Nu är tjockisarna riktigt illa ute igen! AB basunerar idag ut "Fetma ökar cancerrisk" och det visar sig att:
Om man ser till måttstocken Body Mass Index (BMI) rekommenderas att man håller sig mellan 18,5 och 25 för att minska risken för cancer, uppger BBC News. Risken ökar efter att man fyllt 25 år och det är därför rekommenderat att därefter hålla sig så nära 18,5 som möjligt.(Källa. Min kursivering.)
BMI 18,5 ???
Det är ju ungefär där fotomodellerna ligger? Och så som jag tror att vi faktiskt ungefär skall se ut, biologiskt sett alltså. Men det är nog en rimlig slutsats att det bara är att banta ner sig en gång till BMI 18,5 för att sedan stanna där... Herregud, har dessa forskare inte ögon att läsa med? Det finns ingen, repeterar ingen som kan påvisa att det finns någon effektiv metod överhuvudtaget för att gå ner såpass i vikt och sedan stanna där! Ta t ex "bantningsprofessorn" - '20-årigt misslyckande och fortfarande blind!'... Faktum är att inte ens magoperarade verkar komma ner i vikt och stanna där!?Jojo
Däremot är det mycket som tyder på att det är farligt att banta. Viktnedgång kan för en frisk person öka risken för hjärtsjukdomar. Dessutom är det i många fall ett tröstlöst projekt. En tredjedel av dem som bantar väger mer tre år efteråt än vad de gjorde innan de började banta.(Källa.) Låter ändå lite för bra, i alla fall enligt min erfarenhet. Jag skulle säga att de allra flesta väger mer efter 3år än vad de gjorde innan. Men har jag fel så kan jag i alla fall glädjas åt att det går åt rätt håll! ;o)
Bra(?) att vara smal
Tja, skall vi tro på vad som står ovan så slipper vi i alla fall cancer och annat äckligt om vi förblir smala. Men är det egentligen så livsfarligt att vara tjock?Det är ett faktum att vi har ökat i vikt. Men har vi blivit sjukare? Tja, sedan 1980, har dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar halverats, ett resultat av både förbättrad sjukvård och minskat antal insjuknade. Vi äter nästan dubbelt så mycket frukt och grönsaker och sockerkonsumtionen har sjunkit med 11 procent jämfört med 1960. Och undersökningar visar att aktiva feta människor bara löper hälften så stor risk att dö i förtid som smala soffpotatisar. Faktum är att en av de studier som ligger till grund för WHO: s rekommendation visar att de modellsmala och de som väger mer än 180 kilo har i stort sett samma statistiska förutsättningar vad det gäller livslängd. Övervikt visar det sig, tvärtemot vad de flesta tror, har få samband med högt blodtryck, väldigt lite att göra med högt kolesterol och höga blodfetter och det finns inget som helst samband mellan kärlförfettning och kroppsfett.(Källa.) Intressanta uppgifter, speciellt det där med sockret. Iofs så är det kolhydratsintaget som LC:are i allmänhet varningsflaggar för, och sockret är ju bara en del av det. Men det påminner lite om att äta statiner för att sänka ett normalt sett ofarligt högt kolesterolvärde. Kolesterolen går ner, så gör också insjuknandet i hjärt-/kärlsjukdomar - med några få procent. Men det är väl bra? Jo, om det inte vore för att cancerinsjuknanden ökar i ännu högre grad... Men det handlar mycket om att sälja mediciner - framför allt om det handlar om relativt friska patienter, som lever - och konsumerar medicinen - lääänge. Läs bl a mitt inlägg om 'Pillertrillande' och skall vi verkligen se ut som fotomodeller? //Zac
Om fetman beror på att man under lång tid gått omkring med väldigt höga blodsockervärden så låter det rimligt att det har ett samband med att cancerceller har en mycket primitiv typ av energiförsörjning, de är inte bara begränsade till anaerob energiomsättning, de är även enormt ineffektiva och är därför helt beroende av höga blodsockerhalter. Där kan alltså rimligtvis finnas en korrelation, men som vanligt har eminenserna fått orsakssambandet om bakfoten på precis samma sätt som de fått med sambandet mellan snabbt ökande kolesterolnivåer och hjärtinfarkt.
SvaraRaderaDet är lika dumt som att påstå att sårskorpor orsakar sår.
Jag läste ganska nyligen om mycket lovande försök med lågkolhydratkost som en del i behandling av vissa cancerformer. Med tanke på att det är svårt att hitta några mekanismer bakom en sådan kost som skulle kunna minska effekten av annan cancerbehandling, och att den inte har någon annan negativ hälsoeffekt, borde man väl i väntan på mer resultat tillämpa sådan kost på alla cancerpatienter som komplement till övrig behandling?
Jag har tassat runt de frågorna lite, bl a i detta inlägg.
SvaraRaderaDet är fruktansvärt intressant, och jag är lite förvånad av att man inte tycks forska mer om detta...
//Zac