Är LC 100% effektivt?

Varför tycks så få kvinnor gå ner till trivselvikt på LC?

Jag surfar med jämna mellanrum runt på tillhåll för LC:are. Det vill säga alla bloggar, i alla fall de "framstående", och till detta en del forum - fettskrämd, kolhydrater.ifokus m fl.
Men nästan utan undantag så hittar jag aldrig någon som gått ner alla de kilon som vederbörande vill gå ner. Hur kan det vara så?

Inte bara LC

För rättvisans skull så skall jag påpeka att jag knappt hittar någon annan viktminskningsmetod som kan skryta med dylika bedrifter. Möjligtvis magopererade, men även där så stannar viktminskningen oftast av efter redan något, eller ibland några år, för att sedan sakta börja krypa uppåt. (Se under rubriken 'Varaktig lösning' i mitt inlägg 'Magoperationer')
Det är förtvivlat svårt att gå ner i vikt, uppståndelsen kring de på senare tid tätt duggande "Aktins-studierna" har med alla tydlighet påvisat, förutom en övervikt(!) för Atkins, hur fruktansvärt svårt det är att gå ner i vikt. Ett exempel är i runda tal 6kg på 18 månader! Och det är med täta intervall möten med dietist för att se till att alla följer och förstår dieten! Det är ett fruktansvärt dåligt resultat, och alla de övriga dieterna hade ännu sämre siffror!

Men!

Människor går ju trots allt ner på LC, men frågan är om det går någon mer eller mindre fysisk gräns någonstans? Låt oss säga BMI>30 och denna övervikt/fetma i minst 3års tid? Kan det ge en magisk gräns för hur mycket man sedan kan gå ner?
Är man under denna gräns så går man lätt ner till "normalvikt" och är man över så blir det tvärstopp en bra bit innan man ens närmar sig trivselvikten.
Observera att vi inte pratar några hälsofördelar eller något annat - enbart gram och kilon.

Gissning

Ska jag våga mig på en prematur gissning så är det att LC, i nuvarande form (ät maximalt med fett helt utan kalorirestriktioner) helt enkelt inte fungerar. Det tycks som om man faktiskt måste ha en övre gräns för hur mycket energi som går att äta per dygn. I alla fall ju närmre sin trivselvikt man kommer. Vilket ju är ganska logiskt när man tänker närmre på det:

Mindre massa - mindre energi

Det går ju givetvis åt mindre energi i allmänhet för någon som idag väger 100kg, jämfört med för ett år sedan då vederbörande kanske vägde 140kg. Det är ju trots allt en minskning av massa på nästan 30%. Den basala bakgrundsförbränningen lär ju ha kraftigt minskat behov av energi. Emedan den bantande kanske fortsätter att äta portioner i samma storlek som innan. Jag vet att Annika Dahlqvist har påpekat detta självklara faktum flera gånger innan. Problemet är kanske att ledstjärnorna för LC:

• maximera fettet
• strunta i energimängden
• alla kolhydrater är av ondo
  

är så klart skinande att fotnoter och direkta reservationer givetvis försvinner i strålglansen av ovanstående punkter.

Svårkontrollerat

Många äter ju faktiskt mindre per automatik med LC, och "lurar" sig själva att de har frossat, men då de egentligen kanske petat i sig mindre 1.800kcal på en hel dag. När jag själv skulle göra en kontroll på hur mycket jag åt, så hamnade jag på drygt 3.000kcal per dygn, något som passade in i LC-dogmen, men som i efterhand kanske inte stämmer. Det är fantastiskt svårt att i efterhand kontrollera hur mycket man egentligen äter - många bäckar små...

Inga fördelar då?

Om man inför kalorirestriktioner i en LC-diet så har man sannolikt samma, eller något bättre nedgång jämfört med traditionella dieter. Skillnaden är då att det stora flertalet säkert upplever det mycket enklare att gå ner med LCNF. Ja, förutom de som är extremt fettskrämda då... De kommer aldrig att klara av att ersätta onödiga kolhydrater med mer fett.
LC är fortfarande en magisk viktminskningsmetod, den är däremot inte helt gränslös - tyvärr.
Jag har skrivit mer utförligt om detta i 'LC på Zac's sätt'.


//Zac