"Har vi inte glömt huggkroken i bilen?" "Satans helvetets, djävlar", svor jag. Typiskt, när man till slut lyckats ta sig ut i båten med alla attiraljer, så har man glömt något viktigt. Det var bara att böka sig tillbaka till årorna efter att ha dragit sig trött på den gamla 4-hästarn. September, tänkte jag för mig själv; ett långt fiskeår led mot sitt slut. Några fina fiskeminnen fanns det att hämta värme ur, nu när kung Bore annonserade sin snara ankomst genom att färga mina öron vackert höströda. Den friska luften bet mig lite lätt i ansiktet, men kändes som ett reningsbad i lungorna. Hur klarar man egentligen av den begagnade luften under sommaren? Längs stränderna stod nu vackert färgade träd på parad. Vattnet låg spegelblank och den höga himmelen speglades med förvirrande exakthet i vattenytan. En bit bort, i en liten vik, stod en kråka vid vattenbrynet och drack vatten. Kanske var det den kråkan vi såg i somras, när han stal en hel kanelbulle, och under triumf...