Barnfetma och motion

Vid närmre granskning så ges förfärande ofta light-produkter till barnen, antagligen som ett "sista" desperat försök att få ner hullet på barnen... Jag stöter på det ofta bland kompisar till mina barn, i skolan. Föräldramötena handlar mest om lättmjölk eller mellanmjölk till maten... "Hur nyttig ska matsäcken till utflykten vara"... o s v. De flesta föräldrar uppvisar en flagrant fettskrämdhet.

Essentiellt

Fett är essentiellt för alla människodjur, men speciellt för barn! Ett flertal fettsyror är centrala för ex utvecklingen av hjärnan, speciellt i barndomen. Jag är övertygad om att alla bokstavssjukdomar som exploderat de sista 20 åren hos barn är resultatet av en felaktig kost - du blir vad du äter.

Bokstavssjukdomar?

Men, spekulationer från min sida räcker nog inte långt - till skillnad från forskare som rycker på axlarna när det kommer till orsakerna... Fast jag har svårt att minnas, trots att jag flyttade mycket och därmed gick i många olika skolor, att det var särskilt spritt med dyslexi, damp, adhd o s v bland de 100-tals skolkamrater jag haft kontakt med under min upväxt. Det tycks vara en ganska modern företeelse, som av slumpen(?) uppstod kring den tidpunkt som lågfettsparadigment uppstod? Vill påpeka att jag inte tror att det handlar om diagnostisering här, liknande den med allergier, d v s att statistiken visar att allergierna ökat lavinartat bara för att man idag diagnostiserar och för in allergier i statistiken, vilket man inte gjorde förr, då konstaterade man bara att man hade hösnuva eller något annat. Det var inte särskilt vanligt förr med barn som inte kunde lära sig läsa, absolut inte som idag. Jag har fått min uppfattning verifierad av flera lågstadielärare med lång erfarenhet också. Men något vetenskapligt underlag är nog svårt att skaka fram, kanske speciellt efter allt liv kring Gillberg m fl. Helt offtopic-resonemang, men en intressant aspekt - eller hur?

Hemma

Jag kör hårt med Bregott, röd mjölk, grädde och mycket smör i maten till mina barn, och de är numera mätta under längre tid, gnället efter godis/mellanmål är helt borta - och de är pinnsmala - alltså pinnsmala på det sätt som vi ursprungligen är byggda att se ut. De tycks faktiskt dessutom som om de både är piggare och gladare än innan. Det är min, erkännes dock - mycket begränsade erfarenhet - då "forskningsunderlaget" (d v s antalet barn) är begränsad till 2st - thanx god! ;o)

Mer läsning

Barnen är ju dessvärre helt beroende av hur vi, de vuxna gör. Oavsett ståndpunkt i denna frågan så för man vidare en massa dåliga vanor/olater. Detta gäller inte minst kosten, det är knappast någon slump att feta barn ofta har minst en fet förälder... Läs mer: Den extrema (nöd?-)lösningen - 'Magoperationer på barn...' Felaktigheterna och övertron på motion - 'Barnfetma'

'Träning och viktnedgång' 'Mer om krav på skolidrotten!'

Läs för övrigt mer om det i Johanna Söderlunds utmärkta blogginlägg om just 'Motionsmyten'. Eller varför inte Gary Taubes excellenta artikel 'The Scientist and the Stairmaster - Why most of us believe that exercise makes us thinner—and why we're wrong':

This is not to say that there aren’t excellent reasons to be physically active, as these reports invariably point out. We might just enjoy exercise. We may increase our overall fitness; we may live longer, perhaps by reducing our risk of heart disease or diabetes; we’ll probably feel better about ourselves. (Of course, this may be purely a cultural phenomenon. It’s hard to imagine that the French, for instance, would improve their self-esteem by spending more time at the gym.) But there’s no reason to think that we will lose any significant amount of weight, and little reason to think we will prevent ourselves from gaining it.

//Zac