Abstact
Background The prevalence of obesity has increased substantially over the past 30 years. We performed a quantitative analysis of the nature and extent of the person-to-person spread of obesity as a possible factor contributing to the obesity epidemic.De har alltså undersökt 12 067 personer och 38 611 av deras släkt och vänner från 1971 till 2003 och har hittat överraskande tydliga samband hur övervikt sprider sig i bekantskapskretsen.Methods We evaluated a densely interconnected social network of 12,067 people assessed repeatedly from 1971 to 2003 as part of the Framingham Heart Study. The body-mass index was available for all subjects. We used longitudinal statistical models to examine whether weight gain in one person was associated with weight gain in his or her friends, siblings, spouse, and neighbors.
Results Discernible clusters of obese persons (body-mass index [the weight in kilograms divided by the square of the height in meters],
Conclusions Network phenomena appear to be relevant to the biologic and behavioral trait of obesity, and obesity appears to spread through social ties. These findings have implications for clinical and public health interventions.30) were present in the network at all time points, and the clusters extended to three degrees of separation. These clusters did not appear to be solely attributable to the selective formation of social ties among obese persons. A person's chances of becoming obese increased by 57% (95% confidence interval [CI], 6 to 123) if he or she had a friend who became obese in a given interval. Among pairs of adult siblings, if one sibling became obese, the chance that the other would become obese increased by 40% (95% CI, 21 to 60). If one spouse became obese, the likelihood that the other spouse would become obese increased by 37% (95% CI, 7 to 73). These effects were not seen among neighbors in the immediate geographic location. Persons of the same sex had relatively greater influence on each other than those of the opposite sex. The spread of smoking cessation did not account for the spread of obesity in the network.
Samband
Bästa vänner med samma kön har enligt denna undersökning 171% större risk att lägga på sig om deras bästa vän blir/är tjock. Mellan syskon så är det 40% större risk, och mellan makar så är det 37%.Men det är väl helt enkelt så att "kaka söker maka"?
Nej, enligt professor Nicholas Christakis, en av personerna bakom studien, så är det ett direkt kausalt samband. Samma samband kunde hittas även vid viktnedgång, men eftersom de som lyckades med viktnedgång var/är en försvinnande liten del av undersökningen så pekar resultatet tydligt på att vi har en galopperande fetmaepedemi.Funderingar
Nog sjutton handlar det en hel del om att vi faktiskt försöker smälta in i en social miljö? Det känns lite synd att man inte även tittat på hur personen som blivit tjock är positionerad i gruppen. Jag föreställer mig att om personen är lite mer av ledare så påverkas gruppen både fortare och i högre grad. Jag tror att det till ganska stor del handlar om sociala mönster och att acceptansen för fel mat och fel leverne sänks och inte minst att acceptansen för att vara tjock kanske t o m försvinner - ergo - fetman kommer krypande på omgivningen också! ;o)Herald Tribune har skrivit om det.
AB har skrivit om det.
Expressen har skrivit om det.
SvD har skrivit om det.
DN har skrivit om det.
//Zac
Det enda intressanta man egentligen kan läsa ut av studien är ju att gener har ganska lite med fetma att göra, annars hade inte andra faktorer inte spelat så stor roll.
SvaraRaderaDet var ju egentligen ganska väntat eftersom en så stor genförändring knappats kan slå igenom hos stora delar av befolkningen på mindre än några tusen år.
Däremot säger studien inget om mekanismen för hur fetman "smittar". Jag hörde för övrigt om en forskare av Indiskt ursprung som hittade en släkting till förkylningsvirus som aktiverar en viss gen permanent som åtminstone verkar öka dispositionen för fetma. Det skulle man ju kunna tänka sig kan vara en delförklaring till varför drabbas snabbare av metabola syndromet än andra.
Men det finns så många andra förklaringar till epidemin av fetma, hjärt- kärl-sjukdomar och fetma att påverkan av viruset ändå inte är den största faktorn utan snarare den gallopperande ökningen av kolhydratintag och skadade fetter.
Men lite intressant är ju studien ändå som argument mot dem som tror att feta personer har sämre gener. Jag tror även att många andra sjukdomar som anses vara ärftliga snarare än att ärvas genom genetiskt arv ärvs genom att man ju på sätt och vis kan sägas ärva sina förädrars matvanor.
Håller med till 100%.
SvaraRaderaDet är lite roligt, eller rent av löjeväckande hur mycket energi man lägger på att försöka koppla fetma till genetiska orsaker!
//Zac
En bidragande orsak är nog också den geosociala segregeringen i USA. I storstädernas fattigare kvarter är det svårare att få tag i hälsosam mat än i finare stadsdelar. T.o.m. samma butikskedja kan välja sortiment med hänsyn till områdets köpkraft (och därmed allmänna utbildningsnivå).
SvaraRaderaJo, även hemma i sverige är det sedan länge tydlig skillnad på välutbildade och andra. Hög inkomst och utbildningsgrad har en tydlig relation till övervikten.
SvaraRadera//Zac
Bästa vänner med samma kön har enligt denna undersökning 171% större risk att lägga på sig om deras bästa vän blir/är tjock.
SvaraRadera171 procent
Det är med andra ord inte med 100 procents säkerhet att du går upp i vikt det är så högt som 171 procent.
Kanske har Anonym missförstått.
SvaraRaderaAllmänt: Om sannolikheten för någon händelse T.EX. är p=0.200 och någon omständighet gör att sannolikheten ökar till p=0.542, så har sannolikheten för händelsen ökat med 0.542 - 0.200 = 0.342.
Då blir ökningen i procent: (0.342/0.200)*100 = 171
Det var en relation som uttrycktes, något hade ökat i förhållanden till något annat.
Procent är som bekant det samma som hundradelar, om frågetecken skulle uppstå om varför jag multiplicerar med 100 ovan.
Mina siffror är bara ett exempel. Jag har inte läst rapporten.
Fantastiskt vilka smarta människor som hänger här. Inte det vanliga "Ja ba, typ ;-)" som kommenterar. Förutom jag då, kanske.
SvaraRaderaSäga vad man vill om forskning men det skapar i alla fall debatt.
SvaraRaderaJag är något tveksam till slutsatserna som dras av det hela. Det finns i dagens samhälle en tendens med att vikten ökar allt snabbare med åren även för den som var smal i tjugoårsåldern. Detta påverkas inte direkt av vilket BMI som bekantskapskretsen har. Men det finns andra samband med bekantskapskretsen. Ofta är intressena och livsstilen likartad mellan nära vänner. Den fanatiske motionären dras sällan till den som har motstånd till att röra på sig, t.ex. Det finns ofta andra likheter mellan vänner för de risker som leder till fetma eller missbruk. Kommer de dessutom från socialgrupp 3 är det större chans att bli fet. Pojkar från fattiga förortsområden är värre drabbade av fetma än pojkar från ”finare” stadsdelar. Bara för att nämna några orsaker.
Generna påverka möjligheterna till att människor drabbas av fetma. Men det finns ytterligare en mängd olika orsaker till att människor blir feta eller snarare extremt feta.
Det går inte heller att bortse från förändringar i kost och arbetsmiljö som bidrar till ökningen av övervikt och fetma.