Den s k Atkinsstudien

LONDON. Är du kvinna och vill gå ner i vikt? Då är Atkins-metoden att föredra. Forskare i USA har genomfört en studie där kvinnorna som följde Atkins gick ner dubbelt så mycket i vikt som dem som använde de tre övriga bantningsmetoderna som ingick i testet – Zone, Learn och Ornish.
311 överviktiga kvinnor deltog i testet, som pågick under ett år. De 77 kvinnor som följde Atkins gick i genomsnitt ner 4,5 kilo. Zone-metoden gav en viktminskning på 1,6 kilo.

(Källa.)

Jag vill gärna se ursprungsartikeln (som vanligt) för att se vad som utlämnas...
Men visst blir man ändå deppad... 4,5kg på kvinnor som, vilket jag förutsätter, har rejäla övervikter, på kanske 20-30-40kg...
Matfrisk hittade en ytterligare referens - SLV kommenterar.

Hur styrd var undersökningen?

Alla kvinnorna fick varsin bok att följa om respektive metod. De fick också lektioner av en dietist, en timme i veckan i åtta veckor.

(Länk.)

Och där, ur DN, kom precis den informationen jag eftersökte.

Mängder av avhopp

Som Bo Zackrisson skriver på Toxiska Epistlar så var det dubbelt så många som inte stod ut med de övriga dieterna i det långa loppet...

I den grupp som tillämpade Atkins-dieten var det endast 9 personer som hoppade av. I de övriga tre grupperna vad det 18, 17 och 18 personer som droppade av. Våra egna eminenser (Rössner, Bruce, McClaud Marcus mfl) brukar hävda att LCHF-käket inte är gott och att folk därför slutar med den. Denna 12-månaders studie visar att det argumentet inte håller. Det visste vi redan, men bra att det nu sätts på pränt.

Hungern knäcker de bästa - been there, done that!
Dags att öppna ögonen, Rössner et al...
Enda problemet jag ser med de som höll Atkinsdiet var att de successivt ökade på kolhydratsintaget hela perioden och också mycket riktigt tappade fart i viktnedgången över perioden. Utan den ökningen så hade nog viktnedgången hållt betydligt bättre fart!
Men saker händer nu ganska snabbt - SLV går i försiktigt defensivt svarsmål - när hände det senast? Normalt brukar de dundra ut och med en nonchalant och överlägsen handvifttning avfärda oerhört intressanta resultat. Men inte längre - en handfull journalister har lärt sig tillräckligt för att se igenom deras tunna, bräckliga kunskapsmurar.
Snart faller säkert den första helt!

Viktnedgången?

En annan sak - nu höll väl inte Atkinsätarna igen direkt på sin diet?
Kolhydratsintaget:

• 2mån 17,7 E%
• 6mån 29,5 E%
• 12mån 34,5 E%

Tittar man på viktkurvan syns det tydligt att Atkinsgruppen gick ner mest efter 6 månader och sedan planade kurvan av. Min tro (och erfarenhet) är att det helt enkelt beror på att de slutade hålla "takten".

Rössner...

I SvD så uttalar sig Rössner ungefär som väntat:

- Den självklara invändningen är att studien inte säger något om långtidseffekterna. Det handlar ändå bara om ett år, kommenterar professor Stephan Rössner vid Karolinska Institutet, en av dem som hårdast kritiserat Atkins och liknande metoder.
Han påpekar också att viktnedgången trots allt inte är särskilt stor och menar att egentligen är kanske inte skillnaderna mellan Atkins och sedvanliga bantningsråd så stora.

Surt sade räven? De som i stort körde enligt tallriksmodellen (LEARN) hade bara ungefär hälften så mycket viktnedgång... Påminn mig om vilken Rössner brukar förorda... Hälften i vikt och dubbelt så många avhopp... Det är inte riktigt vad jag kallar utklassningsseger det... ;o)

"Långtidseffekterna"...

Varför tar han (Rössner) inte på sin skinande rustning och rider ut för att kämpa emot magoperationer på barn t ex - vad vet vi egentligen om "långtidseffekterna" för dem? (Inlägg om frågan i fråga) Eller varför inte stoltserar lite om vilka viktnedgångar han hjälpt till med över tid? Hur ser det egentligen ut för hans patienter efter 12 månader? Dags att lägga korten på bordet tycker jag. Speciellt när man alltid måste uttala sig hånfullt om alla andra...

Bokslut?

Kirurgi och de tre läkemedel vi idag förfogar över kommer aldrig att kunna hjälpa mer än en bråkdel av alla dem med viktproblem. Strategierna måste utvecklas, förfinas och framför allt också utvärderas.

[...]

Någon rapport som med siffror klart belägger att man har lyckats bromsa fetmaepidemin finns inte. Enstaka fallrapporter räcker inte för att övertyga om att vi lyckats vända skutan rätt. Nya rapporter från USA visar på allt värre utveckling. Det är svårt att tro att vi inte skulle följa USA i spåren– det har vi gjort i alla andra avseenden vad gäller livsstil, mat, musik, media, kultur, teknologi ...

[...]

Idag kommer beskedet till mig, att vi inte kommer att kunna bemanna min överviktsenhet med läkare mer än delar av hösten. En psykolog har jag förgäves bett om i 25 år. Mina landstingspolitiker talar alltså med kluven tunga. Man ska vara korkad för att vidmakthålla en optimism i det läget. Jag har tidigare fyllt högt ställda krav i det avseendet, men det är kanske dags att ta ner skylten.

(Källa.)

Artikeln andas inte någon direkt entusiasm s a s... Även om tydligen Rössner själv helt skyller sitt 20-åriga misslyckande på att han inte fick en psykolog till sin enhet... Jag har nämnt detta tidigare i '20-årigt misslyckande och fortfarande blind!'

Hur känns det egentligen att sammanfatta sin insats när man står på branten till pension när resultatet är så fruktansvärt magert? Att det bara är plånboken och svenska folket förutom hans egna patienter som blivit fetare? Att känna att vinden har vänt och att ens forskningsinsats kommer falsifieras pö om pö... Jag vill då inte byta plats med pensionären Rössner! För övrigt tycks hans vetenskapliga skarpsinne redan tagit ut sin pension... Med tanke på att han hänvisar till en riktig skitvetenskaplig undersökning vilket jag enligt fetsmart lustmördar här... ;o)

Slutkläm

Även Karin Ahlborg kommenterade undersökningen i AB, hennes slutkläm sammanfattar nog ganska väl vad vi alla anser:

Forskningsgruppens ledare Christopher Gardner säger att han före studien själv var väldigt skeptisk till lågkolhydratdieter, men nu får tänka om.
Sånt gillar jag. Att han inte biter sig fast vid sin tidigare uppfattning utan kan tänka sig att ompröva gamla teorier. I Sverige vägrar ju både Livsmedelsverket och experter på fetma att göra just det. Inte ett uns av tvivel på att det som predikats på lösa grunder kanske är fel.
Och värst av allt är att läkaren Annika Dahlqvist faktiskt hotas av indragen läkarlegitimation för att hon säger just vad ansedda forskare i Kalifornien nu spenderat 14 miljoner kronor på att komma fram till.

(Länk.)


//Zac