jobbar ideelt och hårt för misshandlade kvinnor, men en av de grundläggande stöttepelarna i modernt kvinnoskyddsarbete är dessvärre genomrutten - byggd på lögner, överdrifter och falskhet. Jag drar givetvis själv paralleller till tokfeministiskt struntprat inom mängder av andra områden - men vill absolut inte förringa misshandlade kvinnors situation.

Mer granskning!

Boken som avslöjar smutsen bakom säljer bra, men fattas i den grävande journalistiken - om en alldaglig och medioker - vad det verkar som - journalist/författare lyckas gräva upp så mycket lögner, vad skulle inte en duktig journalist få fram?

"Men Liza beskriver en verklighet för många kvinnor"

Varför skrev hon inte om någon av dem? Att muslimska gäng sätter skräck i en hel stad kanske inte händer säledes ofta, men i alla fall? Jag förstår inte varför hon inte med omsorg valde ut ett som passade hennes politiska projekt bättre, utan istället får fabulera och ljuga ihop historien? Det går att vinkla på ett enklare och mer ofalskt sätt, möjligt att det lockade lite för mycket med att elda på med muslimerna (Jan Guillou!)?
Eller vad?

Korthuset...

Istället fick hon tag på, vad det verkar som, en mytoman med tvivelaktig verklighetsförankring, som lättvindigt lät sig utnyttjas för hennes politiska syften.

Vad finns kvar när den sanna historien visar sig vara falsk? Nada. Som litterär text faller den som ett korthus. Tystnaden kring Marklunds ”Gömda” beror helt enkelt på att det inte finns något kvar att diskutera.

(Källa.)

Dessvärre så handlar det också om ett tomrum i idédebatten också där det nu fattas en av de grundläggande stöttepelarna i modernt kvinnoskyddsarbete. Det politiska projektet uppfyllde sitt syfte, men när det visade sig att det byggde på lögner, överdrifter och falskhet så tror jag att man måste räkna med, och klandra, Liza Marklund även för den lätt förutsedda backlashen som nu sker.

Passande titel

Således är titeln på detta inlägg passande - "Den kvinnomisshandlande Liza Marklund" - hon förstör nu mycket av det hon byggt upp för misshandlande kvinnor...
Mer än någon enskild person jag känner till.


//Zac

---

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Mia, ohederlig journalistik, Gömda, Asyl, Paradiset, Mias hemlighet, Mias systrar, Emma Mias dotter, jan guillou