SvD har idag en artikel om något som är svårt att beskriva som något mindre än en ganska rejäl bomb inom nutritionsforskningen...
Föga förvånande så sågas undersökningen av Aftonbladets eget viktklubbsspråkrör Rössner:
Att Cochrane, som är en av de stora garanterna för evidens, pekar på stora fördelar med GI-baserade dieter.
"Cochraneförfattarna skriver också att GI-dieten är lätt att följa främst därför att bantaren kan äta sig mätt. Vid GI-bantning behöver därför inte matintaget begränsas, vilket 'leder till en bättre livskvalitet än med de andra bantningsmetoderna'."
Jag tror knappast jag är ensam med att hålla med 100%. Det är enbart med GI-varianter som jag haft någon direkt livskvalité alls. Att uppleva att man oavbrutet svälter är något som sätter P för de flesta som bantar... Den känslan har jag inte haft en enda dag under de åren som jag nu ätit på detta sätt.
Men jag är övertygad om att det kommer mera... :o)
Det som lade grunden till att man idag vågar ifrågasätta skrev jag om i 'Uppror i etablerade led!'
Mer om GI och barn i 'Barnen och sockret'
Ännu mer om GI i:
GI = Tallriksmodellen?!
GI = Tallriksmodellen?! - del2
Föga förvånande så sågas undersökningen av Aftonbladets eget viktklubbsspråkrör Rössner:
Du skulle kunna gå ner i vikt med Rössners hallonbåtsrecept. Det är energibalansen som avgör allt, säger han.(Länk.)
//Zac
Det är en intressant sak om GI, som inte framkommer i debatten: insulinets roll. Insulin har två viktiga uppgifter, 1) se till att fettet lagras i fettcellerna och 2) sockret förbränns. Man får höga insulinnivåer i blodet av glukostoppar (t.ex. stärkelsen i potatis, pasta,ris, vitt bröd eller maltosen i öl). Man får inga höga insulintoppar av fett (men blir mätt eftersom tömningen av magsäcken blir förlångsammad av fett och proteiner). Det rör sig alltså inte enbart om kalorier utan om en hormonell omställning. Med glukos - insulin - upplagring av fett (och snabb förbränning av sockret). Och när allt sockret har förbrännts så blir man snart hungrig igen. Med lågt socker innehåll kan man hålla nere insulinnivåerna och också inlagringen av fett - trots att man äter fett !!!
SvaraRaderaMen NEJ! Metaanalysen som de här Cochrane-forskarna har gjort är inte tagna från studier på vanliga friska individer utan folk med störd insulinkänslighet och metabolt syndrom! De utförliga studier som på friska individer angående glykemiskt index har uteslutande visat att det GI-värdet på enskilda livsmedel har NOLL betydelse för både måltidens totala gi-värde och inte heller inverkar på viktnedgång etc etc.. Hur svårt är detta att fatta?
SvaraRaderaAllt känns som en stor konspiration när det gäller näringslära postat av kvällstidningar och gi-föreningar. Det beror helt och hållet på ekonomiska faktorer.
Tilläggas bör att anledningen att gi-metoden hjälper dess anhängare att gå ner i vikt är pga sammanträffandet att de flesta livsmedel med lågt gi-värde även har hög energitäthet och ger hög mättnadskänsla, men det finns undantag även där. I det stora hela så äter ofta gi-anhängaren bättre när han/hon börjar äta efter metoden men det har ju inget att göra med gi-värdet på livsmedlerna. Varför inte bara lära sig klassisk näringslära istället, det hela handlar ju om energi in - energi ut.
Lite off-topic men det samma gäller kvällstidningarnas konspiration mot sötningsmedel.. SJUKT! Här påstås det och man försöker vinkla det som att sötningsmedlet i fråga ger insulinpåslag, viktökning etc. Men det är precis vad som man utförligt studerat och fått fram att det INTE gör.
Kvällstidningarna kommer fortsätta hyra in kvasivetenskapliga "experter" och yrar till felaktiga och vinklade artiklar. Det som irreterar mig angående det är att man lurar så stor del av befolkningen som inte själv kollar upp fakta utan godtroget tror på allt som står i tidningen.
Förslag till kvällsblaskorna: Lär ut klassisk näringslära istället för allt svammel om mirakelmetoder.
anonym #1: lär om, lär rätt.. snälla nån. Du har helt missuppfattat kroppens metabolism och insulinens funktion! Hjälp!
Jag är samma person som ovan.
SvaraRaderapuh... hittade en vettig blogg angående ämnet som det räcker att jag länkar till.. Blir bara så frustrerad av alla felaktigheter som tidningarna sprutar ut och vips så tror större delen av bloggskaran på det som skrivs utan att källforska! LÄS: http://slutstadium.wordpress.com/2007/08/13/gi-metoden-an-en-gang/
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag tycker det mesta jag läst inom ämnet och mina egna erfarenheter tyder på att mättnadsmekanismen triggas av fettet i födan, och i viss mån proteinet. Det finns ju fettdetektorer i tjocktarmen som bl.a. triggar utsläpp av galla från gallblåsan, det är ju inte osannolikt att dessa detektorer även reglerar mättnadskänslan. Då talar jag inte om den s.k. mättnadskänsla som beror på att magsäcken är fylld, alltså när man överätit.
SvaraRadera@Kenneth:
SvaraRaderaOch?? Det har väl inte NÅNTING att göra med GI. Ja, Fett mättar bättre än kolisar, likaså protein.. Det är vida känt och jag tror inte ens GI-tomtarna säger annorlunda.
Du kanske svarade på inlägget ovanför som blev borttaget, eller du kanske bara kom med ett konstaterande? I så fall ber jag om ursäkt för att jag hugger på ditt inlägg...
Det finns ju många olika teorier till varför GI/LCHF fungerar, allt det fungerar är nog de felsta som läser den här bloggen eniga om.
SvaraRaderaMitt inlägg hade som avsikt att visa min uppfattning om en av de tänkbara mekanismerna bakom framgångarna, troligen är det en kombination av flera anledningar.
Men det jag mest reagerat på är att mättnatskänslan känns så tydligt, liksom en typ av hunger som jag kommer ihåg från min barndom. Under den tid då jag ökat min vikt har jag förväxlat känslan av att ha fyllt magsäcken, överätit, med mättnad och suget som beror på blodsockerfall med hunger. Numera känner jag aldrig av dessa, bara den riktiga mättnaden och hungern.
Detta gör att mina portioner minskat, jag kan äta samma mängd kött som tidigare, men med en sås på grädde och smör blir jag mer behagligt mätt än jag tidigare blev med ett par potatisar och en mager sås till köttet.
Jag tror alltså att det möjligen kan ligga någon sanning i att åtminstone en del minskar sitt energiintag med LCHF vilket kan vara en bidragande orsak till att jag går ner i vikt, dock tror jag inte att det är hela sanningen utan att det även finns en ren metabolisk fördel med fett jämfört med kolhydrater och kanske även fler mekanismer, min "utmattningsdepression" har också blivit mycket bättre, vilket kanske leder till att jag inte har samma behov att "tröst" i form av snabba sockerkickar.
För första gången sedan 16 års ålder har tanken på att sluta röka dykt upp i mitt huvud, vem vet, jag kanske försöker snart? :-)
Det är en intressant sak om GI, som inte framkommer i debatten: insulinets roll. Insulin har två viktiga uppgifter, 1) se till att fettet lagras i fettcellerna och 2) sockret förbränns. Man får höga insulinnivåer i blodet av glukostoppar (t.ex. stärkelsen i potatis, pasta,ris, vitt bröd eller maltosen i öl). Man får inga höga insulintoppar av fett (men blir mätt eftersom tömningen av magsäcken blir förlångsammad av fett och proteiner). Det rör sig alltså inte enbart om kalorier utan om en hormonell omställning. Med glukos - insulin - upplagring av fett (och snabb förbränning av sockret). Och när allt sockret har förbrännts så blir man snart hungrig igen. Med lågt socker innehåll kan man hålla nere insulinnivåerna och också inlagringen av fett - trots att man äter fett !!!
SvaraRadera