Sin City

Den våldsamma staden där polisen är korrupt och gatorna dödligt farliga. I de tre sammanvävda historierna får vi möta huvudkaraktären Marv som letar efter den som mördade Goldie, en kvinna han tillbringade en kärleksnatt med och som han sedan fann död bredvid sig i sängen morgonen efter, Dwight som kallhjärtat utnyttjats av en manipulativ kvinna och söker hämnd, och Hartigan - en polisman som snart ska gå i pension och som är misstänkt för ett brott han inte begått.

(Länk.) Jag tyckte att den sög! Kanske en tvåa. Iofs vad väntade jag mig? Men vad var bra med den?

• Snyggt filmad
• Läckra effekter
• Riktigt bra serietidningskänsla
• Mycket Mickey Spillane över den

Våldsporr?

Jag kan tyvärr inte komma undan den ganska unkna människosyn, och då inte minst kvinnosyn som genomsyrar filmen... Om nu kvinnor alltid är våp och prostituerade i serier vågar jag mig inte på att säga – jag minns iofs alltid Modesty Blase med något drömmande i blicken. Men att filmen har en unken kvinnosyn - den åsikten står jag för, sedan kan det diskuteras, som om det är nödvändigt för stringensen i filmatiseringen. Jag tycker ex att James Bond-filmerna har en tveksam kvinnosyn, men det passar det ändå in i sammanhanget. Men om exempelvis någon näsvis feminist påpekar att James Bond-filmerna minsann innehåller taskig kvinnosyn, så stämmer väl det - oavsett om det passar in i filmens historia eller ej? Är man någorlunda samtidsorienterad så kan väl exempelvis inte kroppsfixeringsdebatten komma som någon större överraskning?

Våld, våld och våld - varför?

Är det verkligen coolt att avrätta människor på löpande band? Visst - "Det är bara en underhållningsfilm..." Men är det verkligen en bra anledning till att göra film? Ska man bedöma några schyssta våldtäkter a'la Hentai med samma måttstock? Man har iofs alltid gjort "cross-overs" med böcker-teater-film, men någonstans måste man stå för innehållet. Jag kom att tänka på en dokumentär om seriemördare där man undersökt en massa parametrar hos seriemördare - och i utklassningsstil triumferade Gamla testamentet som favoritlitteratur! Den innehåller allt som en dylik sjuk hjärna behagar - tvång, massmord sträng lydnad, totyr etc. Intressant! Inte för att jag säger att någon är sjuk här, men jag vill bara påvisa att det sannerligen inte är lätt att peka ut "rubbade" historier och stämpla dem som ”farliga”...

Positiv/negativ påverkan?

Fast - tror jag att man påverkas i positiv riktning av ”positiva filmer”? Ja, det tror jag. Är det inte då likadant med ”negativa/våldspornografiska filmer”? Hoppsan – där satte jag dit mig själv? Jo – jag tror nog att man möjligtvis blir en bättre människa om man tagit intryck, d v s avstånd ifrån äckligt, avhumaniserande våld – ex Killing fields. Men kanske motsatsen gäller om man sitter och njuter av det? Jag tror likaledes att man knappast har samma syn på kvinnor om man är storkonsument av porr, och då kanske speciellt ”kvinnoförnedrande” sådan. Och nej – jag är inte en porrmotståndare, lika lite som jag är censurförespråkare. Oavsett vilket - jag tar mig ändå friheten att ändå ha den något högtravande åsikten att överdrivet underhållningsvåld, utan någon som helst motiv att vara något annat än överdrivet underhållningsvåld är helt överflödigt och föder knappast några positiva tankar/åsikter. Är det en nödvändig ingrediens i ett sammanhang – må så vara, men bara överdrivet underhållningsvåld är bara… våldsporr.

Bättre filmer

Cape Fear, Pulp Fiction, Clockword Orange, Dirty Harry, Deathwish – t o m Death Race 2000 är exempel på filmer som trots/p g a(?) att de innehåller grymt, överdrivet våld så finns där grund att dylika element ändå är där - för historien. Då är det, i mitt tycke, anledning till att kategorisera dessa och dylika som icke-våldsporr. Många gånger, så som i asiatisk kultur, luckras detta upp i och med att de blandar in mycket humor i sina filmer. Precis som Tarantino gjorde i början – fast man märker åt vilket håll det barkat… mindre och mindre humor – mer opåkallat våld… Men jag tillstår oinskränkt allas rätt att hysa en åsikt om vad de vill och att se vad de än önskar. Jag saluför enbart mina egna åsikter!

Serietidning

Sedan är jag lite ambivalent om serietidningskänsla verkligen är något positivt? Jag menar att en bok är omöjlig att göra en rak konvertering till film, då det är två helt olika medier, med olika berättarstilar etc. Iofs är serietidningar lite ”flatare” och är kanske lättare att göra filmmanus på – men är det verkligen önskvärt? Sedan är jag innerligen trött på Tarantinos filmer, och även de som är "inspirerade" av honom... Sin City är väl dessutom både och, tror jag... Jag menar - har någon blivit upphetsad av "ultra-våld" sedan Natural born killers och Pulp Fiction? zzzz...

Återfinnare!

Tror man att Tarantino har "uppfunnit" någonting så är man, i mitt tycke, ganska rejält historielös och okunnig om film! Att han är en rasande skicklig hantverkare är jag kanske den första som skriver under på, men att han nyskapar något, d v s hittar nya vinklingar, eller nya lösningar – nope, aldrig! Jag har kallat honom tidigare "jag-har-peakat-ganska-rejält-för-ett-par-filmer-sedan-men-jag-fortsätter-i-samma-stil-ändå-för-jag-kan- -ändå-inte-utveckla-mig" och det vidhåller jag, starkare för varje upprepning i form av en ny film han gör. Här är iofs formen annorlunda, men innehållet är ™ Quentin Tarantino… *båååring* Våld och coola repliker är väldigt endimensionella - människor, relationer och känslor är multidimensionella - därför är det så oerhört svårt (omöjligt?) att inte börja göra bleka kopior på sina tidigare arbeten om man håller sig till det ena och inte till det andra! //Zac