(*) UPDATE 20090406: En alternativ och en betydligt mer stadig-på-handen-förklaring bland kommentarerna!
Vad sjutton händer med energin?
Är frågan egentligen besvarad? Att framställa den glykos i levern som trots allt måste finnas i kroppen för vissa organ, bl a hjärnan och testiklarna(!) är dyrt, riktigt dyrt. Det kostar mycket energi. Sedan lär ungefär tre gånger så mycket energi följa med avföringen ut med högfett- jämfört med högkh-kost. Redan här kan vi konstatera att det går åt mycket mer energi på högfett-, jämfört med högkolhydratskost. Vi återkommer till detta nedan.
Markerar o-svält(!)
Sedan har vi ett starkt indicium på att fettet gör att
de biologiska funktioner som reglerar vår ämnesomsättning fungerar som de ska. D
v s att fettet hindrar kroppens panikfunktion att gå ner i sparläge så fort det
är avsaknad av "riktig" energi, d v s fett. Jag ser det som ett indirekt bevis
eftersom det finns många korttidsstudier som visar på att högfettskost har högre
verkningsgrad än högkolhydratsdito. Min tolkning - och då är det min tolkning av
detta, är att kroppen tyder det höga fettintaget som goda tider, ingen anledning
till oro? Vilket också indirekt stöds av forskningsresultat som visar att man
kan lägga kalorigränsen för högfettskost upp till 30% längre och ändå fortsätta
viktnedgång jämfört med högkolhydratskost.Fungerar för mig
Jätteintressant, men vi börjar också bli ganska många som kan intyga att vetenskapen har en viss korrelation med verkligheten här!Så vad mig anbelangar så är frågan i sig inte särskilt intressant, eftersom för mig personligen så är lösningen redan framlagd på ett, för mig tillfredställande sätt - detta trots det faktum att även jag räknar mig till naturvetarnas skara - det är helt enkelt inte en fråga för mig längre...
Visst, vidare forskning krävs, som det brukar heta - det är sannolikt ett antal ytterligare faktorer som spelar in. Kanske kan man t o m med hjälp av dessa ev faktorer maximera de nyttiga effekterna också, så visst vill jag se mer forskning på detta område också.
Bajskälla :o)
Tyvärr hittar jag bara en icke-webbaserad källa:Kekwick, A. Pawan, GLS. Body-weight, food, and energy. Lancet 1969;1:822-25.
Har för mig att det är samma gubbar - fördom givetvis - som visade att man gick ner betydligt mer på 1000kcal högfett jämfört med 1000kcal högkh under 50/60-talet. Forskning som ignorerades givetvis - eftersom fettskräcksparadigmet var under uppbyggnad... Iofs så var väl det väldigt korta studier som jag minns... Men vi får se om vi får anledning till att återvände till dem senare.
Vi är inte fröätare!
Kekwick och Pawans undersökningar om avföringen gjordes tydligen både på möss och på människor, och visade faktiskt trots detta samma sak. Jag hade personligen trott annorlunda då möss ju av naturen faktiskt är fröätare, ändock med lite allätartendenser om möjligheten finns...10-12% av energin försvinner i avföringen vid "normal kost", vilket sjunker kraftigt ner till 6% om man går över till högkh-kost. Högfett däremot är ingen skitsak direkt - den ökar energiförlusten i avföringen till hela 18% - redan där är det en försvarbar bit av energikakan som försvinner! Lägg märke till att de representerar motsatserna till varandra - högkolhydratsdieter och högfettsdieter. Där man "slösar" energi på högfett, snålas det med energin i högkolhydratsditona. Detta stämmer dessutom in väldigt väl gentemot verkligheten för många bantare som märker en oerhörd skillnad på traditionell lågenergibantning, alltså med massor av kolhydrater och minimalt med fett, och vad som bäst kan beskrivas som traditionell lågkolhydratsdieter, alltså LC.
Glukoneogenes
För att återvända till hur pass mycket energi som avgår
via avföringen - till detta måste, som jag
tidigare sa,
levern tillverka
glukos
via
glukoneogenes
och detta är som sagt inte alls gratis! För varje gram glukos som tillverkas
går det åt två gram
protein,
eller åtta(!) gram
triglycerider
(en blandning av tre
fettsyramolekyler
och en
glycerolmolekyl).
Räkneexempel
Då vi behöver runt 90g glukos så går det alltså
åt:
- 180g protein för att tillverka detta, ungefär 720kcal
- 720g triglycerider, och här går jag ut i ett gråland, eftersom jag förutsätter att triglycerider har ungefär samma energitäthet som fett, d v s 8kcal/g. Detta ger i runda tal nästan 6000kcal!
Nu är väl den sista punkten knappast sannolik, men att en hel del protein
får sätta livet till är väl den mest sannolika. Och vips så gick det åt en
massa energi till...
Kraftiga förluster (extremfall)
Så ligger du på 2.400kcal/dygn så blir "förlusterna"
således:
-720 kcal
-432 kcal
=========
-1152 kcal
Nästan 50%!
OM jag räknat fel, så meddela mig så jag kan editera siffrorna - jag
vill inte sprida felaktig information mer än nödvändigt!
D v s på en högfettskost så skulle du alltså, och håll i dig nu:
På ett dagsintag av 2.400kcal upptas endast 1.248kcal!
Detta är ett extremfall, knappast ett normalfall - men det
visar på enorma hål i den urgamla och tröstlösa strategin att räkna kalorier. Men då man betänker att du
ändå är mätt och belåten och dessutom att kroppen inte går ner i sparläge på
högfett, så är bilden ganska klar för mig - lågkolhydratsdieter har en enorm
fördel framför energistyrda dieter! Det bör i huvudsak handla om ren SSS-kost,
d v s i stort sett så extrem LC som det bara går.
Lite fördjupning - glukosbehovet
I boken "Om kroppens omsättning av kolhydrat, fett och alkohol" av Anders Eklund (2004 ISBN 91-44-03717-1) sidan 168 läser jag om hjärnans glukosbehov efter en tids "svält". Det är nämligen så att de konventionella kostexperterna inte tar LC-kost i beräkning när man beskriver kostvarianter, men det man kallar "svält" är ju i praktiken LC.(Länk till källan till ovanstående citat av Erik Edlund)
Senare under svälten minskas hjärnans glukosoxidation gradvis ned mot en förbrukning av endast ca 24 g glukos/dygn, och den totala förbrukningen av glukos i kroppen till ungefär 33 g, varav drygt hälften (=19 g) bildas från den glycerol som frisätts från fettväven och resten (= 14 g) från aminosyror (= 23 g) som frisätts genom proteindegradation.
Nu kommer den kritiske att invända att det leder till att man får lägre mental kapacitet, men det är hur fel som helst. Den stiger istället! Och det har en mycket logisk förklaring. När kroppen förbränner fett som energikälla bildas ketonkroppar som har en mycket högre verkningsgrad i hjärnan än glukos.
Detta är en förklaring till varför de som fastar brukar rapportera att man efter några dagar känner sig närmast euforiska. Hjärnan har äntligen frigjorts från sitt ensidiga glukosberoende.
I evolutionens ljus är detta helt logiskt. Svält är en situation som man måste lösa för att kunna leva vidare. Då duger det inte att tappa mentala förmågor utan det sitter bra med en skärpning istället.
Även icke-svält
Eftersom det i kroppen på någon som äter LC råder brist på glukos(blodsocker) så går hjärnan alltså över på ketonkroppar. 75% av hjärnans energiförbrukning hanteras gott och väl av ketoner. Resterande 25% måste komma ifrån glukos vilket kroppen tillverkar via glukogeonesesen, se ovan. Så en del av proteinet som äts vid lågkolhydratsdiet går åt till att producera den glukosen i levern, som hjärnan måste ha. Kanske en anledning till att faktiskt som LC:are äta lite extra protein?Slutord
För mig så är detta en stor del av förklaringen till varför LC har sådan enormt mycket större effekt på viktminskningen än andra dieter. Nu är det givetvis extremfall som jag räknar på ovan, men även om det "bara" skulle ge 10-15% istället för de nära 50% som jag räknade fram så är det en enorm skillnad för den som sitter och bantar! Vi får se om detta verifieras eller falsifieras i debatten vidare framöver.//Zac
Eftersom levern enligt var jag läst bara gör glykos av triglyceriderns glycerol, så är det väl bara denna man bör räkna, man bör väl inte räkna in kalorierna i de tre fettsyrorna?
SvaraRaderaI övrigt har du kommit fram till nästan exakt samma slutsatser som jag kommit fram till, och jag harde kommit fram till dem till stor del innan jag upptäckte LCHF, genom att jag först började intressera mig för kolhydraterna genom det jag läst om GI, och sedan upptäckte jag att naturliga oskadade fetter var de enda vi borde äta.
Jag vägde då 160 kg, åt en stor påse chips och drack 2 l Coca Cola om dagen. Jag började med att byta ut chipsen mot chilinötter och efter ett tag klarade jag att byta ut Colan mot mineralvatten. Redan med den förändringen började jag tappa vikt. Detta var drygt ett år sedan. Sedan upptäckte jag alltmer att alla kolhydrater var dåliga, inte bara de snabba, och upptäckte även att mer mättat fett i kosten var positivt. I höstas upptäckte jag alla bloggar om LCHF och därmed mer länkar till forskning, jag kunde då inrikta mig mer målmedvetet på riktig LCHF, och viktminskningen accelererade, jag köpte mig då även en våg, innan hade jag bara gått efter att jag fick dra åt livremmen. Jag vägde alltså 160 kg förra sommaren, jag hade då inte vägt mig på länge, men eftersom jag skulle sövas i samband med att en njursten skulle plockas ut var de tvugna att väga mig, de fick leta runt på hela Sahlgrenska innan de hittade en våg som klarade min vikt. I morse när jag vägde mig vägde jag 124,4 kg, jag har senaste halvåret gått ner i snitt 1 kg i veckan.
För cirka två månader sedan var jag på vårdcentralen och kollade upp blodfetter, socker m.m., och alla värden var bra. Intressant att nämna är att jag talade om för flera personer hur jag ätit för att gå ner i vikt, både läkare och sköterskor, och inte en enda av dem lyfte ens på ögonbrynet utan verkade veta precis vad det handlade om. Kunskapen finns alltså därute, och så fort tillräckligt många vågar trotsa myndigheterna kommer lavinen att braka loss! Jag tror att de flesta bara väntar på ett definitivt besked om hur det går för Annika för att se om de också vågar.
Jag har också vid antydningar om GI/LC med medicinsk personal också tyckt mig märka att kunskaperna ofta finns, men att det absolut inte förs fram förrän man som patient visat korten.
SvaraRaderaJätteintressant historia, som säkert delas av många. Jag tror också att Annikas "dom" möjligtvis kommer innebära att fördämningarna släpper.
Intressanta tidevarv!
//Zac
Nu 6 månader senare har vi fått det vi ville, ett godkännande av Annika Dahlqvists metod och nu rullar snöbollen snabbt utför som en lavin. Snyggt jobbat av er båda.
SvaraRaderaen mycket bra och intressant sida som Zac tillverkat...det konstiga är att jag missat den ända tills nu idag då jag besöker den för första gången...
SvaraRaderaTack, nog håller inte mina kost-inlägg ofta denna höjden som detta inlägg, men jag tror mig nog ha producerat en hel del ganska läsvärda alster i under mina år på denna blogg i alla fall! ;o)
SvaraRaderaVälkommen!
//Zac
Det är häpnadsväckande (men roligt förstås) att man som icke medicinskt sakkunnig hela tiden får bekräftelse på att man faktiskt har rätt (även om man i det inledande chockstadiet tvivlade). Mina artiklar på Newsmill har nu läst av mer än 13 000 personer (några har förstås läst flera, så antalet individer är väl mindre, och några har kanske bara klickat sig dit utan att läsa). Än har inte någon kommit med några sakliga argument mot mina påståenden (om fett och om kolesterol). Om jag vore helt fel ute borde väl åtminstone någon "vän av ordning" gjort sig besväret att visa på vad sätt jag har fel.
SvaraRaderaMyterna om det mättade fettet och om kolesterol kommer snart att begravas - och den etablerade forskarvärlden kommer att stå där med skammen - och en avsevärd skuldbörda. Hur skall vi hjälpa alla läkare och dietister m.fl. att komma över detta?
Du får räkna bort ett par, tre personer - jag har läst dem ett par gånger styck... ;o)
SvaraRaderaLysande artiklar!
Många, påfallande många, engagerade är pensionerade - är det så att man först då vågar ifrågasätta rådande paradigm? Att vara ute i för god tid lär väl kunna förstöra vilken karriär som helst?
Jag skulle dock vilja publicera dem även här i sin helhet, med tydliga länkar till originalartikeln - går det bra?
//Zac
Endast glycerolen (samt propinyl-CoA från vissa fetter) hos triacylglycerolerna utnyttjas. Det behövs två glyceroler för att bilda en glukos och glycerol utgör bara cirka 5% av fettmolekylens egentliga energimängd. Den egentliga kostnaden för att syntetisera en mol glukos är 4 mol ATP, 2 mol GTP, 2 mol pyruvat samt 2 mol NADH. Den energimängd som krävs är således långt mindre än den du skriver.
SvaraRaderaKekwick studien har avfärdats som allt för stora brister i den, något som även författarna själva är överens om. Citat från studien:
"Many of these patients had inadequate personalities. At worst they would cheat and lie, obtaining food from visitors, from trolleys touring the wards, and from neighboring patients. (Some required almost complete isolation). A few found the diet so trying they could not eat the whole of their meals. When this happened, the rejected part was weighed, and the equivalent calories and foodstuffs were added to a meal later in the day. A considerable number of failures in discipline were discarded."
MvH
Kemisten
Hahaa! Beskrivningen av bantande människor är på pricken! ;o)
SvaraRaderaF ö har jag uppdaterat mitt inlägg lite nu. Har för all del förvånats länge, i praktiken sedan jag skrev inlägget, över att rejält dugliga forskare och biologer faktiskt sedan läst detta inlägg utan att kommentera vidare. Möjligen av hänsyn till mina ringa och darriga kunskaper... Men nu står det motsagt i alla fall. Bra! :o)
//Zac