Fler tjockisar = mer Xenical
Och trots att stora delar av världens befolkning, på grund av bättre levnadsförhållanden, har blivit både längre och muskulösare har gränsen för BMI-skalans definition av övervikt sänkts. Senaste gången det skedde var i slutet på 1990-talet då WHO sänkte överviktsgränsen från ett BMI på 27 till 25. Något som gjorde bland andra 37 miljoner amerikaner överviktiga över en natt. Bakom beslutet låg en rapport som till stora delar finansierades av läkemedelsföretaget Hoffman-La Roche, till verkaren av bantningspillret Xenical, som man väl får förmoda skrattade hela vägen till banken.(Källa.)
Detta visste jag faktiskt inte om, jag har tidigare uttryckt oerhörd kritik mot läkemedelsbolagen, så egentligen borde de inte kunna förvåna mig längre, men jag hade fel... Har man inte tillräckligt med sjuka kunder, så ser man till att ribban för sjukdomen sänks - och vips så kan man öka försäljningen - utan att fler egentligen är sjuka!
Mirakelpiller då?
Mirakelpillret kan göra dig deprimerad och orsaka minnesförlust.Källa: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,880281,00.html
Norska Läkemedelsverket sätter nu bantningsmedlet, som beskrivits som ett superpreparat, under övervakning på grund av de svåra biverkningarna.
Till Sverige är försäljningen i full gång via internet.
Acomplia, eller Rimonabant - har jag aldrig hört talas om innan, iofs har jag aldrig varit vidare intresserad av piller så...
Håll koll på blodsockret
Hormonet amylin reglerar aptit, mättnad och blodsockernivåer. I USA används redan i dag ett syntetiskt framställt hormon, läkemedlet Symlin, för att hjälpa diabetiker att hålla blodsockernivåerna i schack.
Men nu är läkemedlet på god väg att bli ett läkemedel mot övervikt och fetma.
(källa.)
Alltså alla typer av läkemedel som ger sin in och mekar med de enormt finkänsliga hormonsystemen som vi har anser jag vara den absolut sista utvägen! Låter inte nyttigt, men jag kan ha fel...
Sammanställning-mediciner
Av de som fungerar, enligt Expressen är följande:Xenical. Gör att kroppen inte tar upp fett lika lätt. Omkring 30 procent av fettet passerar magen utan att brytas ned. Har en slags straffande ”antabus-effekt” - om du äter fet mat tillsammans med pillret riskerar du diarréer. Olika former av magbesvär är den vanligaste biverkningen.
Reductil. Ger tidigare mättnadskänsla. Ökar dessutom puls och blodtryck vilket kan öka kroppens energibehov. Kan öka belastningen på hjärtat i form av exempelvis högt blodtryck. Vanliga biverkningar är annars yrsel, huvudvärk och oro.
Acomplia. Verkar på hjärnans lustsystem och minskar ”belöningen” av att äta. Leder till minskat matintag men påverkar även omsättningen av fett och socker. Illamående och psykiska problem som oro, ängslan och sömnproblem är de vanligaste biverkningarna.
Verkan i hjärnan eller i magen?
Låter snarast som att Xenical trots allt är den enda man skulle våga rekommendera, alla andra tycks verka i hjärnan, genom att påverka den lokalt.
Jag är ruskigt skiträdd för mediciner... Speciellt om de ska in och påverka hjärnan - det vore om något det sista jag tycker man ska göra, har tidigare sagt att en viktoperation är det sista som man kan ta till. Men tabletter som påverkar hjärnan är nog egentligen en starkare aspirant för att hamna sist...
Redan hjärnsjuka?
Jag tror att t ex depressioner är överrepresenterade hos överviktiga, sedan om man är överviktig för att man är deprimerad/deprimerad för att man är överviktig är inte intressant för denna diskussion.
Men har man någon själslig sjukdom så bör man inte in och gröta i det med andra mediciner i alla fall - min syn på det.
Jag utvecklar lite mer av dessa tankegångar i inlägget 'Sjukdomsvinst'.
//Zac
I gårdagens Expressen finns en artikel om ett NYTT bantningsmedel, denna gång ett hormon amylin, som injiceras under namnet Symlin.
SvaraRaderaUnderverket ska göra så att man inte känner hunger, inte blir sugen på varken fett eller sött, som kronan på verket ska man bli mätt snabbare.
Det tråkiga är att den svenska forskare som kommenterar och tycker det låter intressant, är en lika stor linslus som Rössner, först var han distriktläkare, sedan kallade han sig diabetesforskae - nu det mest luckrativa titeln av alla FETMAforskare.
Min invändning är att jag tror man blir sjuk av att inte få i sig tillräckligt med fett. Se på alla gravida som föder för tidigt, alla bokstavsbarn, all diabetes i all oändlighet.
Ber lite om ursäkt, bara sekunder efter det att du kommenterat, så uppdaterade jag inlägget om just den artikeln du syftar på!
SvaraRaderaTvå själar, en tanke... :o)
Med tanke på att Rössners pension närmar sig med stormsteg så är det väl ganska naturligt att det är en massa ungtuppar som inte vill sticka ut på något sätt som gärna ser sig själva i hans roll. Hoppas bara det blir någon som tar av skygglapparna någon gång...
Vad gäller det där med för lite fett, så är den dubbeleggad, för samtidigt som vi dragit ner på fettet så har de hypersnabba kolhydraterna också ökat. Frågan är om det är avsaknaden av fettet, eller det överdrivna kh-intaget som ger problemen med bokstavsbarnen? Antagligen en kombination av båda.
//Zac
Tack för specialkommentaren, jag har mått ont i värmen (även kyla på vintern) så trodde jag fått totalt hjärnsläpp när jag läste inlägget för andra gången.
SvaraRaderaBetänk denna märkliga mekanism, som gör att man/jag tror att jag har gjort något fel, när i själva verket Du ändrat/uppdaterat texten! Så gör man när man vill manipulera. Få folk att tappa självförtoendet. Exemplen är många, kända från överviktsvärlden; går i sömnen och äter, förnekar/förtränger matintag, ljuger rentav o.s.v i all oändlighet.
Fettbrist måste vara livsfarligt, har Du försökt resonera med en anorektiker om något, vad som helst? Sett hur de stavar, hur logiken försämras/försvinner. Extremt mycket snabba kolhydrater ger "bara" en kick.
Var till Företagshälsovården (för ca 2 år sedan) på koll, blodtryck mm eftersom jag medicinerar mot detta. Läkaren tyckte kanske att jag borde göra nå´t me´ vikten? (ja, det vet jag väl!)
SvaraRaderaHon föreslåg då Reductil. Jag frågade om biverkningar - medans hon skrev ut receptet så svarade hon "ja, det är ju det här med att det kan höja blodtrycket!!" DAAA? - "Jag har ju redan högt, är det vettigt" undrade jag. Hon svarade att jag kunde börja med tabletterna o sedan kolla BT med jämna mellanrum!!!
Jag hämtade aldrig ut receptet!
Är inte det urtypen av exempel för att det fattas helhetssyn inom vården? Vansinne!
SvaraRaderaMen "botar" symptomen gång på gång och boten skapar inte alltför sällan ytterligare symptom...
//Zac
Om ett läkemedel som tänkbar biverkan har blodtrycksförhöjning, så säger det ingenting om risken hos den enskilde patienten. Att en biverkan är känd betyder inte att alla får biverkningen. Vissa biverkningar försvinner efter en till två veckors behandling, andra är så sällsynta att en på 10 000 får den. Att värdera biverkningsrisk handlar om risk för sjukdom om ingen behandling alls ges.
SvaraRaderaDet finns läkemedel jag aldrig skulle ta, men också andra med lång biverkningslista - som jag hur lätt som helst skulle ta. Fast lätt för mig att säga och göra, måste vara svårt när man inte har samma kunskaper.
Likt Maja så var jag på läkarbesök för ett tag sen. Jag ville kolla upp om det kunde vara något som fattades eftersom jag hade hamnat på en lång platå i viktnedgången. Jag berättade för doktorn att jag ätit LCHF i snart ett halvår och vi diskuterade en stund om vad det innebar. Vi var väl inte direkt överens om LCHF var bra eller inte men det var väl väntat.
SvaraRaderaOm proverna inte skulle visa något fel på mig så fanns det ju alltid "piller att ta till" sa doktorn. Han föreslog Acomplia som skulle minska sötsuget (hade inte ätit socker på ett halvår) och suget efter fet mat (som var det jag ville äta!) DAAAH!!
Du menar att läkaren var lite präglad och inte tänkte helt stringent efter några golfresor och några kaffemuggar? ;o)
SvaraRadera//Zac