Diabetiker och kosten

Diabetiker och kosten är ett brännhett ämne, framför allt sedan Annika vände och vred på Socialstyrelsen så att de med tillkämpande leenden var tvungna att tillstå att hennes kostråd inte bryter mot reglerna; kommenterat i '"Fettkriget"' och 'Carte blanche för LC-råd!'. Detta tillsammans med den utresning som Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen gjorde, kommenterat i 'Kostexperter stoppas efter risk för jäv' har gjort en hel del experter skitnödiga. Så L-E Holm kände sig tvungen att göra lite av en programförklaring i Läkartidningen. Den är ganska väntad tycker jag personligen, men i en kommentar så läser jag det klaraste och bästa jag läst om diabetiker och kosten. Jag publicerar det här i sin helhet, den bör få så stor spridning som möjligt tycker jag.

Överläkare Nils Olof Carlin skriver:

Diabetes är ett gemensamt namn för tillstånd där kroppens normala mekanismer för att ta hand om kostens kolhydrater är helt eller delvis satta ur spel. Dessa tillstånd leder för många drabbade till komplikationer med allvarliga skador i olika organsystem - kärl, njurar, ögon m fl. Vi vet att dessa skador orsakas i första hand av långvarigt förhöjda blodsockerhalter, i andra hand av höga cirkulerande insulinnivåer.

Om det ska gå att säkert undvika sådana komplikationer måste blodsockret kunna hållas på en väsentligen normal nivå. Men hur fungerar det i verkligheten för diabetespatienterna? Ett användbart mått är HbA1c som ger ett "medelvärde" av blodglukos under en längre tid. Den statistik som finns är föga uppmuntrande - minst hälften av patienterna ligger över värden som motsvarar ens de mest blygsamma krav på blodglukosreglering, och allvarliga komplikationer är ett stort problem för i första hand den drabbade men i andra hand för sjukvård och samhälle.

Uppenbart finns ett behov av förbättrad behandling - även om vi aldrig kan vänta att alla patienter har motivation att följa de bästa råden, om de skulle få sådana. Det är kosten som tillför de kolhydrater som blir till blodglukos, och som kroppen inte längre kan hantera utan hjälp. Förutom insulin finns flera farmaka att tillgå för att stötta kroppens hantering av blodsockret, men ännu finns inget sätt att ersätta förmågan hos en frisk pancreas att via insulin reglera blodsockerhalten efter en kolhydratrik måltid. Reglersystemet är skadat, och vad vi än gör (med dagens resurser) kan vi inte återge diabetikern en motsvarande förmåga - bloglukoshalten kommer att variera mellan höga och låga värden, på grund av oundvikliga variationer i farmakas effekter och mängden tillförda kolhydrater. Det ligger i sakens natur att osäkerheten blir större, ju större mängd kolhydrater - och större mängd farmaka - som tillförs, och därmed svängningarna i blodglukos. I det läget måste behandlingen satsa på att i första hand undvika låga blodsockerhalter som kan vara deletära på kort sikt. I stället satsar man på ett "säkert" medelvärde, med nödvändighet högre ju större svängningarna är, och får därmed acceptera komplikationsrisken.

Detta borde vara självklarheter och skulle inte ens behöva påpekas. Ingen diabetiker klarar att hantera stora mängder kolhydrater och ändå bibehålla blodglukosnivåer och insulinnivåer som är tillnärmelsevis normala. Det är mot den bakgrunden man måste inse vikten av socialstyrelsens kommande rekommendationer - kosten är det absoluta fundamentet för all diabetesbehandling, oavsett typer och patogeneser.

Nuvarande kostrekommendationer är uppenbart inte tillräckliga, trots att den expertis som nu ifrågasätts har med emfas bedyrat dess höga vetenskapliga kvalitet. Jag förmodar att häri ligger knuten - dessa experter har redan tagit ställning på ett sådant sätt att de inte gärna kan väntas ompröva sin ståndpunkt, något som är en förutsättning för ett paradigmskifte som är nödvändigt - inte minst om inte vårdtyngden av komplikationerna ska växa oss alla över huvudet, som många fruktar.

Som åskådare kan jag bara hoppas att de som nu skall granska evidensen och revidera kostråden verkligen är fria att ta ställning i sakfrågan utan prestige. Likaså hoppas jag att den framtida forskningen verkligen får möjlighet att utgå från patientens intressen snarare än näringslivets, och förutsättningslöst värdera kostens roll och inte bara farmakoterapins (med ACCORD-studien som varnande exempel).

Nils Olof Carlin
överläkare, Kärnsjukhuset, Skövde

(Källa.)

Tja, finns det något alls att tillägga? :o)


//Zac