Herregud...

Lite bakgrund först

Jag blev vid ett (egentligen flera) tillfällen inblandad i lite mer direkta meningsutbyten med olika personer. Tyvärr spårade diskussionen i ett fall ut helt och blev mycket hätsk och rent av förföljande från min opponents sida. Men oavsett det så gav diskussionen upphov till ett massa intressant stoff, vilket jag har sammanställt och skrivit om en del i nedanstående inlägg. Givetvis är allt nedanstående skrivet av mig själv, jag har alltså inte citerat någon annan där det inte explicit är uttryckt att det är ett citat.
Och ja, jag ifrågasätter själva fundamentet kring en kristen tro. Så läs bara vidare med öppna ögon om du verkligen är intresserad! :o)

Ännu mer bakgrund

Jag var i ungdomen inblandad i en mycket långdragen diskussion med min bästa vän, som var pastorsson och mycket övertygad kristen. Ju mer han fick värja sig för min ifrågasättande argumentering desto mer hårdnackad blev han.
Jag kände givetvis bloddoft och ansträngde mig ännu hårdare och saken höll på att gå helt överstyr, då jag, av alla, fick lite av en uppenbarelse...
Jag insåg att jag faktiskt fick honom att ifrågasätta sitt innersta, sitt egna livsfundament. Visst är det viktigt att ifrågasätta och tvivla, men inte till varje pris som helst. Jag backade och vi pratade faktiskt aldrig mer om denna saken. Men kristendomen och all dess dumhet är något som faktiskt ligger latent under huden på mig - och ibland bubblar den upp...
Personligen intar jag normalt sett en lite mer agnostisk livsåskådning, med ett naturvetenskapligt perspektiv givetvis. I diskussioner där man blir tvingad att välja sida så har jag en tendens att mer och mer inta en ateistisk syn, men när blodtrycket väl går ner igen så återkommer agnostikern i mig! ;o)
Väl orerat - till temat för inlägget i sig:

Onödig diskussion(!)

Det är alltid intressant med dessa diskussioner, det man glömmer bort är att man egentligen verkligen diskuterar tro kontra vetande. Kristna vet att de tror och diskuterar utifrån det, naturvetare diskuterar utifrån att de tror att de vet.

Om man är på samma planhalva och diskuterar så fungerar det, men jag tror inte att en historiker på allvar skulle kunna säga att det funnits en historisk människa vid namn Jesus av Nasaret som föddes år 0 och som ansåg sig vara guds son. Hela bakgrunden till detta är byggd på bibeln, ett religiöst, eller om man vill vara elak - fantasifyllt verk, som det knappast finns någon som helst källkritisk mening att använda sig av i diskussioner alls. Möjligen kan man använda den med samma tyngd som Odysséen, Beowulf, eller varför inte Mahabharata?

Initial konkludering

För att konkludera lite redan här i början; att som naturvetare ställa sitt vetande emot religiös tro kan aldrig bli rätt, man får i så fall hitta teologiska och filosofiska grunder att diskutera utifrån, men så snart ambitionen väcks att försöka vetenskapligt förankra diskussionen så finns det egentligen ingen motpart kvar att diskutera med. Visst kan man källkritiskt granska motsägelsefulla uppgifter etc, men inte utifrån att bibeln är sann. Då diskuterar man i alla fall från samma grundförutsättningar, däremot hävdas det att sanningshalten i bibeln garanteras från gud, något som givetvis är ganska svårt att svara mot... ;o) 

Dokument kring Jesus?

Mig veterligen så finns det inga samtida dokument om en snickarson från Nasaret som samlade stora skaror av folk och ansågs av det lokala styret som en upprorsmakare för massorna, som dömdes och slutligen avrättades.
Inte ens romarna, som var byråkrater av ofantliga mått, verkar ens ha uppmärksammat detta...
Det finns hela 40 dokumenterade historiker som dokumenterade sin samtid i området vid den aktuella tidpunkten, men ingen - upprepar ingen, ens nämner denna upprors- och mirakelmakare. Det är först nästan 100 år efter sin eventuella levnad som Jesus först omnämns - han är ju de facto redan en historisk figur vid det laget...
För att inte tala om att det i samtiden inte ens nämns någonting om att Herodes beordrade mord på alla förstfödda gossebarn (Matteusevangeliet )... Iofs var han en riktigt brutal psykopat som tog död på sin fru och flera medlemmar av sin familj, för att inte tala oppositionella. Men att en sådan fruktansvärd handling som att döda tusentals gossebarn behandlas av samtidens historiker med tystnad?!  Avsaknad av bevis är för all del inte något bevis emot, men en väl så graverande omständighet...

Fiktiv Jesus

Anledningen till att jag skriver om Jesus som en fiktiv figur är att han bara tycks förekomma i bibeln. Inga tydliga spår någonstans i andra, samtida dokument... Men jag kan nog ge att han sannolikt har samma typ av förankring i en köttslig person som ex Robin Hood, bröderna Dalton eller varför inte Kung Arthur?

Sannolikt så finns det en, eller flera personer som mer eller mindre gett delar av sin historia, eller sin person till mytbildningen. En sammansmältning av myter, legender och flera reella personer. Att tro att det funnits en person som motsvarar bibelns bild exakt - (bibeln) har ju aldrig fel - är mer önsketänkande och är så verklighetsfrämmande att man som modern människa faktiskt häpnar.

Kunskap är för religion som vatten är för eld

Läs mer om Jesusmyten på Wikipedia.

Olika uppgifter

Förresten - en ytterligare intressant detalj kring Jesu födelse är att Lukas skriver: 

"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien."

Matteus å sin sida skriver att Jesus föddes under tiden som Herodes var judisk ståthållare(kung), men saken är den att Herodes dog 2, alternativt 3 år innan Quirinius blev ståthållare... Detta föder då en hel del mysko saker:

Om Lukas talar sanning så flydde Josef undan Herodes hat flera år efter att Herodes dött! Om Matteus och Lukas båda har rätt så fördes Jesus till Egypten flera år innan han föddes, Quirinius höll sin skattskrivning årtals innan han blev ståthållare och Herodes gav ordern att döda alla nyfödda efter sin egen död! Fantastische!

Ett ytterligare flagrant misstag i berättelsen är att skattskrivningen dessutom enligt samtida historiker inte ens omfattade Galiléen vid tillfället... 

Andra frågetecken...

• En detalj som alltid fascinerat mig är att man skulle ha varit ute och vaktat fåren vid tiden för Jesus födelse - faktum är att man normalt håller djuren inomhus från oktober till april i området.
• Matteus säger att Jakob var Josefs far, medan Lukas säger att Eli var Josefs far - var kanske Josefs mor lite lösaktig, eller vad handlar det om?
• Sedan är det lite olika åsikter om vad som hände med Judas efter det att han förrått Jesus, antingen så köpte han en åker och damp ner död på den (apostlagärningarna), eller så kastade han in sina silverpenningar och gick och hängde sig (Matteus)? Han kanske köpte en åker för silverpenningarna, kastade in växeln i templet och hängde sig i ett träd på åkern, där han sedan damp ner död? Mysko... 

Hypoteser

Sanningen är nog trots allt att det är många gånger är rena översättningsfel från grekiskan. Som orden rep och kamel nämligen är mycket snarlika på grekiska (καμελου = rep, καμηλου = kamel) - det låter något troligare med rep och nålsöga, eller hur? Om man nu har stått under gudomlig påverkan under tiden man skrivit bibeln, så hade gud inte något högre betyg i språk kan man lugnt säga - eller så var kanske inte grekiska hans modersmål rentav?
Det finns ytterligare ett tydligt tecken på ett flagrant översättningsmisstag med orden 'lysande'/'strålande' och 'behornad' - där Moses under hela tiden fram till renässansen fick dras både med stentavlor och ett par horn i pannan! Kanske den mest kända är Michelangelos Moses som står i kyrkan San Pietro in Vincoli.

Problemet är att kristna påstår att bibeln är ofelbar eftersom den skrivits av gud - alternativt av människor under inflytande av gud. Då är det onekligen svårt att förklara rena felöversättningar och andra anomalier.

Men givetvis, ur ett vetenskapligt perspektiv är det inget att hetsa upp sig för, eller ens lyfta på ögonbryntet för - eftersom människor gör fel. Gudar gör det dock inte. Teoriserande givetvis eftersom de sannolikt inte ens existerar... ;o) 

Problemet...

Problemet för kristna är när de träder över gränsen från tro till vetande, vilket de sannerligen inte gör utan problematik! Tron har de, helt korrekt, ensamrätt på. Däremot när det gäller vetandet så är det av högsta vikt att man spelar efter samma, vetenskapligt belagda spelregler - och det är och förblir omöjligt när det gäller något så flyktigt och flyende som ren tro.
Religiösa får allt hålla sig på trons sida. Det blir fel och pinsamt om de försöker diskutera filosofi, teologi och gudstro på samma planhalva som naturvetenskapliga discipliner - och det säger jag med den största välvilja.
Tron har de säkert i hjärtat, behåll den där - tro överlever mycket sällan i en strikt vetenskapligt kontrollerad miljö.

Når inte fram...

När man en gång har fastnat i en trossats, så är det oerhört svårt att bryta mot denna trossats. Barn är av evolutionen biologiskt programmerade att utan ifrågasättande acceptera ”sanningar” ifrån vuxna, d v s auktoritetspersoner. Det är inget ologiskt i det alls - om våra barn var tvungna att pröva sanningshalten i allt vi säger till dem så skulle de givetvis mycket, mycket sällan uppnå vuxen ålder...
All denna obeprövade kunskap ingår i våra kognitiva filter, all kunskapsinhämtning baseras mer eller mindre helt på de fundament vi fått oss serverade från barnsben. Det som inte är i linje med de doktriner vi har (fått) sorteras helt sonika bort. 

Panik!

Men - så uppstår situationer där det börjar bli svårt att automatiskt förkasta - tvivel och en inre panik uppstår. Då är det dags för begreppet kognitiv dissonans att kliva in på banan!
Tvivlet ger två valmöjligheter, antingen överger man sin trossats – vilket i praktiken är mycket, mycket svårt. Vilket bara lämnar en utväg – man måste hitta svaret. Svaret är ofta att man vänder sig åt auktoriteter eller oftare till de skrifter som normalt ger en ”svar”. I kristnas fall så hemfaller de oftast till bibeln, naturligtvis. Att ”svaret” de sedan hittar egentligen ger upphov till fler frågor och egentligen till mer tvivel bortses ifrån helt av den nu av ”svaret” uppfyllde personen. Syftet är ju uppfyllt, balansen är återställd! Pris ske gud!

- Men svaret är ju helt uppåt väggarna?
- Guds vägar äro outgrundliga!
- Men du kan inte på fullt allvar påstå detta?!
- Gud säger det!

Tja, hur kommer man längre i denna ovanstående diskussion? Det går helt enkelt inte. Så länge som en kritisk och analyserande syn på omvärlden och dess frågor undertrycks så är detta omöjligt.

Byggare-Bob

Religion bygger mycket på dessa fundamentala byggstenar – man bygger en mur utåt, mot ifrågasättande och ju högre och starkare muren är desto tryggare blir det innanför. Att sedan alla utanför muren noterar större och större och bisarrare och bisarrare förklaringsmodeller, bara på grund av att undvika den kognitiva dissonansen, är bara ytterligare en anledning till att hitta stöd och därmed ytterligare ett murblock. 

Det är sannerligen ingen tillfällighet att de kyrkor som håller hårdast i sina medlemmar också är de som tillåter minst ifrågasättanden inifrån!

Mina egna frågor

Svaren på mina frågor hittar jag av någon anledning alltid på annat håll - jag tillhör dem som helt enkelt inte hittar några svar inom religionens sfär. Eller rättare sagt, inga tillfredsställande svar, eftersom det är en hel del av normalt (mänskligt) resonerande, stringens och logik som måste visas på dörren först... och det är jag absolut inte beredd att göra.
Men allas tro har sitt existensberättigande, vi har rätten att tro på vad sjutton vi vill. Om det sedan är andar, kristallhealing, tomtar eller visdomsord från en icke verifierad fysisk person för två millennier sedan, spelar faktiskt ringa roll.

Gud dödar kvinnliga gudar?

Birgitta Onsell har en hel del intressant infall om just hur kristendomen med sin manliga, krigiska gud trängde undan de kvinnliga, livgivande gudar som ofta rått i tidigare religioner. Nu tillhör nog en hel del av Onsells teorier facket "uppenbart galna feministkonspirationer", men en del är ändå mycket intressant.

Tittar man på de flesta naturreligionerna så är de livsgivande gudarna alltid kvinnliga, något som delvis lever kvar i vårt språkbruk; ex moder jord. Även asagudarna hade för all del manliga gudar i frontlinjen, men det var gott om jämnstarka kvinnliga gudar, framför allt inom vanekulten, vars gudar stod för hälsa och fruktbarhet, ex Freja. Inom asatron så fick inte kvinnorna leva vidare i något paradis, d v s Valhalla - det var förbihållet männen. Kvinnorna skulle leva vidare genom sina barn. Däremot så hade de tillgång till kultplatser, blot etc. De var t o m prästinnor. 

Blåsta

När kristendomen gjorde sitt intåg i norden så anammade kvinnor denna. Att även kvinnor kom till paradiset var sannolikt en starkt övervägande faktor. Givetvis spelade också kristendomens jungfrulighet, kyskhet, fromhet och kontrast mot de krigiska asagudarna stor roll. Den tidigare beskyddaren av barnaföderskor, hälsa, liv och lem, Freja, byttes ut mot ett dyrkande av Maria. Den så kallade Mariakulten.
Att sedan kristendomen bara några hundra år senare visade sitt rätta okyska, ofromma och krigiska sida får väl räknas till historiens mer ironiska sidor... Kvinnorna "köpte" sig på detta sätt också att de senare blev "orena" och stängdes därmed utanför religionens sfär ända fram till våra dagar.

Kristendom v1.0 och 2.0

Vad mig själv anbelangar så är GT och NT faktiskt två helt skilda religioner, det är betydligt mer som skiljer dem än förbinder dem. Nu har väl en hel del av redigeringsarbetet under sammanställningarna gått ut på att binda ihop dem, men för alla som inte är förblindade av religiös nit är detta mycket tydligt.  

Om man ska travestera lite så är gudarna avbilder av oss människor... och som sådana fulla med dubbelmoral och svagheter. Och visst, de enda demoner som existerar gör så i mänsklig form, tyvärr - världen vore ett bättre ställe om de faktiskt bara var fantasier...

Läs 'Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet' av Ludvig Igra. Fantastisk bok, och en riktig ögonöppnare.

GA Testamentet

"Men jag vill att ni skall veta att varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud"
"skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger."
”Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.”
"En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad".
"Du får inte närma dig en kvinna för att lägra henne när hon har menstruation och är oren. Du får inte ha samlag med hustrun till en landsman; du blir oren genom henne. Du får inte överlämna något av dina barn till Molok. Du får inte vanhelga din Guds namn; jag är Herren. Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt. Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det. En kvinna får inte ställa sig framför ett djur för att para sig med det; det är något vämjeligt. Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er. Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare."
"Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren"
”Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse."
"Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen."
"Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö. När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket."
"Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. Och de skall säga till de äldste i staden: 'Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.' Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig."
"Den fjärde tömde sin skål över jorden, och den fick makt att bränna människorna med eld. De brändes av starkt hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de vägrade att omvända sig och ge honom äran."

(Källa - knappt fem minuters sökande på nätet... Google är din vän...)

Hårda bud - äktenskapsbrott straffas med döden, sex under mensperioden straffas med döden, befattar man sig med spådom så skall man stenas etc.

Inte ens samma religion!

Det är en grym(sic!) skillnad på GT:s fördömande och straffande gud (seriemördare lär för övrigt ha GT som favoritlitteratur) och NT där en helt annan förlåtande och tolerant gud tonar fram...

Jag kan inte för mitt liv förstå varför kristna envisas med att ens låtsas att det ens skulle vara samma gud i bibeln! Men visst, tesen om guds finger och inflytande blir lite svajigt om man erkänner detta.

Observera för övrigt också att du absolut inte får plöja med åsnor och oxar tillsammans!

Anledningen till att våra lagböcker är så fruktansvärt svårlästa för oss vanliga människor är att det inte ska gå att göra några tolkningar på lagtexterna - exakthet gäller. Gud tänkte uppenbarligen inte alls på samma sätt när han "skrev" bibeln...

Bibeln

Bibeln är en klippbok ifrån olika skrifter, ihopsamlad under årens lopp, skriven av människor, för människor. Historierna är som alla sammanställningar av folklegender och myter oerhört svåra att verifiera i efterhand, för att inte tala om alla översättningar kors och tvärs. Däremot är det fruktansvärt svårt för en modern, upplyst människa att förstå att andra, uppenbart intelligenta, så handlöst hemfaller till sagor och myter för att hitta svar.
Att när sedan unket doftande moral, som i runda tal är 2000 år gammal, ska försöka införlivas i upplyst, modern dito - ojojoj, så fel det blir.

Men det är kristna blinda för;

Där religionen går in, går sannerligen vettet ut.

Sätt-ihop-din-egen-sallad...

Problemet är att den heliga skriften är så intimt förknippad med utövandet av sin religion. Och visst har bibeln en ganska otrevlig särställning hos bl a rättsväsendet bara baserad på traditionen. Betänk Åke Green som definitivt hade blivit fälld (iofs felaktigt) om det inte vore bibelcitat han svängt sig med i sin svavelosande hatpredikan...

Men hur många är det som är helt bokstavstroende? Jag tror trots allt så har de flesta en tro där man pusslat och vinklat och tolkat - kanske t o m övertolkat en hel del, för att få en tro som passar. Men visst, det är ett trovärdighetsproblem att det är så pass mycket som påminner om samtida sagoböcker, och som inte håller för en modern granskning. Modern kristendom är ganska snarlikt "sätt-ihop-din-egen-sallad"...

Kristen kärlek?

Det finns en massa obehagligheter som är omöjliga att få in i kontexten kristen kärlek. Men då träder de kristnas tolkningsföreträdandet in och minsann så menas det inte dittan och dattan utan hitten och ditten...

Bullshit!

Den enda vettiga tolkningen är att bilbeln faktiskt är nedskrivna lagar för en sekt, nedskrivna för ett par tusen år sedan, regler som egentligen inte haft något existensberättigande alls de senaste 250 åren! 

Man har rätt att tro vad man vill, men att försöka hitta en modern innebörd i en urgammal sagobok, som dessutom är oerhört märkt av sin samtid och dess moral, blir faktiskt bara pinsamt. Det finns dock en massa kloka ord i bibeln, med det gör det också i bondepraktikan och i Shakespeares verk – för att inte tala om den homosexuelle (plocka fram stenarna!) Oscar Wildes verk!

Himmelriket?

Hur man kommer till himmelriket har ju varierat ganska kraftigt under århundradens lopp. Det rör sig om allt från att vara botfärdig och god till att helt enkelt döda så många otrogna man kan (läs muslimer).
Vad uttrycket "kristen godhet/kärlek" betyder varierar högeligen beroende på vem man frågar och när man frågar det...

Det är åtskilliga hundratusentals människor som säkert skulle ha sluppit sin beskärda (medveten humor!) del av "kristen kärlek"...

Katoliker ser nog sig själva som goda människor, men samtidigt företräder de en religion som skickar miljoner människor mot lidande och död eftersom de inte får använda kondom. Vansinne! Givetvis har man gjort gott också, men man får aldrig underlåta att det är två sidor på myntet.

Folkmord och inhumanitet

Såvitt jag vet så är det väl bara två (världs-)religioner som inte gjort sig skyldiga till folkmord, en eller flera gånger – taoismen och buddhismen. Det är kanske inte helt oförklarligt eftersom de har en solid och harmonisk grund i humanismen, och inte alls ifrån de mer totalitära och maktfullkomliga grunderna som för de övriga religionerna.

Teodicéproblemet

Det är svårt att få följande påståenden att gå ihop:

• Gud är allsmäktig
• Gud är fullkomligt god
• Det onda existerar

Läs mer om detta som Teodicéproblemet.

Naturvetenskaplig grundsyn

Vart vill jag komma med detta? Jo, den enda någorlunda vettiga formen av inställning till omvärlden är en kritisk/analytisk sådan. Visst kan det förväxlas med en religiös dogm även det, men det skiljer sig oerhört, som vi strax skall se. En kritisk/analytisk syn på omvärlden är självfallet på flera plan synonymt med en naturvetenskaplig syn.
Att förväxla naturvetenskapen med religion är att medvetet misstag från de religiösas sida. Det är ett sätt att försöka ta udden av det som är kärnan i naturvetenskapen - man försöker jämställa sin tro med allt annat som har vetenskaplig grund.

Verktyg för ondskan

Jag tror att religionerna är det verktyg med vilket onda människor möjliggör, skapar, eller underblåser krig, folkmord och annat otrevligt. Givetvis kan man inte dra alla religioner över en kam heller; taoismen och buddhismen t ex tycks ha en hel del inneboende humanistiska kvalitéer som verkar omöjliggöra dessa destruktiva handlingar som ju krig givetvis är den yttersta representanten för.
"Men bibelns budskap blir aldrig föråldrat!", säger många kristna. Bibeln har väl inte patent på gammal nedskriven visdom? Det finns gott om exempel på gammal litteratur, eller sagor för den delen, som har mången god sak att förtälja, och som dessutom inte innehåller den fördömande och bestraffande guden som återfinns i GT. Kristna människor har en tendens att plocka ut de bitar som passar idag och lämna de lite mer pinsamma detaljerna därhän.

Religion är och har alltid varit ett maktmedel för makthavare.

900 år efter det senaste(!?) korståget så är fortfarande kristendomen förknippad med ren och skär ondska i större delen av mellanöstern.

Slutord

Får väl avsluta med lite kloka citat - det tycks ju vara poppis…

"(Religion) With or without it you would have good people doing good things and evil people doing evil things. But for good people to do evil things, that takes religion"

- Stephen Weinberg

"The patient typically finds himself impelled by some deep, inner conviction that something is true, or right, or virtuous: a conviction that doesn't seem to owe anything to evidence or reason, but which, nevertheless, he feels as totally compelling and convincing. We doctors refer to such a belief as 'faith'."

"We admit that we are like apes, but we seldom realise that we are apes."

- Richard Dawkins

"Religious Warfare: Killing people over who has the best invisible friend"

- Bobby Henderson ('Det flygande spaghettimonstret')

//Zac

PS.Titeln 'Herregud', vad syftar den på? - Uttrycket "herren gud" tillhör gruppen celesta svordomar som stammar från 1700-talet; det är alltså absolut inte, upprepar inte, något uttryck för att jag skulle vara kristen eller nå't... ;o)