Fotomodeller och ideal

Tyvärr är det så att kläder generellt sett hänger bättre på en klädgalge än en levande människa - så ju nämre människan är klädgalgen desto bättre ser kläderna ut.

Men sedan blir ideal just ideal för att de är svåra att uppnå, för ett par århundraden sedan så var befolkningen undernärd och därmed mycket smala - hur såg idealet ut då? Visst - rundör. I allmänhet var det svårt att försörja sig inomhus och därmed var det också fiiint att vara kritvit i hyn.

Om vi nu leker med tanken att det blir jättelätt att vara smal så lär idealet snabbt förändras - för att något skall vara eftertraktansvärt så måste det vara ovanligt och svårt att uppnå. För saken är att vi vill vara som de ouppnåeliga, sedan får man säga vad man vill.

Men gränsen är nådd, och för all del överskriden. Ingen vill se ut som ett lik och modebranschen backar till mer rimliga proportioner. Men att det skulle motsvara våra vanliga (knubbiga) kroppar kommer aldrig att hända.

Miljöhälsofråga för branschen

Sedan borde det ju vara en miljöhälsofråga - kanske ett fack för modellerna? Sjuka individer borde kanske inte ens jobba? Det gäller väl för övrigt modeller såsom vanliga arbetare. Kom någon till bandet på Volvo med BMI 18 så är jag relativt säker på att någon skulle slå larm.

Jag tycker också att man t ex bör vara uppmärksam på ohälsosamt smala personer inom idrotten också. Det är många benrangel som ställer upp i de stora mästerskap som sänds världen över. Sjuka människor skall inte behöva exoneras på det sättet, och det gäller då de sjukdomar där en av kriterierna för sjukdomen är att det fattas sjukdomsinsikt.

Fertilitet och sexuella signaler

Att vara nöjd med den man är och det man har är nog en grund till lycka som är oersättbar - om man vill bli lycklig alltså. Men ouppnåerliga ideal är det som alltid har viftats med framför våra ögon.

Ta t ex stenåldersidealen, jag tror stenhårt(!) på att kvinnorna på den tiden var ganska motsatta till hur utseendet på avbildningarna var.

Sedan har vi vår sexualdrift som nog inte går att räkna bort. Naken hud är en sexuell signal och långa slanka kvinnor utstrålar friskhet och därmed också fertilitet. Jag skulle kunna spekulera i att det är därför som modellerna "struttar" runt så pass onaturligt på catwalken som de gör - för att signalera att här finns det energi och spänstighet så det räcker. Skulle de komma inhasande, kutryggiga och böjda så tror jag att effekten skulle bli den motsatta... Sexuella signaler sänds vidare ut med bl a plutande läppar, vita friska ögonvitor och givetvis runda, tydliga bröst. Långa slanka ben är nog inte heller fel, en platt mage som tecken på att honan inte är gravid är säkert också ett starkt triggande tecken. Naken hud har jag redan nämnt.

Jag vågar inte rangordna signalerna, misstänker att rangordningen kan vara olika i olika kulturer. Tror t ex inte att långa ben spelar så stor roll hos eskimåer. Det finns massor av intressanta funktioner sedan årmiljoner hos oss som vi idag generellt inte är medvetna om. Reklambranschen och för all del modebranschen utnyttjar en hel del av signalerna omedvetet tror jag.

Fruktansvärt intressant är det med människans sexualdrift i alla fall, betydligt intressantare än själlösa modeller.

Nå igenom mediabruset

Numera är det ju dessutom viktigt att komma igenom mediabruset så man måste överdriva något fruktansvärt - ex heroinchic. Sedan tycker nog jag att det är vettigt att modellerna skall ta så lite uppmärksamhet som möjligt ifrån kläderna och minimera sina känslottringar. Missförstå mig rätt - personligen tycker jag modebranschen är något av det mest onödiga som finns och skulle inte bry mig en sekund om den lades ner på stört.

Skadliga ideal och björntjänster?

Men man får aldrig glömma bort att det faktiskt bara är ett ideal, ett svåruppnåerligt ideal som kräver benhård disciplin och träning, träning, träning - kanske i många fall mer eller mindre olagliga preperat också, men det blir bara vidare spekulationer från min sida så det låter jag vara osagt.

Är det några som gör kvinnorna en björntjänst så är det väl feministerna som gång på gång utmålar kvinnor som viljelösa offer som får matstörningar så fort de ser en idealiserad blid som inte stämmer med verkligheten. Något som för övrigt har gjorts sedan vi gjorde våra första avbildningar av oss själva... Jag menar - sedan när var en idealiserad bild en bild av verkligheten?

"Varför inte minska min feta röv på grottaket lite grann - jag menar vem vill egentligen se den jämt och ständigt?"

Vansinne.

Det är och förblir skillnad mellan könen - leve den skillnaden!

Tror inte att modevärlden (också) är en i den evigt långa raden av patriarkiska sammansvärjningar...

//Zac