- hur livet tampas med överlevnaden...
Förstår man den enkla mekanismen med energihushållning så förstår man också varför det är så förtvivlat svårt att gå ner i vikt och inte minst varför inte motion ger någon större effekt - inte ens statistiskt. Det är så enkelt att den som inte förstår det spelar helt enkelt dum, eller rent av
är dum...
Konservering av energi
Nyckeln till överlevnad.
Darwin et al från tiden var genier, att våga ifrågasätta skapelseberättelsen och hela samtidens samlade världssyn är sjukt imponerande! Frågan är om vi någonsin kommer se ett så oerhört dramatiskt trosskifte? Nu var Darwin så livrädd att han inte vågade publicera sina idéer förrän efter 20år, då samhällsklimatet var något mer öppet mot nya idéer. Iofs så var
Carl von Linné inne och
tassade på idéerna långt innan... Men, men...
Idén i sig? Livet handlar om att överleva, vilket i praktiken betyder att inte dödas och samla energi, och sedan föröka sig - lite småtrist, men så kan man faktiskt sammanfatta meningen med livet.
Anpassningar till förbannelse
Framför allt vi bantare vet hur djävlig denna anpassning är... :o(
För mycket energi
I naturen betyder
för mycket energi överflöd. Och överflöd innebär tillgång till mängder av protein, fett
och kolhydrater. Detta betyder energilagring enligt för oss mycket bekant mönster... Det innebär säkert också att ämnesomsättningen ökar rejält - det är ju full tillgång till råvaror. Detta kan också i ovanliga fall hända om man blir tillfälligt inmobil, t ex efter en allvarlig skada/sjukdom, den minskande aktiviteten gör att det blir överskott på energi. Framför allt blir det tydlig i ett läge då man sätter i sig
för mycket energi; kroppen går på högvarv och det blir ännu mer energi över - man är ju inmobil. I detta läget sker en kraftig energilagring - man blir fet.
Man skall ha klart för sig att detta är i naturen mycket temporära perioder, naturen som system eftersträvar balans och överflöd reglerar alltid sig själva över tid.
För lite energi
I naturen är detta mycket vanligt förekommande. Det går lätt att hantera för lite energi om du har små energireserver för att jämna ut tillgången. Därför har de flesta däggdjur en liten fettreserv. När bristen på energi blir lite mer långvarig, eller tolkas som permanent, så justerar kroppen dessutom ämnesomsättningen. Den minskar ämnesomsättningen, konserverar och sparar energi; enkelt och smidigt.
Men underskott på energi kan uppstå på två sätt - antingen
minskas intaget, eller
ökas uttaget. Vi moderna människor kallar att öka uttaget för
motion. Det är exakt samma sak som att inta mindre energi, fast bara från andra hållet... :o)
Motion som (kass) bantning
Kroppen anpassar sig efter ett större energiuttag i och med de ökade kostnaderna från motionen. Kroppen lyder de evolutionära lagarna och försöker därmed konservera så mycket energi som möjligt, kroppen effektiviserar rörelserna maximalt - samma rörelsemängd kostar mindre. Ergo - du får bättre kondition. Du vill bibehålla den initiala viktnedgången från när du började, då finns det bara ett enda sätt -
att hela tiden möta effektiviseringen med ett ständigt ökat rörelsemönster - alltså motionera mera. Det betyder mer i tid och i ansträngning; är det verkligen svårt att förstå varför motion som bantningsmetod är helt värdelös? Och inte nog med det, kroppen signalerar hela tiden energiunderskottet genom att öka aptiten
(*)... Mission impossible? Jag tror faktiskt det.
Det intressantaste är att man delvis kan lura kroppen genom att bara öka energiuttaget lite grann, det som vi kallar vardagsmotion, det mest framträdande är att då ökar inte aptiten alls, snarast tvärtom.
Mer om detta
Felaktigheterna och övertron på motion
Johanna Söderlunds har ett utmärkt blogginlägg om just '
Motionsmyten'. Eller Gary Taubes excellenta artikel/"drömma med sina teorier" '
The Scientist and the Stairmaster - Why most of us believe that exercise makes us thinner—and why we're wrong', eller för övrigt
alla andra där jag diskuterar kring motion.
//Zac
(*) Letar efter någon bra sammanfattning om hur stresshormoner påverkar fettförbränningen, tips mottages tacksamt. Hittar jag ingen så får jag väl skriva en själv! :o)
Bra sammanfattat.
SvaraRaderaTack, skall nog lägga till att inlägget inspirerades av en lite lätta(!) meningsskiljaktighet på fetsmarts blogg...
SvaraRaderaÄras den som äras bör! :o)
Skall som sagt följa upp denna med antingen en länk, eller en egen post om att även våra hormoner i hög grad också understryker det jag påstår här i min bloggpost... :o)
//Zac
Såg det, själv har jag gått ner 40 kg med motinen begränsad till lugna promenader mellan datorn och kylskåpet.
SvaraRaderaNumera har jag börjat promenera ute, och betydligt längre sträckor, jag har börjat fundera på ifall det är det som fått mig att fastna på 118 kg?
Fast i så fall är det troligen främst för att jag bygger upp muskler som kompenserar för förlorat fett eftersom jag märker på livremmen att det ändå händer saker. Så jag gråter inga tårar över det. :-)
Alltså 40kg är inte att leka med! Kudos!
SvaraRaderaJag har en obehaglig tro att kroppen helt enkelt lyckas återfå det som den tror är balansen igen. I ditt fall efter 40kg "chocknedgång" och i mitt drygt 30kg. Jag ser dessvärre samma sak lite överallt bland LC:are. Själv känner jag ett behov att faktiskt gå ner mina sista kilon, jag har vissa problem med knän och leder som onekligen skulle må bra av ytterligare avlastning.
Jag tror personligen mycket på denna kost, men blir lite generad ibland av mina LC-kollegors helt fanatiska inställningar till kost- och hälsofrågan. Har funderingar på en anti-LC månad, d v s spela djävulens advokat lite grann. Men det lär knappast ses med blida ögon; för en del är det viktigare att vinna än att ha rätt... :o(
//Zac
Jag tror att du kan vara en delsanning på spåren, jag misstänker att de platåer många rapporterar om är vikter man haft lite längre tid under uppgången, som kroppen minns som någon form av normalvikt. Hade jag haft en kurva över min viktuppgång hade man säkerligen sett en platå i uppgången på samma vikt som platån vid nedgången.
SvaraRaderaDet är i alla fall en hypotes jag sett.
Men en annan är alltså att jag börjat promenera mer så att jag bygger muskler i stället för att tappa vikt. I så fall tappar jag alltså fortfarande fett men kompenserar det med mer muskler.
Det finns säkert flera hypoteser, tyvärr finns det ju ingen som är beredd att finansiera forskning för att avgöra vad som stämmer.
Faktum är att jag vet med mig att jag faktiskt vägt som jag gör nu i åratal innan jag jojjade till lite grann (tack VV!) och sedan for vidare uppåt i vikttabellerna...
SvaraRaderaFortsätter denna milda vinter så lägger jag snart i roddbåten - då knävlar så skall det ros och stärkas rygg så det heter duga! Jag råkar dessutom ha vatten 20meter från huset. Det är en liten plaskdamm, men det tar väl i runda tal 40 minuter att ro runt - om man håller takten, vilket gör det till en ganska ideal motionsrunda - om jag nu kommer på de tankarna... ;o)
//Zac
Jag joggade faktiskt nästan 100 meter i går, men jag lovar att det inte skall bli någon vana! :-)
SvaraRaderaDäremot kommer jag nog att hjälpa farsan klyva ved längre fram i vår, det är rätt jobbigt även med vedkap och vedklyv när man värmer hela huset med enbart ved hela året.
När jag var yngre sprang och simmade jag några sommrar. Ingen viktförändring, men omflyttad kropp - mindre mage, mer muskler. Efter operation för två år sedan rasade jag 13 kg på mindre än två månader - ingen matlust och helt stilla. Nu har jag cyklat ner mig 6 kg på två månader och äter dricker oförändrat. Det finns många sanningar.
SvaraRaderaliberum-weto,
SvaraRaderaLåter som om du inte drabbats av metabolt syndrom ännu då.