En av de experter som tror att upphettning av föda påverkat människans utveckling är Åke Bruce, professor vid svenska Livsmedelsverket. Han säger att vid upphettning av rötter och fröer frigörs olika näringsämnen när växtceller sprängs sönder. Osmältbara växtdelar omvandlas till energirika kolhydrater som kroppen kan ta upp. Andra näringsämnen som vitaminer och antioxidanter blir också tillgängliga av värmebehandling. Karoten i morötter och lycopen i‑tomater är några exempel.(Källa.)
Fantastiska exempel dessutom! Morötter vet vi har odlats och ätits sedan ungefär 2000 år sedan... och tomater sedan ungefär 2700år... Så i runda tal så missade Bruce målet med ungefär 2.500.000år... För övrigt kunde vi på nordliga breddgrader nog också använda elden för att tina upp marken så vi kunde gräva upp de däringa rötterna också, Bruce? ;o)
Tillagning är inte enbart av godo
Studier av nutida människor som lever på extrema dieter, som enbart rå föda, har bekräftat tillagningens betydelse. Om födan var vegetabilisk, med grönsaker och bär, måste personerna konsumera fem kilo mat för att täcka dagsbehovet om cirka 2000 kalorier. Om rått kött ingick i dieten blev den energitätare, men det krävdes ändå cirka tre kilo mat för att fylla kaloribehovet. En kontrollgrupp som åt blandad kost med tillagad vegetabilisk och animalisk föda behövde bara äta knappt två kilo mat.(Källa samma som ovan.)
Så hjärnan växte p g a att vi kunde effektivisera energiinsamlingen med 60%? Möjligt att vi ägnade resten av tiden med läsning och annan förkovring... ;o) Ingen annan som funderar på vad som händer med en hel del vitaminer och spårämnen i maten vid tillagning? Jag inbillar mig dessutom att grönsaker är mycket skörare när det gäller tillagning än vad kött och fett är? Siffrorna ovan stämmer väl dessutom bara om man räknar in stärkelserika ingredienser? Och de har väl i runda ta 15.000år på nacken, så avrundar vi lite så hamnar vi ånyo fel med nästan 2.500.000år... :o)
Några tusen år senare...
Jag läser i en gammal artikel på SvD om betydligt senare mathållning, järnåldersfolk åt alltså som SLV rekommenderar enligt artikel från SVD:Bilden växer fram av en varierad kost, som dessutom näringsmässigt ligger mycket nära det som dagens dietister rekommenderar.(Källa.)
Det som slår mig är att det tycks vara en anomalitet här; dels så var järnåldersmänniskornas kost i stort sett överrensstämmande med SLV:s kostråd, men hur förklarar man en medelålder på lite drygt 20 år? Och kanske framför allt att man blir runt 30 under stenåldern?? Vad är det som tycks ha gjort att medelålderna sjönk 30%? Mysko! Jag tror nog på den egenhändigt gjorda tesen att historiens första dietist lyckades få de stackars järnåldersmänniskorna att äta SLV.kost vilket gjorde att de snabbt dog i hjärtsjukdomar och diabetes. Med 55-60E% kolhydrater och inget insulin att ta till så förstår väl vem som helst hur det gick... ;o)
Mjölk!
En intressant sak dök upp i slutet på reportaget, om mjölken i järnålderns kost.Efter hand blir analysmetoderna allt finare. En stridsfråga internationellt har länge varit när människor började mjölka sin tamboskap.(Källa som ovan.)
Till helt nyligen har det varit omöjligt att svara på eftersom analyserna av fettrester i keramik inte kunnat urskilja fett från idisslare-kött med fettet från deras mjölk. Men sedan några år tillbaka är det möjligt genom att dessutom titta på sammansättningen av stabila isotoper i fettresterna. Sedan dess håller historien på att skrivas om. Hittills har forskare spårat mejeriprodukter till år 5.000 före Kristus. Det är en känga åt dem som hävdar att stenåldersmänniskor inte åt mjölk eller ost.
Och detta är alltså baserat på undersökningar av keramik, alltså har man ingen aning alls om mjölkningen dök upp samtida med keramiken, eller om mjölkens del av kosten är äldre än så. Onekligen intressant.
Men frukten då?
Jag tillhör dem som tror att frukten i kosten på våra breddgrader är frukt(!)ansvärt överdrivet. Det finns mycket, mycket lite narturlig frukt på våra breddgrader. Det är helt enkelt en tankevurpa som ligger bakom det enorma omfamnandet av frukten. När vi ser frukt så är den nästan uteslutande resultatet av import, förädling och odlande. Frukt som råkar dyka upp i form av äppelträd och körsbärsträd ute i naturen har kommit dit från trädgårdar efter det att fåglar skitit ut kärnorna... Alltså är det inget direkt naturligt förekommande alls. Det sägs inte rent ut i denna artikeln, men det intressanta är snarast vad som inte sägs:De som bodde i Uppland under yngre järnåldern bedrev jordbruk med grödor som korn, havre, vete och råg. Från naturen samlade de växter som kvanne, hasselnötter, blåbär och lingon. På gården hölls gris, får, kor, häst och höns. Vilda djur jagades både för päls och kött. Fisk från hav och sjöar var troligen en viktig stapelföda. Honung användes som sötningsmedel.(Källa som ovan.)
Men frukten då..?
//Zac
Jag tycker att man blir helt snurrig av alla kostråd. Ena stunden säger forskarna si andra så.
SvaraRaderaJag äter vegetariskt sedan många år. Var inlagd på sjukhus nyligen eftersom jag har Ulcerös kolit. Det konstaterades att jag trots skovet, hade perfekta värden. Så så dåligt med att vara vegetarian som en del tror, kan det inte vara. Läkaren skojade och sa att jag var fullt frisk.
Det räcker för mig. Jag har en bra vikt. Vet att jag kan äta bättre än vad jag gör. Men att jag ur miljösynpunkt bidrar till mindre köttkonsumtion. Det väger också in.
Jag har börjat att äta lite räkor dock eftersom det är så otroligt gott. Åt en halv pizza med räkor och musslor på nyligen. Blev så sugen. Hela ansiktet blev flammande rött och även halsen. Gud vad det kliade. Så kroppen säger till när den inte vill ha något. Den var inte van vid denna föda. Jag väljer att lyssna till den. Vi är olika tror jag. Så enkelt är det. Alla mår inte bra av en viss kost.
Ulcerös kolit är ingenting att skoja med - hua! :o(
SvaraRaderaJag har en släkting som har UK som har mäkbart färre och lindrigare skov efter han dumpade spannmål och (vegitabiliska) oljor och istället åt en hel del (animaliska!) omega3-rika livsmedel och Dofilus (eller hur sjutton det stavas).
Vegetarianer kan gott leva ett fullvärdigt liv, jag har faktiskt inga problem med det alls. Att hoppa över kött för att man tycker det är äckligt, eller att man inte vill stödja köttindustrin är moraliska och kulinariska argument som är oantastliga. Men påstår man att det är det naturliga sättet att äta eller att det skulle vara nyttigare så exploderar jag! ;o)
Det är väl oftast något protein i skaldjuren som man inte tål? Ofta reagerar man hårdare på ex myggbett också, de är tydligen något släktskap på något vis. Skaldjur är ju havets insekter så... ;o)
Köttproduktionen i sig har jag starka åsikter om, så det kan du nog rätt lätt läsa om här på sidan.
All mat kräver någon typ av tillvänjning. Du saknar ex med all sannolikhet en hel del enzymer som normalt har som uppgift att spjälka upp animaliska proteiner i tarmen. Så skulle du äta en rejäl biff så får du med all sannolikhet en rejäl reaktion. Är den ett tecken på att kött är otjänligt som människoföda? Naturligtvis inte. Vi har mycket mer gemensamt med utpräglade köttätare än med utpräglade gräsätare. Sannolikt är människan omnivorer, även om det här på nordliga breddgrader drar mer åt karnivorer.
Jag äter visst gräs - i formen av en ko... :o)
//Zac
Jag skulle nog bli rejält sjuk om jag åt kött nu. Dessutom så skulle jag förmodligen kräkas...:) Som du säger all mat kräver tillvänjning.
SvaraRaderaJag påstår inte att kött inte är bra människoföda. Jag blir däremot irriterad på människor som påstår att det inte är bra, att äta vegeteriskt. Självklart så bjuder jag andra på kött ibland. De övriga i familjen är inte vegetarianer. Även om de ibland äter vegetariskt också. Man kan göra både och! För som sagt köttproduktionen är som den är... och vi har alla ett ansvar.
Vill man ändra på köttproduktionen så att den blir mer miljö- och djurvänlig gär man nog mer nytta genom att vara en mycket aktiv konsument än genom att helt avlägsna sig från konsumentgruppen.
SvaraRaderaI går fick jag tag på buljongkött från en fjällko som enbart ätit gräs hela sitt liv, mestadels på skogsbete.
För övrigt kan jag konstatera att jag i snitt en dag äter totalt under ett halvkilo mat, man kan alltså inte bara säga att det går åt så och så många kilo spannmål för att producera ett kilo kött, det förutsätter ju att en köttätare äter samma vikt kött som en vegetarian äter av grönsaker.
Jag anser att det är en solidaritetshandling att leva på i den mån det går lokalt och naturligt producerat kött, bara en bråkdel av jordens landyta lämpar sig för odling av för människan användbara vegetabiliska livsmedel, medan över 70% av jordens landyta lämpar sig mycket väl för uppfödning av gräsätande djur som omvandlar gräs till hödvärdig och högkoncentrerad föda åt oss.
Naturligtvis skall vi inte locka u-länder att odla spannmål som exportgröda åt oss som vi sedan föder upp köttdjur på, de skall använda sin mark för att föda upp kött som livsmedel till sig själv, då behöver de inte heller använda bevattning, fossilbränslebaserad konstgödning eller bekämpningsmedel. Kött till oss själva skall vi i stället föda upp på våra egna gräsmarker och inte minst i skogarna, vilket även leder till förbättrad skogstillväxt med bättre timmer.
Eftersom korna mår bäst av att äta gräs minskas då metanutsläppen från dem, eftersom vi måt bäst av att äta kött minskar även våra metanutsläpp, något jag själv och min omgivning märkt väldigt tydligt!
Jag skulle nog bli rejält sjuk om jag åt kött nu. Dessutom så skulle jag förmodligen kräkas...:) Som du säger all mat kräver tillvänjning.
SvaraRaderaJag påstår inte att kött inte är bra människoföda. Jag blir däremot irriterad på människor som påstår att det inte är bra, att äta vegeteriskt. Självklart så bjuder jag andra på kött ibland. De övriga i familjen är inte vegetarianer. Även om de ibland äter vegetariskt också. Man kan göra både och! För som sagt köttproduktionen är som den är... och vi har alla ett ansvar.