Nu har vi en rejäl framstöt vad gäller matoperationerna som lösningen på fetman. DN skriver idag på ledarsidan bl a:
Ett så gravt underkännande av de gängse viktminskningsmetoderna är svårt att tänka sig...
2010st var det i gruppen som opererades. alltså så minskade dödligheten med 28/2010-delar. Det är alltså knappt 1,4% av gruppen som man räddat till livet, inte några 30-40%.
Med tanke på vad en operation kostar så känns det som en mycket liten bättring i reda siffror. Borde inte de pengarna gå till någon bättre nytta för denna grupp? Eller är det bara jag som resonerar cyniskt?
Jag har försökt sammanfatta min ståndpunkt i inlägget 'Magoperationer', under rubriken 'Magoperationer på barn'. Och även lite mer om det för ett par dagar sedan i 'Magoperationer på barn...'. DN:s ledare som initierat denna postning är säkert skriven av Kjöller som själv är opererad och en stark förespråkare för att det skall göras fler operationer. Jag har för mig att Kjöllers make är kirurg, men det skall jag nog kolla upp innan jag slår fast något sådant faktum. Kjöller nämner jag faktiskt för övrigt lite om i inlägget 'Nyheterna?'
//Zac
..utan att så kallad traditionell behandling med exempelvis bantargrupper på vårdcentralerna inte fungerar alls. Patienterna blir i långa loppet varken smalare eller friskare.Och visst är det så. I undersökningen som de pratar om så hade andra, vanliga viktminskningsmetoder i stort sett inga positiva resultat alls!
Ett så gravt underkännande av de gängse viktminskningsmetoderna är svårt att tänka sig...
Men än mer revolutionerande är nyheten i DN i dag om att kirurgi inte bara förbättrar liv, utan rent av räddar liv. Och många dessutom. En minskad dödlighet med 30 eller till och med 40 procent är sannerligen ett revolutionerande resultat. Med sådana siffror är det svårt att avfärda övervikt som ett uttryck för karaktärssvaghet. Fetma är enligt svensk såväl som internationell definition en sjukdom. Och det är alltså en dödlig, men behandlingsbar, sjukdom.
Matematik
Nyheten ifråga är 'Operation bästa metoden bota fetma' där man pekar på 30 och ända upp till 40% minskad dödlighet. I praktiken så tycks siffrorna se annorlunda ut. Inte så att de är felaktiga, men låt oss räkna lite:- 129 dog i kontrollgruppen
- 101 dog i den opererade gruppen
2010st var det i gruppen som opererades. alltså så minskade dödligheten med 28/2010-delar. Det är alltså knappt 1,4% av gruppen som man räddat till livet, inte några 30-40%.
Med tanke på vad en operation kostar så känns det som en mycket liten bättring i reda siffror. Borde inte de pengarna gå till någon bättre nytta för denna grupp? Eller är det bara jag som resonerar cyniskt?
Notera dock!
Jag har inte tagit med de livsförhöjande aspekterna, inte heller är eventuell mindre frånvaro, mindre sjukdom etc etc medräknad. Så visst är min frågeställning rejält tillspetsad.Jag har försökt sammanfatta min ståndpunkt i inlägget 'Magoperationer', under rubriken 'Magoperationer på barn'. Och även lite mer om det för ett par dagar sedan i 'Magoperationer på barn...'. DN:s ledare som initierat denna postning är säkert skriven av Kjöller som själv är opererad och en stark förespråkare för att det skall göras fler operationer. Jag har för mig att Kjöllers make är kirurg, men det skall jag nog kolla upp innan jag slår fast något sådant faktum. Kjöller nämner jag faktiskt för övrigt lite om i inlägget 'Nyheterna?'
//Zac
I dagensSydsvenskan talar man också om obesitasoperationer. Region skåne har 244 personer i sin kö. Av dessa har 147 väntat i mer än tre månader och vårdgarantin träder i kraft. Av de 147 så har 76 personer åberopat vårdgarantin. Av dessa är NIo så allvarligt sjuka att de ska få opereras i annan regi för den nätta summan av 560 000 kronor!
SvaraRaderaNio personer! så mycket pengar, om vi ska operera 15 000 om året blir det svindlande summor.
Tänk om alla gick över till LCHF, som nu hotar etablissemanget så mycket att både Piltson och Annika har gett upp. Man kan undra vilka som ligger bakom?
Det kan ju inte handla om att kunna fortsätta sälja kolhydrater till denna lilla grupp. Jag undrar ifall de som genom gått stympningen behöver någon form av medicin resten av livet som är väldigt lönsam? Eller är det bara det att stora ekonomiska intressen i kolhydratindustrin och bland pillertrillarna gör det till en skrämmande tanke att erkänna vad fetman beror på?
SvaraRaderaFör det kan väl inte vara så att det bara handlar om några få "läkares" och andra makthavares prestige att göra? Att de inte kan erkänna att de har fel, utan hellre offrar tusentals människors hälsa och i vissa fall liv?
Borde man inte automatiskt bli av med läkarlegitimation om man kan beslås med att medvetet brutit mot den Hippokrates ed de svurit?
Såg Go´morron Sverige imorse 7:15 om detta: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=309879
SvaraRaderaDet sas bl a: Dom allra flesta "riktigt" överviktiga har fått "hjälp" via Vårdcentraler och det har inte hjälpt dom - va´ konstigt!!!!!
Efter operationen så får man hjälp av en dietist, undrar hur det ser ut efter det, när kostråden antagligen handlar om tallriksmodellen!
Det är faktiskt många, som trots operation (den enklare modellen), som efter ett tag har gått upp i vikt igen!
Jag vill först och främst göra klart att min utgångspunkt till 100% är:
SvaraRadera* Vare sig jag - eller någon annan för den delen - kan på allvar kritisera den personliga process som föregått en operation.
* Jag anser att avsikten måste vara att så långt det är möjligt ha prövat energibalanserad-/ hormonell-/och medicinsk diet samt kognitiv terapi innan beslut om operation.
* Är däremot patienten fullständigt inställd på operationen som enda lösningen, så är det faktiskt bara slöseri med tid och ännu större risk med patientens hälsa att avvakta ytterligare. Det är sannolikt omöjligt att få någon som ställt in sig på operation att få resultat med någon annan diet/behandling.
* Ju mer accepterat och vanligt detta ingrepp blir, desto naturligare kommer det bli för människor med fetma att dessvärre ganska snabbt enbart fokusera på operation.
Operationer är slagordet för dagen, när Rössner m fl kommer inse att slaget är förlorat för deras usla modell, så kommer de med all raft och tyngd som de har kvar(!) att förorda operation till de som lider av fetma.
Givetvis kommer också gränsen för operationen att sjunka med ökande mängd opererade. Idag BMI 35, imorgon BMI 30...
En mysko och oroande utveckling.
//Zac
Håller helt med dig Zac, eftersom jag har mött detta på nära håll!
SvaraRaderaMin sons flickvän har på försommaren gjort en operation (den enklare) och mår fysiskt ganska bra, men tycker att hon inte går ner tillräckligt fort.
Sedan hade jag en mycket nära vän (som tyvärr har gått bort i sviterna av diabetes) vars dotter har gjort den mer komplicerade operationen, vet inte vad den kallas.
Med den övervikt hon hade så vet jag att beslutet var det bästa och så är det säkert för många idag som inte har något annat hopp!
Hon har gått ner ca 60 kilo nu (på 1 år) och mår jättebra (hon strålar, härligt), men hon har fortfarande en bit kvar till målet
Jag vet oxå att om hon hade fått bättre hjälp långt tidigare (redan i skolan), utan kostråd om många måltider per dag med gröt, fullkorn, smala sallder mm så kanske hon hade kunnat skonas från operationen!
Det är den hjälpen som jag efterfrågar både före, så en operation kanske inte behöver bli det enda alternativet på sikt och sedan efter en operation, så att personen kan fortsätta att gå ner i vikt utan att tappa modet - igen!
Zac
SvaraRaderaInnan du börjar räkna så läs en eller två kurser i statistik. Ditt matematiska resonemang har inget med den statitik de tillämpar.
Mitt resonemang handlade inte överhuvudtaget om hur den vetenskapliga rapporten hanterade sin statistik. Det handlar mer om hur vanliga människor kanske på ett mer rimligt sätt skall se på siffrorna som presenteras i braskande rubriker i tidningarna. Den initiala känslan av att 30-40% av de opererade slipper en för tidig död är ju felaktig.
SvaraRaderaDock - har jag räknat fel så tar jag givetvis emot rättningar. Om jag hade velat varit tycken så hade jag kunnat rekommendera ett par grundkurser i läsning till dig... ;o)
"Nyheten ifråga är 'Operation bästa metoden bota fetma' där man pekar på 30 och ända upp till 40% minskad dödlighet."
Men det går att bevisa vad som helst med statistik och det är givetvis lika tacksamt att angripa statistiken ifråga också. Nackdelen är att det blir ett teoretiskt resonemang som bara en liten del hänger med på. Och den typen av vetenskaplig stringens vare sig vill jag, eller tänker jag, försöka upprätthålla.
//Zac
Man prövar inte lågkolhydratkost före operation.. det är ju så tråkigt, som Rössner påpekar!
SvaraRaderaDäremot är det mindre tråkigt att operera bort delar av matsmältningsorganen, vilket Rössner förespråkar!
Är det jag som är tokig, eller??
Jag krävde att man under "fetmabehandlingen" för feta skulle ha testar de angreppssätt som finns:
SvaraRadera* Energistyrda dieter
* Hormonstyrda dieter
* Kognitiva dieter
och varför inte slutligen också:
* Medicinsk behandling
Har man testat dessa så tycker jag att då har man verkligen testat allt! Då återstår bara kniven! Men som sagt, det är inte krav som skall föras fram när operationsbänken står synlig, detta angreppssätt måste ha gjorts på vägen fram. Förhoppningsvis skall man på detta sätt kunna hjälpa en hel del människor till ett bättre liv, utan att behöva genomgå operation, med de faror och nackdelar det innebär. Men för de som ändå står handfallna efter det att vården erbjudit allt som finns, då är det remiss till kirurgen som gäller.
Vi ska inte tro att LC hjälper eller rättare sagt fungerar i längden för alla.
Rössner låter numera betydligt tröttare än han gjorde för några år sedan. Antingen så har åldern tagit ut sin rätt, eller så inser han innerst inne att han faktiskt har fel och kan därmed inte uppbåda energi till att försvara en redan dödligt sårad tes.
//Zac
Jag har genomgått en gastric bypass tidigare i år, närmare bestämt i början av april. Jag har hitills gått ner från 140 till 110 kilo vilket för mig har inneburit en enorm skillnad i livskvalité. Jag kommer med all säkerhet att "förlora" all min övervikt inom ett år och detta för mig är fantastiskt.
SvaraRaderaDet är lätt för människor som inte lever med sjuklig övervikt att säga att det kostar mycket pengar att göra dessa viktoperationer. Faktum kvarstår dock att människor i allmänhet har stora fördomar gentemot överviktiga. Dålig karaktär, idiotförklarad, jag har hört det mesta. Jag har svårt att få jobb, blivit nekad grundläggande saker i livet - som ni där ute tar för givet - på grund av min övervikt. Jag är dessutom kvinna, vilket i sig inte gör saken lättare. Jag kan aldrig sätta en prislapp på min operation för i verkliga livet är det inte möjligt. Diskussionen om pengar är totalt ointressant, det handlar istället om varför människor blir överviktiga.
I mitt fall och många med mig är det i grund och botten en psykisk ohälsa som gör att vi får en "ätstörning". Ångest, panikångest, depressioner som förblir obehandlade och skapar ett ätbeteende som inte är normalt. Att dämpa ångest med mat är otroligt vanligt och med "fel" gener rent utav dödligt. Min panikångest är numera botad och viktoperationen är sista ledet i mitt tillfrisknande.
Viktoperationer räddar visst liv, jag har börjat leva igen och ser ljuset i tunneln!
Även om det låter som en förolämpning så tror jag inte att du är unik på något sätt, du anonyme – i detta avseende alltså! ;o)
SvaraRaderaAlla som magopererat sig har med all säkerhet gått ner mängder av kilon, alla har (vi andra också) känt av utanförskapet som fettet och övervikten ger, jag tror dessutom att de flesta i BMI >35 har någon typ av beroende-/beteendestörning. Antagligen funderar dessa i symbios med att kroppen är superb på att konservera energi. En livsnödvändighet fram till bara för några generationer sedan, nu är det egentligen överflödigt i vår överflödiga(!) samhälle.
Däremot kan jag inte hålla med om att:
"Diskussionen om pengar är totalt ointressant, det handlar istället om varför människor blir överviktiga."
Det är min starka övertygelse att det absolut bästa användandet av resurserna är att försöka förebygga fetman från början, vilket lär rädda livet på betydligt fler än vad 100-tusentals operationer kan göra.
När patienterna kommer in, och har förlorat tron och hoppet på andra alternativa metoder så är det bara en magoperation som kan hjälpa nämnde patient. Det finns säkert andra metoder, men de är knappast förenliga med etik och moral och vår syn på mänskliga rättigheter... ;o)
Sjukvårdens fetma-strategi måste byggas på en nollvision om att inga magoperationer skall behövas överhuvudtaget i framtiden. Jag tycker inte det är godtagbart att låta människor trilla igenom systemet fram till det stadiet som jag så ofta diskuterar kring, där allt hopp är borta och den enda boten är en operation. Det är ta mig tusan inte etiskt. Det är hög tid att kontrollera varför kostråden inte har någon effekt på svenska folkets ökande vikt alls.
Vetenskapliga undersökningar, och inte minst de om magoperationer som varit uppe i media på senare tid, är en fruktansvärd och skrämmande läsning - "modern" fetmabekämpning (operationer undantaget) har absolut ingen effekt alls över tid! Är inte det en monumentalt mysslyckande så vet jag inte vad som är det...
//Zac
Hur många var det i gruppen som INTE opererades? Det är ju vesäntligt om man ska räkna på det. Efter själv ha varit för operation och nära att göra en (hade datum tillockmed) är jag nu emot men tycker det är intressant och man kanske ändrar sig i framtiden vad vet jag.
SvaraRaderaOperationer fortsätter att fascinera. Jag har folk i relativt nära bekantskapskrets som opererat sig nyligen och som mår kanon. Däremot så tycker jag mig se tydligt att det inte löst den bakomliggande orsaken till överkonsumtion av maten heller.
SvaraRaderaJag har skrivit och resonerat om likheterna med Antasbus - sök and you shall find... ;o)
//Zac
Zac
SvaraRaderaInnan du börjar räkna så läs en eller två kurser i statistik. Ditt matematiska resonemang har inget med den statitik de tillämpar.