Annika Östberg och rättvisan

Mycket bra och insiktsfull ledare i DN idag:

Det hör till god journalistisk sed att visa särskild hänsyn till medieovana personer som inte förmår överblicka konsekvenserna av att gå ut med något offentligt. Men när det gäller brottsoffer, som utan att inse följderna själva söker medieljuset, finns uppenbart inga begränsningar. I en värld där varken journalister eller domare förmår upprätthålla de etiska eller juridiska gränserna hamnar brottsoffren mitt emellan.

Jag har själv reagerat på hur media idag håller rättegång i tidningar och TV, parallellt med rättsprocessen. Att de sedan efter dom har fallit strålar samman i vad som knappast kan beskrivas som en rättsrespektgivande process är numera ganska vanligt. Då tänker jag i första hand på hur nämndemännen hanterade Arbogamålet i efterhand. Att erkänna att man hela tiden, tydligen t o m innan rättegången, trott att tyskan var skyldig känns inte som en direkt korrekt inställning? Och hur pass mycket felaktiga domar kan vi stå ut med?

Men?

Är det verkligen rättssamhällets ansvar att offren får själavård och känner sig upprättade? Hmm, nu när jag ställer frågan inser jag nog att svaret är nej. Vård och själasörjning skall nog andra delar av vårt samhälle stå för. Rättssamhället skall vara obundet av offer som är besatta av hämnd, att det möjligtvis sedan kan vara en fråga för vården för den dömde är en annan sak. Jag tänker då bl a på anhörigkonfrontation, t ex VIP. Men då handlar det kanske inte om straff i första hand, det handlar om ett steg i en behandling , för de som är mottagbara.

Annika Östberg

Givetvis handlar ledaren i mångt och mycket om Annika Östberg, som ju sitter instängd i sitt hemland USA, dömd för medhjälp till mord. Hon hävdar med bestämdhet att hon vill till sitt födelseland sverige för att förvaras återstoden av sitt straff. Det handlar givetvis mycket om att hon vill ha ett tidsbestämt straff, vilket krävs om hon skall sitta av återstoden i Sverige. Jag har skrivit en del om henne tidigare;

Ta konsekvensen - och seden dit man kommer!

Annika Östberg har jag faktiskt inget övers för, hon får ta de konsekvenser det får att begå brott i ett annat land. Jag tycker att det är svensk lag och rättspraxis som gäller de som begår brott här, och kräver samma sak av de som begår brott utomlands. Handling och konsekvens; amerikansk lag och praxis. Dessutom är synen på henne och hennes brott inte helt korrekt i svensk media. För att sälja lösnummer så måste man utmåla henne som ett offer...

Seden

Här får man inte ens en sträng blick av en polis om man spottar på trottoaren, i Singapore har jag för mig att man får spöstraff... Alltså spottar jag INTE på gatan i Singapore, och gör jag det så får jag ta konsekvenserna. Att skrika om ohumant beteende är den värsta sortens kolinialpolitik, att kräva att bli särbehandlad eftersom "vi står över er i utvecklingen"... Men det är en helt annan sak att försöka hjälpa motparten att höja ribban för lite mer humana värden.

Konsekvensen

Begår jag således ett brott i Thailand får jag räkna med att dömas enligt deras lagar och praxis. Precis som Östberg i USA. Därför ömmar jag inte direkt över henne, oavsett kön/läggning. Men visst kan jag se att det handlar om en trasig människa, med ett olyckligt förflutet, men jag anser nog att hon får stå sitt kast och gott sitta kvar tills hon blir frisläppt enligt praxis. Jag ser faktiskt inte varför svenska skattebetalare skall bidra med skattepengar för att hon skall komma "hem". Det finns betydligt mer beundrandsvärda och viktigare saker att lägga pengar på.

Ohumant i USA

Jag ställer INTE upp alls på amerikansk justitiepolitik, men därifrån är steget långt till att vilja ta hem "stackars" fångar som valt att leva over-there tills de råkade illa ut, då de börjar skrika om ohuman behandling och plötslig hemlängtan... USCH!
Jag kommer inte på sådär många länder där jag skulle vilja sitta av ett fängelsestraff... Vi har inte på något sätt en bra fångvård, absolut inte. Men i en internationell jämförelse tror jag vi står oss riktigt bra! Framför allt mot "utvecklade" länder som t ex USA.

Straff light?

Vi har inte heller, i jämförelse, särskilt hårda straff, så givetvis skulle jag gnälla om jag begått straff utomlands, om att jag vill sitta av mitt straff i Sverige. I t ex Östbergs fall så tycker jag att hon gott kan avtjäna sitt straff där. Det går s a s inte att uppföra sig illa borta, och när det kommer på tal om straff, så vill man hem eftersom "där får jag minsann inte alls så hårt straff, och det är mycket bekvämare!"
Man får allt stå sitt kast tycker jag. Men betyder det per automatik att jag ställer upp på de främmande reglerna, nej - men vill jag inte ta konsekvenserna så får jag snällt följa reglerna.

Svensk??

Iofs är detta på sätt och vis en icke-diskussion, för såvitt jag minns så hade Östberg bott i USA i 20-25år innan hon var med och dödade en polis och försökte ta död på fler poliser. Så vad mig anbelangar så är hon en amerikansk medborgare som sitter av ett straff som hon gjort i USA.

Att det råkar finnas ett 40-årigt kryphål i form av ett gammalt medborgarskap är faanimig kränkande för mig som rättskaffens medborgare i Sverige.

En mycket befogad fråga är hur mycket släkt och vänner hon har i sverige efter ha varit borta i 40-45 år? Inte helt trovärdigt om jag ska vara ärlig.

Men stackars Annika...

Hon är inte överhuvudtaget så oskyldig som hon framställs. Dels så hjälpte hon till med att ladda om vapnen under skottutväxlingen, dels försökte hon kasta sig efter vapnen efter det att polisen lyckats skjuta ihjäl hennes pojkvän som sedan tog livet av sig. Så det är knappast någon duvunge det handlar om. Men visst är det en klok taktik att utmåla sig själv som ett offer för omständigheterna och maktfullkomliga män... Småäckligt tycker jag personligen.

Inte sveriges ansvar

När hon beskriver sig själv som att hon "tämligen viljelöst följt med de män hon haft förhållanden med", så låter det knappast som något annat än en friskrivningsklausul eller? Låter i alla fall knappast som någon som står upp och tar ansvar?
Jag ser henne helt enkelt som en svensk utvandrare som valde att leva och begå brott i ett annat land. Då ser jag inte någonstans var svea rikes ansvar finns någonstans. Man får stå sitt kast. Det finns mycket viktigare och angelägnare fall som bör prioriteras före. Det har ingenting med att hon är kvinna, eller att hon har en mamma som bor i sverige.

Insikt?

Där många ser "självdistans och självironi" så ser jag inte ett uns till självkritik och ansvarstagande, och i förlängningen ingen insikt i sin egen roll i dessa illdåd. Jag ser bara en människa som lärt sig av ett antal hearings om hur hon skall uttrycka sig för att maximera chansen att ta sig därifrån. Det har jag för all del inga problem med, vi tappar snabbt den samhällsliga fernissan och uppför oss som djur, vem skulle inte det i fängelse, och därtill ett amerikanskt?

Dagsaktuell i media

SvD: Kan få avtjäna straffet i Sverige
SvD: Annika Östberg fick avslag
(lustigt nog samma artikel ovan...)
SvD: Recension Annika Östberg – fånge W18968 Deasy
DN: Ingen överflyttning för Annika Östberg
AB: Nytt bakslag för Annika Östberg

Vård o rehab

Jag förordar starkt vård och rehab för fängelsekunder, ett straff som bara renderar i förvaring och sedan ett snabbt återfall är bilden av ett fullständigt misslyckat straff. Det är oerhört viktigt att man så långt det går försöker att rehabilitera fångar under strafftiden. Det är återfallsfrekvensen som håller siffrorna uppe.

Förebyggande

Att spärra in människor längre har vi bra statistik på, och det tycks inte ge lägre brottslighet och dessutom har det en förmåga att rejält öka på återfallen efter avslutat straff. Knappast något positivt alls, eller? Men massmedias tryck, och allmänhetens raseri och fördummning gör att det bara hörs krav på ökad säkerhet, ökade strafflängder etc. Nu senast med Englas banemans fängslande så höjdes rösterna rejält om dödsstraff och hårdare tag. Tre domar och sedan livstid var ett annat krav som ekade mellan väggarna. Herregud!

Fångvården

Den fula verkligheten gör att det bara finns begränsade resurser som man onekligen bör spendera där den gör som mest nytta. Att man inte kan göra som men teoretiskt vill - dvs ge alla vad de behöver kan knappast förhindra att man i praktiken ger mest där det gör mest?
Enkel logik - mer fängelse, mer "välutbildad" kriminalitet.
Jag har faktiskt ett mycket stort antal släktingar som jobbat inom kriminalvården, fråga mig absolut inte varför! ;o)
Det är en oerhörd majoritet av de som sitter för grövre våldbrott som kommer från trasiga förhållanden, med missbruk och utanförskap. En tankelek, vad gör mest för kriminaliteten - hårdare straff eller att man lyckas lyfta upp de lägre marginaliserade socialgrupperna så att de försvinner i mängden?

Undantaget Clark Olofsson

Har en god vän som jobbat som polis i några av de värre områdena i Stockholm under den tid han var patrullerande polis - och han bekräftar bilden till 100%. Det finns iofs för honom ett starkt undantag till bilden av en trasig människa, med trasig och trasslig bakgrund, samt dålig utbildningsnivå - det är Clark Olofsson (idag Daniel Demuync). Han var oerhört intelligent, social och lätt att ha att göra med - förutom det som tydligen gällde ett förmodat brott, vilket min vän skulle förhöra honom om.
"Det är upp till er att bevisa, något mer vill jag inte säga om den saken", var det enda han sade om det, men samtalet i övrigt hade varit just av mycket intressant art på hög nivå.

"Socioekonomiskt mindre välbeställda miljöer"

"Det är också sedan länge väl känt att det är vanligare att kriminellt aktiva kommer från socioekonomiskt mindre välbeställda miljöer. Det är däremot ingen självklarhet att det rör sig om några enkla orsakssammanhang. De allra flesta barn som växer upp i sådana miljöer blir trots allt inte kriminella."

Källa: BRÅ

Enkel och svårbestridbar statistik. Och nog något som tarvar till mer forskning. Vill gärna höra tankar kring varför en så överväldigande majoritet kommer från "socioekonomiskt mindre välbeställda miljöer". Visst finns det en hel del kriminella som har haft psykosocialt problematikt barndom, de finns i alla samhällsgrupper och är också överrepresenterade i den kriminella statistiken, men risken för dessa ökar mångfalt när man växer upp i utsatta familjer.

En kriminell kommer oftast ifrån en viss typ av bakgrund, emedan någon från en viss typ av bakgrund inte alls oftast blir kriminell...

//Zac