- Underkänd, näe, detta är inget att hänga i granen - undvikes som pesten! 
Storyn är väl redan känd? F d hyllad storstjärna på fallrepet kommer på den perfekta combacken - från de döda! Alla riktigt stora rockikoner har ju dött, men ingen har kommit tillbaka. Det visar sig inte vara fullt så enkelt...
Att Nutley är en riktigt god filmhantverkare står utom allt tvivel; foto, klippning är av yppersta klass - och vem hade väntat sig något annat med Jens Fischer bakom kameran?
Sedan är det ett stort problem i att se alla skådespelare göra sina specialiteter på ren rutin;
Specialiteterna...
Det går inte tro att man kan föra över statisk, högljutt agerande till en filmduk där varenda nyans obönhörligen störtar ut mot åskådaren. Det kräver kort sagt en helt annan teknik från skådespelaren. Film är regissörens medium, medan teatern i mångt och mycket är skådepelarens. En teaterpjäs kan aldrig bli något mera än verkligheten genom en skrattspegel, film kan både vara närvarande och frånvarande, närbilder och översiktsbilder, intimt eller känslokallt - och det kan vara nertonat eller uppskruvat på ett sätt som är fullständigt omöjligt på scen...
Film är om man så vill det manupilativa mediet, som dessutom når ut till så mycket fler. Själv är jag som bekant svag för filmregissörer som helt skapar sin egen vision, något som dessvärre är omöjligt på en teaterscen.
Usch så hemskt att Nutley uppenbarligen är i rejäl nerförsbacke rent kreativt nu. Det är dags att satsa på yngre, mer talangfulla filmskapare.
//Zac
+++++ Världsklass, mästerverk, måste ses
++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
+++ Bra, en film som lämnar god eftersmak
++ Godkänd, en film som är ok på TV, men som känns lite som en blåsning på bio
- Underkänd, näe, detta är inget att hänga i granen - undvikes som pesten!
'Angel'
Nja...
Jag har alltid gillat Nutley, hans första räcka av filmer - 'Nionde kompaniet', 'Black Jack' och 'Änglagård' och 'Änglagård 2' är riktigt solida, underhållande filmer.Att Nutley är en riktigt god filmhantverkare står utom allt tvivel; foto, klippning är av yppersta klass - och vem hade väntat sig något annat med Jens Fischer bakom kameran?
Felriktat
Men storyn är väl intressant ur många aspekter även om det känns oerhört främmande utifrån ett svenskt perspektiv. Vi har inte rock'n roll stjärnor på det sättet alls... Men det är något i drivet och i dialogen som gör flera scener rent av skrattretande. Jag kom på mig själv att skratta högt åt scener som jag förstod skulle vara "tunga" och dramatiska. Mittenpartiet är på tok för långsamt och rent av riktigt långtråkigt.Sedan är det ett stort problem i att se alla skådespelare göra sina specialiteter på ren rutin;
Specialiteterna...
Helena Bergström:
Gråter - check!
Snorar - check!
Raseriutbrott - check!
Näckar - check!
Skriker väldigt mycket - check!
Rolf Lassgård
Stirrar trött framför sig - check!
Pratar tungt övertygande - check!
Rickard Wolff
Pratar dessvärre mer än någonsin som om han stod på en teaterscen - dubbelcheck!
Gråter - check!
Snorar - check!
Raseriutbrott - check!
Näckar - check!
Skriker väldigt mycket - check!
Rolf Lassgård
Stirrar trött framför sig - check!
Pratar tungt övertygande - check!
Rickard Wolff
Pratar dessvärre mer än någonsin som om han stod på en teaterscen - dubbelcheck!
Teatraliska Wollf
Wolff lider av samma sak som de flesta skådespelare i sverige gör idag - de för dialogen framåt som om de stod på en teaterscen, högljutt, onaturligt och mycket teatraliskt...Hör 1800-talet till
Då jag själv aldrig någonsin klarat av teater som konstform så reagerar jag oftast våldsamt negativt. Möjligtvis att det är Bergman som är det moderna upphovet till detta, men det är en farsot som bara ökar i omfång tycker jag. Jag förstår att det är svårt att försörja sig som skådespelare idag och en film är trots allt mer eller mindre bara en punktinsats, emedan en tjänst på en teater innebär längre tids försörjning. Detta för månne med sig att man uppför sig som på en teaterscen också - stora, vida gester, onaturligt tonfall och röstläge. Det är dags att inse att teatern som konstform hör 1800-talet till. Det är en helt annan konstform än med film.Det går inte tro att man kan föra över statisk, högljutt agerande till en filmduk där varenda nyans obönhörligen störtar ut mot åskådaren. Det kräver kort sagt en helt annan teknik från skådespelaren. Film är regissörens medium, medan teatern i mångt och mycket är skådepelarens. En teaterpjäs kan aldrig bli något mera än verkligheten genom en skrattspegel, film kan både vara närvarande och frånvarande, närbilder och översiktsbilder, intimt eller känslokallt - och det kan vara nertonat eller uppskruvat på ett sätt som är fullständigt omöjligt på scen...
Film är om man så vill det manupilativa mediet, som dessutom når ut till så mycket fler. Själv är jag som bekant svag för filmregissörer som helt skapar sin egen vision, något som dessvärre är omöjligt på en teaterscen.
Rock'n roll?
De rockscen-scener(!) som är med är ruskigt pinsamt dåliga, ha en kudde till hands... Jag tycker att Bergström kan vara riktigt duktig i rätt filmer/roller, men som scendomptör passar hon då rakt inte. Om ni tänker er en riktigt, riktigt dålig Tina Turner-kopia så är ni ändå bara halvvägs där...Tyvärr
Så det går helt enkelt inte att ens sätta godkänt på denna film, trots några få scener som griper tag rejält. Jag har faktiskt ingen aning om vad man ville säga med filmer, var man ville undersöka och vända på. Jag lutade faktiskt åt en tvåa (minus, minus!) men slutet kändes så oerhört krystat och avklippt att det var omöjligt att fjärma mig från ett underkänt...Usch så hemskt att Nutley uppenbarligen är i rejäl nerförsbacke rent kreativt nu. Det är dags att satsa på yngre, mer talangfulla filmskapare.
//Zac
+++++ Världsklass, mästerverk, måste ses
++++ Utmärkt, en riktigt bra film, bör ses
+++ Bra, en film som lämnar god eftersmak
++ Godkänd, en film som är ok på TV, men som känns lite som en blåsning på bio
- Underkänd, näe, detta är inget att hänga i granen - undvikes som pesten!
Vilket bra inlägg. Speciellt det du skriver om att man får känslan av att svenska skådespelare står på en teaterscen. Detta är en av anledningarna till att jag har lite svårt med svenska filmer. Trodde jag var ganska ensam om att tycka så här, åtminstone får jag den reaktionen när jag hamnar i diskussioner om svensk film.
SvaraRaderaEn annan anledning är att många av dom svenska filmerna under senare år har haft liknande teman, man känner igen allt från början till slut. Typ-liten ort, främling/-ar eller hemvändande kommer dit och genast uppstår en konflikt av något slag.
Jo, man får inte förglömma att inaveln kan karaktäriseras som ingenting annat än rent formidabel inom svensk kultur....
SvaraRaderaBra film (-länder) och Svensk film