LC och stenålderskost

Det är inget magiskt med LC. Det är avsaknad av snabba kolhydrater och det myckna fettet som ger mättnadskänsla och stabilt blodsocker. Dessa båda - mättnad och stabilt blodsocker - gör givetvis att risken minskas kraftigt för sug och fusk. Voila! Men inte nog med detta, vi har ytterligare en aspekt - energiintaget. Många med mig pekar på att energiintaget minskas automatiskt, vilket givetvis gör att en viktnedgång ter sig oundviklig. Mer eller mindre alla andra dieter erbjuder viktnedgång, och man går ner på dem, men alla innebär oftast stora vedermödor för den som dietar. För de flesta så kretsar plötsligt hela livet kring points, kcal, antalet mellanmål eller något annat - och till denna soppa kommer den evigt krävande hungern. Den hungern och det suget är det som alltid krossar drömmen om att gå ner i vikt och stanna där. Varför? Tja, efter att ha varit rökare och slutat en gång i tiden så kan jag inte påstå att det jag upplevde i abstinensväg från nikotinet var så oerhört mycket starkare än det sug som mat och snask var när man försökte bli av med de kilon som smugit på sedan rökstoppet.

Snabba kolhydrater

Detta prat om kolhydrater generellt som ett gift - var kommer det ifrån? Kolhydrater är och förblir en alldeles utmärkt energikälla för friska individer. 60E% kanske t o m inte är så farligt så länge det är friska individer och inte är de moderna, snabba kolhydraterna?
Jag tror faktiskt att 60E% kolhydrater i kombination med ett eller flera aspekter i det moderna levernet ger oss en mängd sjukdomar och problem:

• kolhydraterna i vår kost är idag huvudsak snabba sådana
  
• stress, mer eller mindre kronisk i många fall
  
• stillasittande liv, utan den motion som borde vara ett ideal för kroppen
  
• rökning
• dålig kvalité på mat/grönsaker/frukt/fetter (tydligen i stadd försämring dessutom)
  
• diverse andra gifter i miljön/kosten
• salt (är tveksamt, men vi äter mångdubbla mängder i jämförelse)
  
• o s v

Men är det bevisbart? Det är ju inget större problem att påvisa exempelvis tv-apparater som ett av de starkare markörerna för metabola syndromet...

Stenålderskost

Och vad lägger man i ordetstenålderskost? Först måste vi hitta en rimlig tidsrymd då det fortfarande åts det vi menar med stenålderskost. Jag tycker personligen att tidpunkten när väl vi blir bofasta och börjar odla en stor del av vår föda, är just den tidpunkt då vi upphör att äta jägar-/samlarföda. Visst äter trots allt man ändå betydligt nyttigare än vad vi gör idag, men det är ursprunglig jägar-/samlarföda vi är ute efter. Den första brutalt stora förändringen i kosten kom i och med bosättningarna, d v s när vi började odla vår mat, snarare än att samla ihop den.

Återvänder vi till stenåldersaspekten i LC så är det pinsamt att påstå att vi vinner alla deras fördelar bara genom att anpassa vår kost - det är ju som resonemanget ovan visar - sannolikt mängder av aspekter som måste vägas in. Sambanden mellan det moderna LC och den kost som åts här i norden för mellan 6.000-10.000 år sedan har inte någon övertygande beviskedja vad mig anbefaller. Gissningar och bevis för hur man åt i Kanada och på Borneo är en sak, men lokalt här i Skandinavien - men vad finns det egentligen för kostbevis kring detta?

Svårt att veta

Det ska för det första påpekas att det är oerhört svårt att utröna hur kosten såg ut här på stenåldern. Man kan i praktiken bara mäta andelen protein i födan, förutom lämningar av ben och rester, men då ska man hålla i åtanke att vegetariska rester snabbt multnar eller ruttnar vilket gör det än svårare att undersöka. Nu innehåller även en del vegetarisk mat protein så helt uteslutet är det inte. Resterna i form av ben visar att det var mycket säl bl a.
Det är intressant att diskutera fördelarna med stenålderskosten, de stora fördelarna som påvisats - avsaknad av cancer och andra "välfärdssjukdomar - gäller i huvudsak (alltid?) studierna på stammar i tropiska klimat, inte arktiska eller ens tempererade klimat. Kan det rent av vara så att människorasen egentligen är byggd för ett tropiskt/subtropiskt klimat och inte för ett kallt tempererat dito? Man kan se det hos andra däggdjursarter att de spridit sig, men lever friskast och längst i vissa områden - varför skulle människodjuret vara undantaget? Så skulle stenålderskosten från ett tropiskt klimat vara optimalt för människodjur i ett arktiskt eller ens i ett tempererat? Nja, de studier som finns indikerar tydligt att andelen animalisk-/vegetarisk del i födan tydligt svänger över till animaliskt ju längre norrut man kommer. Men har det att göra med optminal mathållning, det är väl snarare en fråga om vilken typ av föda som finns till hands? Absolut, men samtidigt så är det likadant för alla däggdjur som är allätare att ju längre norrut desto mer animalisk del i födan. Kanske har det att göra med att fett är viktigt för att hålla värmen i kallare klimat?
Men å andra sidan när inlandsisen drog sig tillbaka så invandrade vi söderifrån - hur såg kosten ut då? Det animaliska inslaget ökar först ju desto längre norrut man kommer. Vad finns det som styrker att det var högfettskost i stenåldersamhällen och tidigare i t ex södra tyskland?

Ursprunglig föda är per definition också lokal föda och det känns olustigt att studier på subtropiska/tropiska nutida stenålderstammar ska vara förebilden för hur stenåldersfödan såg ut här i norden för 6-10.000 år sedan...

Vad sjutton tänker en del forskare och professorer med?
Möjligt att det är bristande underlag som gör att man får hålla till godo med de underlag man har?

Livsmedel

Det är mängder med artfrämmande ingredienser i modern mat idag - cerealier (spannmål/sädesslag), potatis eller ris är ju i sammanhanget inte alls ett problem i LC-kosten. I en LC-diet så är det däremot i de allra flesta fall mjölkprodukter som smör, grädde och ost som det ur ett stenålderskostsperspektiv möjligtvis kan sättas frågetecken inför. Mjölk bör ha varit relativt nyintroducerad under stenåldern. Däremot har jag en tes, som säkerligen finns verifierad någonstans, om att det hårda klimatet uppe i norden satte evolutionen i turboläge. De som inte klarade av mjölken lär snabbt ha gått under och därmed inte lyckats föra sina gener vidare. Detta resonemang har ett par svagheter, bl a förutsätter jag att konsumtion av mjölk är ett måste för att klara de nordiska vintrarna på stenåldern och dels så förutsätter jag att det finns tillgång till kor och därmed mjölk hos dessa jägar-samhällen. Men frågan är hur mycket? Låt oss säga att en ko på den tiden gav 500-700 liter per år, det står sig ett litet hushåll på. Vi får inte heller förglömma att det med all säkerhet är 100% naturbetande kor och att mjölken och fetterna säkert håller högsta klass.

Skadliga?

En annan intressant diskussion är huruvida alla livsmedel som inte konsumerades på stenåldern per definition är skadliga? Bara för att potatis var ett okänt begrepp för >300 år sedan så är den otjänligt som människoföda idag? Givetvis inte - men ur ett stenålderskostperspektivså är det diskvalificerat bara p g a att det inte konsumerades då. Samma sak med bönor, linser, majs och soja etc. Ett gemensamt drag hos dessa relativt sentida livsmedel är att de ofta antingen är giftiga eller svårsmälta i rått tillstånd, d v s vi har knappast konsumerat dessa livsmedel innan kokkonsten introducerades på bred front.

Uppblåsta

De frukter och grönsaker som vi ser idag har mycket, mycket lite med de som gick att hitta vilt för några tusen år sedan. De innehåller betydligt mindre nyttigheter, d v s vitaminer och mineraler/spårämnen. Frukterna av idag är extremt uppblåsta med vatten och fruktsocker. Frukt i mängder brukar vanligen rekommenderas i stenålderskost. Jag är inte övertygad på något sätt. Frukt är inget vanligt naturligt förekommande på våra breddgrader. Jag har i olika sammanhang lite provocerande bett folk att ge sig ut i någon av våra kvarvarande urskogar och där käka sig mätta på all frukt de hittar... jag brukar lägga till att de trots allt bör ta med sig en matsäck! Däremot under rätt säsong så går det att få tag på ganska mycket bär. Dessa går att torka för konsumtion även "off-season", till viss del. Under sensommar, höst och en del av vintern så var säkert färsk eller torkade bär en försvarbar del av kosten. Men alltså inte frukt - så att äta bär i samband med säsongerna så gott det går är nog helt i linje med en stenåldersdiet. Man kan raljera hur mycket som helst med LC:ares liknelser med björnar, men söta bär kommer först på hösten och möjliggör fettlagring inför en stundande vinter. Det är och har alltid varit så här uppe i norden...

Salt

Saltkonsumtionen är ju knappast något som heller kan räknas till det "ursprungliga". Vi petar som sagt i oss mångdubbla mängder idag jämfört med stenåldern. Här råder det ganska stor meningsskillnad på dem som påstår att det är ofarligt - man pinkar helt enkelt ut överskottet, till dem som påstår att det är farligt i och med att det höjer blodtrycket. Utan att ta ställning till detta så kan man slå fast att ska man leva som mer bokstavstroende stenålderskostförespråkare så bör man nog minimera saltintaget oavsett.

Protein/fett

väldigt protein-/fettrika livsmedel. Och allt vilt du fångar under vintern har extra härliga fettlager som hjälper dig extra mycket. Det är nog mycket få av de större rörbenen som inte är delade i stenålderslämningar... Man värdesatte nog fett för vad det är - en superb energikälla. Jag tror faktiskt tvärtom att man var väldigt selektiv - man åt de feta bitarna först, det rena köttet går alltid att torka. Många stenåldersfolk i modern tid som studerats börjar alltid med de fetaste styckena - gärna rått. Jag vet inte om samerna har något motsvarande pemmikan t ex, torkat kött med fett och torkade bär. Hållbart och en klump ren energi.

Jag tror att det liv som stenåldersmänniskan i norden levde - med relativt hård fysika åthärvor - så krävdes det mycket protein. Vi gör nog bäst i att hålla ner proteinet för att slippa undan glukoneogenesen, där proteinöverskottet görs om till glykogen. Vi jojobantare alltså. Jag skulle kanske lägga till att jag tror att vi har ett behov att egentligen göra små viktresor under året. D v s vi väger lite mindre under vår/sommar och sedan lägger vi på oss några kilon under sommaren och har de till godo under vintern. Nu pratar jag inte om några abnormiteter utan några extra kilon bara.

Livsstilsfrågor

Går vi långt tillbaka så lär stenåldersmänniskorna lagt ungefär 3h/dag på de dagliga sysslorna, d v s 21h/dygn var "fritid". Jag har för mig att det var Göran Burenhult som jämförde en "stenåldersmänniska" som i arla morgonstund paddlar ut för att fånga dagens ranson med fisk i den uppstigande solen, och en modern människa som sitter i en tutande bilkö i avgaserna och stressar upp sig för dagen. Man kan onekligen diskutera om vår "utveckling" - ett ord med positiva vibbar - egentligen har lett till någon ökad livskvalité alls...

Är det fotomodellerna som är normala?!

Fotomodellerna har i mångt och mycket egentligen normala kroppar. Tittar man på naturfolk så ser de ungefär ut som fotomodeller i kroppen. Långa, slanka med smidiga muskler. Att vi sedan blir stressade för att det är så stor diskrepans mellan oss och dem är naturligt, olyckligt men naturligt. Vi vill kanske inte se ut som en naturmänniska, men som en fotomodell... jojo. Det ligger i reklamens natur att presentera något som vi vill uppnå/vara. Att visa något för oss oattraktivt är inte särskilt effektivt när man vill sälja något... Dessutom faller kläderna bättre på en klädhängare än en tredimensionell människa!

Vilse i framtiden!

Min poäng är att vi - genetiskt sett en stenåldersmänniska, som under miljoner år utvecklats för att hantera vår omgivning till perfektion - blott under några ögonblick blivit inkastad i en för oss helt obekant omgivning där mycket litet är naturligt för oss. Givetvis sparkar vårt undermedvetna bakut och vi drabbas av diverse stressrelaterade sjukdomar! Jag skulle kunna ge ytterligare lite exempel på den dårskap vi moderna människor gör, för att undantrycka den enkla, och underbara sanning, att vi blott är djur, som vilket annat djur som helst. Feminismen är t ex ganska duktig på dylika dårskaper - att förneka biologin, men det kan jag och buurd bråka om på annat håll!
Vi har dessutom en kunskap om hur världen fungerar och till skillnad från äldre tider har vi mängder med val att göra, val som påverkar oss hela tiden. Den typen av stress tror jag inte existerade förr - "fri vilja" betydde nog noll och intet för 100 år sedan. Hmm, nu är jag på väg in i filosofiska teorier... Ska nog sluta under tiden som det är roligt...
Rent personligen tror jag många problem har sitt ursprung/förvärras av det faktum att vi är samma biologiska varelser som för 30.000 år sedan, men idag i en artfrämmande omgivning med artfrämmande föda och en massa lustiga regler om hur vi ska uppföra oss... När vårt instinktiva jag vill göra på ett sätt och "etik och moral" säger något annat tror jag att det blir undermedvetna spänningar som kan resultera i psykiska sjukdomar; egentligen majoriteten av allt stressrelaterat - och det är mycket det!

Ätstörningar

Fast i mångt och mycket är frågan om det är en ätstörning som gör oss så feta? Vi är programmerade sedan årmiljoner att stoppa i oss så mycket energi som vi kan komma över! Det handlar om överlevnad helt enkelt, men inte nu längre när energi finns i överskott precis överallt. Till detta så mår vi så dåligt idag att vi ständigt hela tiden söker efter några ögonblicks lycka. Vissa hittar det i en spritflaska, andra hittar det i aluminiumfolien kring en chokladkaka. Andra står på en trappmaskin sju dagar i veckan för att jaga den evigt flyende lyckan? Eller blir shop-a-holics? (säger han med hela hemmet fyllt med prylar).

Sjukdom?

Jag håller inte med om att fetma är någon typ av sjukdom - kroppen gör det som evolutionen programmerat och finslipat den till - inget annat! Och det är knappast någon genetiskt utveckling heller som gjort oss de veka biologiska varelser vi är idag. Vi är egentligen ett helt fantastiskt djur med förmågor som vida överstiger många av våra kusiner! Men det samhälle vi lever i är totalt artfrämmande för oss! Vi försöker anpassa något på 1000 år som tagit miljoner år att utveckla - ganska typiskt oss eller? Att äta det som vi undermedvetet vill, men medvetet vet är tabu är ett perfekt exempel på det jag diskuterar här.
För övrigt så har Johanna Söderlund i vanlig ordning gjort ett fantastiskt inlägg med kompletterande/utvecklande resonemang - 'Stenålderskost'. I sanningens namn så hann hon före mig, detta inlägg har legat och väntat länge på publicering och nu passar det väl så bra som någon annan gång.

Jag har själv berört samma ämnen i:

• 'LC - fair and balanced'
• 'LC på Zac's sätt'
• 'Skratt och anorexi'
• 'Freakigt med fetma!'
• 'Fotomodeller och ideal'

//Zac