I en av mina tidigare poster så raljerar jag över att man (en dietisssssst) rekommenderar att man petar i sig en banan innan, och en härlig (fettskrämd) skinkmacka med gurka och keso efter motionspasset. När jag räknar lite mellan tummen och pekfingret så är man efter den extra maten och motion i energibalans. D v s motionen har inte haft någon inverkan på vikten alls... Dessutom är jag helt övertygad över att motionären ifråga kommer äta lite extra till kvällsmat och därmed faktiskt öka i vikt över tid...
Motion är ett tveeggat svärd
För att bränna fett är låg-/medelintensiv träning perfekt. För att gå ner i vikt är det bara dumt överhuvudtaget! Jag får rejält sug efter något efter ett träningspass och ja, jag har faktiskt prövat... ;o) En annan aspekt är ökad energiåtgång; när jag snickrade på uthuset förrförra sommaren så sköt min vikt iväg direkt. Trots att jag åt "normalt", d v s LC under hela tiden. Själv trodde jag på sexpack(på magen!) och dåligt sittande arbetsbyxor efter mina två (snarare tre efter lite eftertanke) veckor, men sanningen blev att det inte syntes någon skillnad alls, och att vikten dessvärre stuckit upp med nästan 5kg... Mysko. Jag jobbade faktiskt som ett svin under dessa två veckor och drack bara vatten under tiden.
Träning är ur viktminskningssynpunkt strunt. Det finns givetvis andra, oerhört vägande(!) argument för, men inte när det gäller perspektivet att gå ner i vikt.
Gary Taubes
Taubes ha skrivit en lång artikel om hur tröstlöst det är att försöka gå ner i vikt med motion(*), jag nämner det i mitt inlägg om 'Barnfetma och motion'. Han säger i denna att motionen ökar aptiten vilket givetvis ökar risken för att man trillar dit, och det gör tydligen de flesta. Han - och det är riktigt imponerande - har alltså inte hittat en enda undersökning som pekar på att motion på något sätt underlättar viktnedgång över tid.
Och varför skulle det inte vara så? Vi är extremt energieffektiva varelser, kommer det plötsligt utgifter så drar kroppen igen på något annat, och signalerar direkt att det är dags att fylla på. Något annat är faktiskt helt ologiskt och knappast evolutionärt överlevandebefrämjade alls.
Tokträna?
Som tips på vilka fysiska aktiviteter man bör hålla sig till, så är nog ökad vardagsmotion den absolut enklaste och hållbaraste varianten. (Lyssna inte till dumma tips från AB för n:nte gången i ordningen...) Gå till jobbet, ta trapporna, se till att röra dig under arbetsdagen, d v s sitt inte fastlimmad i kontorsstolen etc. Att tokträna för att kompensera bortfallet av vardagsmotion är också bara dumt. Det sliter på kroppen och väcker hungern mm. Och det är också därför motion som viktminskningsmetod/-komplement har så skrämmande vetenskapligt dåligt resultat.
Misslyckande på misslyckade
Enkelt egentligen - betänk de allmänna rekommendationerna för viktnedgång:
"Ät enligt tallriksmodellen, fast lite mindre och börja motionera, fast lite mer".
Smart drag...
Det betyder enbart att man äter helt galet och till det så ger inte den extra mödosamma motionen något utslag alls på vågen...
Vem håller ut i det läget? - Ingen alls!
Det är sannolikt enligt mitt sätt att se en av huvudanledningarna till att motion+kost har så fruktansvärt dåligt facit.
Bränna fett?
Ett ytterligare citat ur min bloggpost som jag refererar till först i detta inlägg:
Det visade sig att de som bara bantade gick ner lika mycket i vikt som de som både bantade och tränade. Båda grupperna förlorade omkring 10 procent av vikten, 24 procent av kroppsfettet och 27 procent av bukfettet.Källa: http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,1006848,00.html
(Bättre länk, eng )
Resultatet att det faktiskt inte blev någon skillnad på fettet bland försökspersonerna - oavsett om de bantade eller motionerade är ganska häftigt. De som tränade tycktes alltså inte ha bränt något extra kroppsfett jämfört med dietgruppen alls! Så en fundering ur detta resultat är om inte kroppen reagerar på motionen på något sätt och därmed sätter P för all viktminskning - även det där mer att "bygga muskler och bränna fett"?
Vett och Banting...
Vår kära Banting himself slutade väl med sina dagliga roddturer på Themsen för att han väl märkte att det gav upphov till väl svårhanterad aptit?
Motion ger inget utslag på vågen och är värdelöst ur viktminskningssynpunkt och jag hävdar återigen att så länge vi bara pratar exklusivt om viktnedgång och inte hälsa eller fettförbränning så är motion fullständigt värdelöst.
//Zac
(*) Signaturen Karin20 har gjort en egenhändig översättning på svenska av en del av artikeln på kolhydrater.ifokus
Det motion är bra för är väl närmast viktuppgång i form av muskler, om man ökar lite på proteinet samtidigt.
SvaraRaderaDet kan också vara bra att få upp orken, men de kanske den som har mycket övervikt vänta med tills man kommt ner i vikt en bra bit, så att man inte skadar leder och liknande, och så att man inte stör viktnedgången.
Jag undrar ifall inte mina dagliga raska promenader nu när jag gått ner 40 kg är det som hindrar mig från att fortsätta ner? Vågen visar ju 117-118 kg så jag har ju några kilo till som jag gärna blir av med, fast jag har inte bråttom, jag behöver spara ihop mer pengar till nya kläder först. Det ser ju lite dumt ut när jag använder byxor som är 40 kg för stora, så jag har redan varit tvungen att köpa nya, får hinna slita lite på dem innan jag fortsätter ner. :-)
Hahaa - slita på byxorna litet innan man fortsätter viktnedgången. Den gillar jag skarpt. Jag tror de flesta som förlorar vikt dramatiskt och snabbt känner det som om konditionen ändå ökar snabbt. Givetvis handlar det om att man plötsligt slipper att dra runt på 10-20-30-40kg's dödvikt.
SvaraRaderaMen motion i viktminskningssyfte är jag mycket tveksam till. Och de belästa borde onekligen veta det obefintliga sambandet... *tar på foliehatten*
//Zac
Gå några år och bär på en ryggsäck med 40 kg, öka lite lagom år för år så att musklerna hänger med, låt det ta kanske 25 år. Kasta sedan av ryggsäcken. Jag lovar att man känner skillnaden!
SvaraRaderaJag väger ju fortfarande strax under 120, men nu skuttar jag uppför långa trappor!
Dessutom har muskelmassan faktiskt ökat under nedgången, jag märkte det tydligt när jag hjälpte farsan med veden, att ta tag i en stor gren i en hög bland en massa andra grenar och dra ut den klarade jag inte ett år tidigare, jag kunde inte greppa tillräckligt hårt för att hålla i den även om jag kunde använda min vikt för att rycka ut den. Ett år och 40 kg senare kunde jag utan vidare dra ut grenar som satt hårdare!
Den enda styrketräningen då var densamma som tidigare, datorns tangentbort och att lyfta en tung gjutgärnsstekpanna, men den lyfter jag oftast med andra handen. :-)
Jag vet inte om det räknas att jag står upp och pinkar, men så tung är den inte. ;-)
Jo, har haft de funderingarna också. Jag har iofs tänkt mig att musklerna inte har vuxit, utan fettlagret ovanför har helt enkelt minskar och därmed syns musklerna bättre. Men du pekar på ökad muskelstyrka vilket är något helt annat. Får helt sonika lägga på ett kol själv och testa mig fram! När jag hade gått ner huvudparten av min viktnedgång så hjälpte jag mina föräldrar att flytta. Och de har inte lätta spånplattemöbler från IKEA må jag lova... :o|
SvaraRaderaVi slet som två djur farsgubben och jag och jag upplevde min uthållighet och styrka som mer än fördubblad jämfört med bara några månader tidigare! Men som sagt, 25kg ryggsäck som plötsligt är borta är faktiskt en hel del. Vi pratar ju verkligen 100% av dygnets alla timmar! :o)
Tja, nu verkar onekligen mina kilon sitta som berget. Jag har försökt ett antal olika varianter för att få det att lossna, men no-go... Möjligt att jag till slut blir så desperat att jag prövar motion! ;o)
Känner mer och mer att jag faktiskt vill gå ner en del till, så vi får se vad som händer framledes. Att gå ner är ju normalt inte svårt, det är att hålla vikten som är svårt. Och att gå ner hit och hålla vikten med LC har inte inneburit några större problem, däremot att fortsätta gå ner är som jag ser det idag nästan omöjligt. Men vi får se som sagt.
//Zac
Har du testat att köra Skaldemans fakirvariant?
SvaraRaderaEn del jag sett har ävent tytt på att en tillfälligt kolhydratchock skulle kunna hjäpa vissa att komma över en platå?
Eller bara att vräka i sig extra fett några dagar.
Kolhydratchocken är nog det jag hade sparat till sist, man kan ju bli rätt dålig av det.
Fettchocken bör också planeras in, jag har märkt att om jag ökar på fettet rejält behöver jag gå på muggen med väldigt kort varsel några timmar senare, men i mitt fall har det varit just det som gjort att jag gått ner ett steg till. Bör då lämpligen kombineras med att minimera motionen just de dagarna.
Jag testade kolhydrater under hela december... Resultatet var kass mage och 5kg extra! :oO Inget att rekommendera de svagmagade s a s...
SvaraRaderaTänkte mig att efter den chocken skulle fettet släppa taget lite lättare, men tji fick jag. Det tycks sitta ännu hårdare än innan.
Fakirvarianten har jag testat - att mer eller mindre bara äta fett och kött, men det verkar inte verka i alla fall. Så det som återstår är väl fettfasta... Har ingen överdriven lust egentligen, och det är väl därför som jag drar på det. Sedan har det för all del varit riktigt stressigt på jobbet, vilket givetvis kan spela in.
Jag har nog blivit lite lätt desillutionerad under denna tid, jag trodde LC hade s a s knäckt aptitens och viktregleringens gåta, men så är nog inte helt fallet. LC är ett steg i rätt riktning, men långt ifrån det enda riktiga spåret tror jag.
Kanske har jag blivit en bantningsjunkee? Att man blir lite hög av att se vikten sjunka dag för dag? Det gick så sjukligt lätt i början för mig. Jag minns att jag tjuvstartade lite precis innan min semester och sedan med pappaledighet så hade jag sammanlagt sex veckor ledigt och gick på den tiden ner drygt 10kg. Efter den kickstarten så var det inte direkt svårt att fortsätta kan jag säga! :o)
De övriga 25kg satt något hårdare åt, men inte värre än att de försvann under, i runda tal, fyra månader. Sedan var jag viktstabil fram till nu i vintras då jag skulle envisas med att fuska lite på helger vilket betydde några kilon plus, sedan var det dags att försöka igen - och då hade svårigheterna dykt på mig. Så det fruktlösa experimentet under december föll inte helt bra ut heller... Så här är jag nu. Vi får se efter en eventuell fettfasta! :o)
Problemet är att man mår så förbannat mycket bättre ex i magen på LC. Jag slipper finnar på ryggen och i hårbotten m m. Så en fundering som börjar ta form är nog om det inte faller väl ut med fettfasta; är att gå ner med någon annan diet - energistyrd kanske - för att sedan gå över till LC som jag tidigare visat sig vara extremt viktstabil på. Men vi får se.
//Zac
Om Du menar fettfasta enligt Atkins så är min erfarenhet att den fungerar utmärkt, ssk för män, kombinerar man den med lite extra fysisk aktivitet, hugga ved, flytta - så går det ännu bättre. Även jag har testat fettfasta enligt Atkins och viktnedgången fortsatte, detta var 2001, ska dock inte göra ny test, då jag vill inte bli smalare nu.
SvaraRaderaTack för tipset, kommer nog pröva. Möjligt att jag t o m publicerar mina resultat.
SvaraRaderaÅterkommer!
//Zac
Det var väl iofs inte fettfasta jag menade utan bara att äta normal LCHF fast man ökar på med extra fett för att kroppen skall känna sig trygg i att det är goda tider.
SvaraRaderaJust de olika varianter du testad bidrar väl snarare till motsatsen?
Motion bidrar visst till viktnedgång. Att statistiska undersökningar "bevisar" annat betyder inte att motion inte gör att du går ner i vikt. Motion gör av med energi. Har du minus på energi-kontot över tid så går du ner i vikt. Således, för viktnedgång, så bidrar motion. All mat "bidrar" till viktökning. Samma mängd energi från mat och mer motion betyder att du går ner i vikt. Om sedan ungefär hälften, säger vi, av en undersökningsgrupp inte klarar av det extra suget (och därmed förstör undersökningen som faktiskt visar att övriga gick ner i motion när det enda de ändrade var motionsmängden), så är det en helt annan sak.
SvaraRaderaSedan, det är klart.. om motion inte fungerar för dig, fint, men försök inte undervisa andra.
(om vi dessutom lägger in i ekvationen alla andra positiva effekter av motion så..)
Det är möjligt att recepter för populationens viktnedgång snarare är kostförändringar än motion, men för individen så är oftast motionen nyckeln..
Jag får känslan att du anonyme inte läst igenom mitt inlägg särskilt noga. Inget du säger står i direkt motsats till det jag skriver i inlägget. Och faktum kvarstår - motion ger inte någon varaktig viktnedgång alls. Faktum är att mängder av undersökningar visar att motion+diet inte ger ett dyft mer i viktminskning än bara diet.
SvaraRaderaSedan är det ett rent resonemang från min sida - alla är överens om att minskad energi till kroppen gör att kroppen försöker konservera energi - minska ämnesomsättningen. Om detta är vi alla överens. Men låt oss bränna bort en massa energi via motion - varför skulle inte kroppen reagera exakt likadanat då?? Enkel logik - och som sagt, läs igenom mitt inlägg igen, långsamt.
//Zac
En sommar satsade jag mycket på träning men tänkte inte lika mycket på vad jag åt (minns inte att jag tänkte på det alls) utan tränade mest för att jag gillar det, och då blev jag hela två storlekar mindre. Nuförtiden arbetar jag väldigt fysiskt säsongsvis och går alltid ner i vikt under säsongen pga att jag rör mig så mycket, tänker jag på vad jag äter brukar viktnedgången bli större, men jag går alltid ner i vikt oavsett om jag äter dåligt eller inte under dessa perioder. Därför vill jag hävda att motion visst kan ge utslag både på vikt och storlek, varaktiga utslag om man fortsätter med motionen och inte börjar sitta still och äta lika mycket som förut (själv varvar jag det hårda arbetet med stillasittande pluggperioder) Däremot har jag läst någonstans att träning ur viktminskningsynpunkt kan vara dåligt för vissa människor, då de reagerar på träningen genom att gå upp, minns inte hur, men kanske är det som du säger att det är för att de äter mer som kompensation. jag hävdar det jag alltid hävdar. att människor är olika.
SvaraRadera