En FRApperande sannolikhet

Bara för att jag är emot FRA-lagen, och gillar Tage Danielsson, så måste jag helt enkelt citera en snygg omskrivning från stoppafralagen.se:

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före avslöjandet om de 103 avlyssnade svenskarna så var det ju ytterst osannolikt att den sortens avlyssning skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.

Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att avlyssningen var så otroligt osannolik så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket går ju hela alliansen och väntar på att få veta om det som hände de 103 svenskarna har hänt eller inte, innan de kan bestämma sig för om dom ska tycka att FRAs massavlyssning är så farlig som den skulle vara om avlyssningen som har hänt på FRA verkligen har hänt. Nu har visst Ingvar Åkesson bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände då på FRA inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer igen.

Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån skandal inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...

Sen är det också det att om det som hände på FRA verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände på FRA hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säga att det inte kommer hända igen.

I varje fall inte på FRA. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.

Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha offentlig debatt om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände på FRA verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att dom inser att det som hände på FRA då inte kan hända nu, eftersom det inte ens hände då, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var då det hände.

(Tack till Tage Danielsson)

Återkommer troligen under dagen med ett, tyvärr måste jag säga, helt ohumoristiskt inlägg om just detta... Jag brukar säga att man kan skratta åt allting, men kan man verkligen skratta åt politiker som inte vet vad de röstat igenom och samtidigt säljer ut grundvärdena i vår demokrati?


//Zac