Jag har ofta funderat på vad som döljer sig bakom statistiken. Numera är det ju med mycket få undantag så att alla sjunger magoperationernas lov när det gäller populationens viktkontroll. Det enda som tycks gå att hänföra till någon typ av negativ kritik är att operationerna snarast är för få till antalet... Även barnen står på tur, något som verkligen skrämmer skiten ur mig.
Läs mer om dessa tankar i:
och
Vem tror t ex att bankerna är idiotsäkra? Det handlar bara om att intrång etc helt och hållet sköts internt. Och jag tror knappast att man behöver någon aluminumhatt för att inse det... ;o)
Det som gör mig lite rädd är att Den viktkurva som Susann har beskrivit tycks gå igen i den statistik som finns - vikten rasar, stannar upp och börjar sedan sakta öka igen. Även de långtidsstudier som finns styrker detta - viktökningen är tyvärr inte på långa vägar avstannad.
Det jag är lite rädd för är att "säljarna", i detta fallet de flesta intressenter, faktiskt bara fokuserar och säljer in den initiala viktminskningen och talar med mycket små bokstäver om att vikten faktiskt sakta kryper uppåt efter bottennoteringen... Inte direkt falsk marknadsföring, men i alla fall lite tveksam... Men så länge som det inte finns något bättre alternativ i undersökningarna så är det svårt att ändra inriktning.
//Zac
Läs mer om dessa tankar i:
och
Dåliga magoperationer...
En historia som illustrerar ett fall i mörkertalet bakom statistiken är Susanns - "Magoperationen förstörde mitt liv":Susann Krantz, 42, ville bli smal.Susann gjorde sin första magoperation när hon var 24år (130kg), fick allvarliga problem efter operationen och opererades således om. Tiden efter detta så rasade hon i vikt - hela 67kg!!! Två år efter denna bottennotering så började viktuppgången igen och idag (42år) så väger hon lika mycket som innan...Efter två fetmaoperationer lever hon nu med ständig magvärk.
– Jag trodde det var en genväg till lycka, men hela livet är förstört.
Vanligt/ovanligt?
Nu vågar jag inte mig på spekulationer om hur pass vanligt detta är, vis av erfarenhet vet jag hur sådant här normalt "tystas ner" av de som säljer lösningen. Det spelar mindre roll om det är magoperationer, kassasystem eller helt enkelt en bil det är fråga om. Den säljande parten har givetvis ingen lust med att flagga dåliga resultat eller havererade projekt utåt, det sköts diskret.Vem tror t ex att bankerna är idiotsäkra? Det handlar bara om att intrång etc helt och hållet sköts internt. Och jag tror knappast att man behöver någon aluminumhatt för att inse det... ;o)
Många tycks må dåligt?!
En aspekt på det hela är att jag på många forum, bl a på viktop.se, så är det mängder med människor som har haft eller har, i alla fall i mina ögon, oerhörda problem efter operationen. Men de har ändå en oerhört positiv anda och tillförsikt för sin framtid. För mig personligen är det svårt att sätta mig in i hur det kan komma sig, men jag antar att det är ett uttryck för hur pass lättade dessa människor är då de upplever att de har lämnat mycket av sina problem bakom sig. Jag har tryckt på det förut och vill gärna trycka på det igen - jag tror helt och fullt att dessa människor inte är mottagliga för andra metoder längre. Dels så har de matats med (för övrigt riktig!) statistik över att ingen annan viktmetod hjälper, och dels så har de en massa dåliga viktminskningserfarenheter i ryggsäcken - eller om man vill vara elak - på buken...Det som gör mig lite rädd är att Den viktkurva som Susann har beskrivit tycks gå igen i den statistik som finns - vikten rasar, stannar upp och börjar sedan sakta öka igen. Även de långtidsstudier som finns styrker detta - viktökningen är tyvärr inte på långa vägar avstannad.
Är då den bistra sanningen att forskningen och vården inte har något som helst svar på den allt ökande viktökningen?
Det jag är lite rädd för är att "säljarna", i detta fallet de flesta intressenter, faktiskt bara fokuserar och säljer in den initiala viktminskningen och talar med mycket små bokstäver om att vikten faktiskt sakta kryper uppåt efter bottennoteringen... Inte direkt falsk marknadsföring, men i alla fall lite tveksam... Men så länge som det inte finns något bättre alternativ i undersökningarna så är det svårt att ändra inriktning.
//Zac
Det fallet som Aftonbladet skriver om visar på att det finns bekymmer med viktoperationer och att vården tar för lätt på sitt ansvar för patienterna. Tjejen i artikeln verkar först ha bandingopererats och sedan GBP opererats.
SvaraRaderaBanding operatonerna är inget att rekommendera och de har för många lett till ett sämre och osundare ätande än innan operationerna.
Det finns studier som visar att viktkurvan kan vända uppåt efter ett antal år, jag tror att det i studien jag såg för några år sedan talades om en ökning efter sju år. Men det finns även många som behåller sin nya och lägre vikt.
Men det är också viktigt att komma ihåg att kirurgin inte löser alla problem med vikten och ätandet för en person. Operationen är bara ett verktyg för att gå ner i vikt. Problemen med vikten och ätandet är individuella och det skulle behövas betydligt mer stöd och hjälp från vården för att flera skulle få ett bättre resultat med vikten och ett bättre liv på lång sikt.
Samtidigt skulle det även behövas mer och bättre förberedelse för patienterna som opereras. Det verkar inte som alla vet hur det är och fungerar att leva och äta som viktopererad innan de opereras och ibland inte efteråt heller.
Håller helt med dig. Det är tydligt så att det i väldigt många fall är lite av ett svart hål efter operationen. Det tycks som om patienten skulle vara "färdig" så fort eftervården av operationsärret är klart... Men är det inte lite så som operationen säljs in, och för all del, tas emot?
SvaraRaderaMed trycket på ansvariga så kommer med all säkerhet operationerna att öka i antal och jag tror att det kommer förstärka bilden ännu mer av detta som den slutgiltiga och "enkla" lösningen. Tyvärr...
//Zac
Just uttrycka som "den slutgiltiga lösningen" väcker associationer som jag tycker är väldigt passande i sammanhanget.
SvaraRaderaDet för tankarna till det "läkarna" sysslade med i Tyskland på 30-talet fram till mitten av 40-talet, för att inte tala om våra fina Svenska exempel med tvångssteriliseringar, lobotomi m.m.
Näe, det var inte meningen alls att göra några paralleller med "endlösung der Judenfrage! Hua!
SvaraRaderaDäremot så är det nog på individnivå så att den enskilde har tappat allt hopp vilket gör att operationen automatiskt blir den sista lösningen...
Det gör mig grymt nedstämd när jag tänker på alla de som står i kö till operationen. På ett sätt är det bra att de känner att de trots allt har en utväg ur situationen, men samtidigt så den hopplöshet och all energi som varit bortkastad på alla andra viktminskningsmetoder... :o(
//Zac
Jag har försökt få en kille som står i kö för sådan operation att testa LCHF medan han väntar, men han tar hellre operationen...
SvaraRaderaJo, det är ju det som är problemet - att en del människor med stora(!) problem tillåts tappa hoppet till den milda grad att de är helt inställda på operation. Men med de resultat som flaggats för i media för övriga viktreduceringsdieter över tid så är det kanske inte lustigt... :o(
SvaraRadera//Zac
Träffade just killens mamma, som också är överviktig, har diabetes och har haft ett par hjärtinfarkter. Henne är det betydligt lättare att övertyga, det underlättar ju att hon kände mig väl redan när jag vägde 160 kg, och ser mig nu när jag väger 120. Det är ett väldigt övertygande argument. :-)
SvaraRaderaDen intresseexplosionen som typ 5-6 storlekar mindre kropp går inte av för hackor! ;o)
SvaraRadera//Zac
Dessutom har jag inte kortat av livremmen utan den når väldigt snart ett halvt varv extra runt. Och det yttersta hålet gjorde jag förra sommaren. :-)
SvaraRaderaVäldigt pedagogiskt att visa upp. :-)