LC på Zac's sätt

Bild på mig!

Ljusskygg som jag är, så har jag ändå tagit till mig att lätta litet på anonymitens döljande kåpa - jag kommer att lägga ut en bild på mig!
Jag har i alla mina dietrelaterade forum använt mig av Homer Simpson, kanske att jag har identifierat mig med hans goda hjärt och kroppsliga rondör? ;o)

Men, nu är det dags med en bild på mig^(*):

De som känner mig kommer nog att dra på munnen - det är faktiskt ganska likt!

Min dotter övertygade mig dock om att välja lite mer muskulös kropp, jag hade initialt en kropp som betydligt mer påminde om Homers... Möjligt att figuren ovan dessutom ser något för ung ut, men men... Saken är nog den att de flesta skribenter som har kort på sig ser alltid 15-20år yngre ut på korten som flankerar artiklarna, så jag är nog i gott sällskap.

Om mig

Jag har med hjälp av en typ av lågkolhydratdiet gått ner ~30kg. Huvuddelen av detta rasade under 12-14veckor!
Har tidigare använt mig av Viktväktarna och som mest gått ner 16-17kg med dem, dagen efter dieten började jag gå upp igen. Alla andra bantningsformer, d v s lågkaloridieter är verkligen prövande för den själsliga styrkan - det handlar i stort sett om att gå hungrig hela tiden och tvinga sig att äta rätt hela tiden...

Jag tror helt enkelt inte att det stämmer - att det ska vara så extremt svårt att gå ner i vikt, och ännu svårare att sedan hålla den! Läs gärna de sjuka siffrorna, svart på vitt om denna närt omöjlighet! När man ser närmre på detta så inser man att det är något mysko med mathållning/bantning!

Tycker mig ha en bred erfarenhet av olika bantningsmetoder, kan utan tvekan säga att denna gång är jag inne på rätt spår! Allt trillar på plats, mina erfarenheter, den vetenskap som gäller idag visar sig inte ha så mycket på fötterna när det gäller mantrat att av fett blir man fet - och hjärtsjuk...

Sakta håller ett litet paradigmskifte att byggas upp - de nya undersökningar som görs pekar i de allra flesta fall i motsatt riktning! Och inte nog med det - tittar man närmre på gammal forskning som ligger till grund för näringsrekommendationer så visar många av dem egentligen ett motsatt resultat, men har av någon anledning tolkats som exempelvis att fett är farligt... Skrämmande, men för mig visar det att vetenskapen ändå fungerar.

Jag tror det var Francis Bacon som sade det att det finns två sorters vetenskap; en korrekt och en inkorrekt. Han fick då frågan hur man skiljer dem åt, det gör man inte, sade han, det kan bara tiden utvisa. Jag tror vi är där nu - tiden håller på att visa att mantrat om att fett gör dig fet och sjuk inte stämmer - och aldrig har stämt! Allt pekar på att det är tvärtom! Fett, och då speciellt fisk och biodynamisk odlat kött är något av de nyttigaste vi kan äta!

Är övertygad om att vi människor är ute på helt fel spår - tror starkt på stenåldersdiet med de teorier om evolution, biologi och psykologi som den har.

Citerar en närstående:

en tankeställare var när en gammal vän till mig slutligen fick nog av mitt ständiga tjatande, politiserande, polimiksökande, dramatisernade, förenklande o raljerande. Han gav mig mellan fyra ögon en satans uskällning helt enkelt, eller rättare avlusning. Då uppenbarades en ny tanke i mitt huvud - jag kanske upplevs som en JÄVLA IDIOT. OCH jag kanske egentligen ÄR EN JÄVLA IDIOT fast föräldrarna har ingjutit en annan självbild...

Kort sagt, i diskussioner så är jag den ständigt tjatande, politiserande, polimiksökande, dramatisernade, förenklande o raljerande typen... Antagligen omänskligt jobbig alltså... men vad sjutton - jag är fyrtio om några år, jag är den person som jag är!

Kan tänka mig att de flesta som trakterar olika forum ungefär är av samma skrot och korn. Mina åsikter och diskussioner är nog intressantare än jag som person är, men jag återkommer med lite mer kött på benen - eller ska jag säga fett på benen?

Baksidan på en sådan här kostfrälsning - man blir profetisk och antagligen ganska påfrestande utifrån sett...

Men det är ta mig tusan omöjligt att hålla tyst och se alla uppenbara fel som begås hela tiden runt om en! Å andra sidan så är det omoraliskt att bara stå vid sidan och se på när nära och kära gräver sina egna gravar...

Jag har varit oerhört frälst och påstridig, mognat lite grann och är nu mer irriterad över hur andra, ny- och gammel-frälsta i mina ögon drar löje över sig själva. Men det är inte mitt problem, men när andra omkring mig påpekar och frågar om vad det är för fel på flera LC-anhängare så känns det tungt...

Å andra sidan så är det samma typ av resonemang och retorik från "andra sidan" också...

Jag försöker i alla fall själv att ställa mig lite mer neutralt mest för att få lite mer perspektiv på frågor som inte är så enkla som vid första anblick. Jag tror att jag utvecklats som människa och har blivit lite mer ödmjuk med tiden... Tror alltså...

Vad är då LC i allmänhet?

Kult/ritual/dyrkan/andakt/tillbedjan är nog dessvärre bra benämningar på åtminstone min syn på LC; ord som frälsning och befrielse är inte heller långt borta. Det handlar i huvudsak om att LC ställer de flesta andra åsikter om dieter och energi på huvudet. Det är - oavsett hur man ser på den - en oerhört omtumlande upplevelse att pröva det motsatta och upptäcka att det fungerar.

Jag försökte hitta den bakomliggande orsaken till varför det fungerade - men det var omöjligt med den gällande normen: energi in - energi ut... Och själva livsmedelsverket säger ju att man ska äta 55-60% kh. Alla fördomar om att kh är essentiellt, att hjärta/hjärna inte fungerar utan kh, att man blir slö och dum i huvudet utan kh etc - allt ställdes på huvudet av min lilla pragmatiska erfarenhet...

Så i sökandet efter orsaken till varför, så blev jag tvungen att forska utanför ramarna - och då började sakta hypoteser och teorier som bekräftade mina erfarenheter att krypa fram. Att misstron var min ständiga följslagare under denna tid är ganska självklart. Gång på gång ifrågasatte jag det som stod klart för mig och gång på gång så var jag tvungen att erkänna att lejonparten av min kunskap var byggd på falskheter, politik, feghet och rena lögner.

Indelning

Det finns inget bra givet svar på vad LC egentligen är, men det finns en relativt bra indelning:

• LC - lågkolhydratskost - jag antar att de flesta egentligen menar LCHF.
  
• LCHF - lågkolhydrat med högt fett innehåll, finns givetvis varianter, men nästan all LC är HF när man jämför med SLV:s riktlinjer. Ex SSS, Annikas diet.
  
• LCHP - lågkolhydrat med högt proteininnehåll, det finns misstankar om att denna kost producerar mycket kh och sliter på njurarna.
  
• LCNP - En ny variant från Dr.Annika Dahlqvist, den har ganska mycket gemensamt med Atkins. (54/39/7 - fett/protein/kolhydrater)
  
• LCLF stenålderskost
  
• LCHF stenålderskost
  
• LC-vegetarian/vegan
  
• Vad gäller GI med minimerad kolhydratsinnehåll, eller turbo-GI eller vad sjutton AB kallar den, så är det väl egentligen en blandning mellan LCHF och LCHP. Jag menar att energitappet från avsaknaden av kolhydraterna måste ersättas, men lite fettskrämda som många GI:are är så blir det inte bara fett som ersätter, utan man ökar även på proteindelen en del också.

Vad är då LC för mig?

Mitt syn:

• Minimera alla kolhydrater
• Bibehåll normalt intag av protein (0,5 - 1,5g protein/kg kroppsvikt)
• Ersätt förlorad energi med mättade, naturliga fetter, företrädesvis animaliska
• Minimera omega6-fetter (man får dock alltid i sig dessa)
  
• Maximera omega3-fetter, företrädesvis naturliga animaliska sådana
  

Med naturliga så menar jag givetvis så obearbetade råvaror som möjligt, råvaror som skall produceras så nära det naturliga som möjligt. Som synes av punkterna ovan så är det omöjligt att pressa in t ex margariner och potatis.

Statusläge

Lite statusläge för mig i mitt LC-liv:

Jag märker några tydliga hållbara fysiska förbättringar:

• Min feta hy är helt borta, och med den en massa kvisslor och finnar i hårbotten
• Tungan har ingen beläggning länge, att tungar egentligen är riktigt rosa fattade jag först med LC.
• Magen är så fruktansvärt lugn! Gaser i magen lyser med sin frånvaro.
• Möjligt att jag sluppit en massa förkylningar och sådant, men det är inget jag kan peka på direkt.
• Mycket förbättrat smaksinne. Antar att en massa kh på något sätt "bedövar" smaklökarna?

Sedan är det ett flertal andra saker som jag iofs dock i huvudsak härör till minskad vikt, så de tar jag inte upp här eftersom de inte alls är LC-specifika.

Negativa aspekter:

• Andedräkten - man stinker sophög direkt vid viktnedgång. När man står still så är det inget problem, men så fort man börjar bränna kroppsfett... HUA!
• Är relativt hård i magen från och till - inte ett direkt problem, men en negativ punkt i alla fall.

Varför LC (och ibland GI)?

Att äta regelbundet är säkert bra för vissa, men då handlar det i mitt tycke om ett ganska dåligt sätt att se till att blodsockret inte blir (för) lågt. Betydligt bättre är det att tillgodose att kroppen bränner fett på det sätt som t ex SSS och för all del Dr.Dahlqvist ivrar för. Då har kroppen tillgång till energi hela tiden och man slipper hungerskänslor (sug) som orsakas av lågt blodsocker. Upplever man kraftiga, regelbundna sug så äter man i mitt tycke felaktigt - det är en mycket bra indikator...

Detta är helt art-typiska funktioner för oss människor, d v s de gäller för alla och envar. Däremot kan vissa individer ha störningar eller rena funktionshinder på organ, vilket gör dessa funktioner mer eller mindre fungerande, men det motsäger fortfarande inte att insulinfunktionen är en helt normal funktion för alla människodjur.

För "normala" individer, sådana som inte haft en kraftig viktuppgång eller jojobantat, så finns det antagligen ingen väg ut - inte via vanliga energistyrda dieter (svält) i alla fall. För dem så fungerar sannolikt GI alldeles utmärkt för att hålla vikten och blodsockret i schack. Däremot kanske man bör tänka över sitt fettintag - d v s att hålla sig till naturliga, mättade fetter i första hand. Där är receptet för ett långt och hälsosamt liv för normalviktiga människor. För oss andra som har någon typ av störning på insulinkänsligheten så är sannolikt LC den enda vägen till ett friskt och hälsosamt liv. Så visst stämmer det att LC faktiskt inte är för alla...

Vaför så förbannad?

• Blåsningen

I hela mitt liv har jag förletts att gå enligt beprövad, vetenskapliga rekommendationer från SLV. Dessa råd har visat sig stämma mycket dåligt, en kalori är inte en kalori som är en kalori etc. Inte ett fungerande bevis i sikte...

• Vetenskap

I den mån man kan kalla det för vetenskap, paradigmkunskap är nog ett bättre ord, så är grunderna totalt ostabila. Luddigare och luddigare resonemang för att bibehålla paradigmet. Hela fettskrämdheten bygger på ett falsarium. T o m etablissemangets springpojkar som Rössner erkänner att kolesterolets farlighet är överspelad och "välkänt", vilket givetvis är skitsnack - fråga vilken dietist/sjuksköterska som helst.

Jag är dessutom säker på att människodjurets matsmältning och metabolism är exakt den samma för alla individer, sedan kan det vara sjukdomar som förändrar den, t o m vissa genetiska förändringar, om än mycket små. Vi som art har mindre genetisk variation som ras än vad som ryms inom en chimpansflock!

• Tro istället för vetenskap

Tyvärr spelar vårt arv som flockdjur in. På diverse forum jag varit inne på så hälsar många återvändare glatt att "nu är jag här igen! Tyvärr 20kg tyngre, men fortfarande glad!" -om nu detta inte är tecken på det ultimata misslyckandet så vad är då ett misslyckande?

• Operationer

Nu har det visat sig vara så totalt usla resultat av läkar-/dietistövervakade bantare så att "magoperationer är det enda som visat sig ge bestående resultat". Behöver jag tillägga att det finns en diet som inte ens visat sig värd att testa på dessa presumtiva patienter... Det borde krävas att man testat både energistyrda, hormonstyrda och kognitiva dieter innan man remitteras.

• Det fungerar - och överlägset

Jag anser mig rimligt erfaren (tyvärr) av olika dieter, och den gnagande hungern och de vita knogarna har varit närvarande varje gång. Men inte med LC, det tar jag som ett tecken för att det är betydligt närmre ett "normalläge" för oss än andra, av SLV rekommenderade, dieter...

• Dietisterna då?

Tyvärr verkar de vara, och då dras det f-n över en kam här, totalt oifrågasättande som individer. I alla vetenskapliga discipliner så börjar man med att ifrågasätta alla grunder, men uppenbart inte inom dietistutbildningarna...

På den svenska Wikipedian, längst ner, finns en rolig tabell över olika näringsämnen mm och vad etablissemanget ansett om dessa under olika tidsåldrar. Är det inte flagrant hur mycket "80-tal" det är över nuvarande dietisters råd? När blev dietist ett yrke egentligen? 80-talet? Eller när utbildades de nuvarande dietisterna? Jag tror vi måste gräva vidare i detta - om inte annat är det roligt att raljera lite...

Hur gör man då?

Börja med att antingen trappa ner på kh gradvis eller tvärsluta - det handlar om någon/några dagars "abstinens"/omställningskänningar.

Sedan håll bara i och försök att börja lyssna på din kropp. Den vet vad du vill ha och vad du behöver. Problemet ligger i att man har varit konstant "hög" på kolhydrater så länge att man inte längre hört kroppens signaler.

Under denna tid så passa på att lägg märke till de förändringar som oavsett vad vågen säger händer med din kropp! Det handlar om många saker, allt från att beläggningen på tungan försvinner till att huden plötsligt känns mjuk och len och att finnar och andra blemmor försvinner.

Känn hur kroppen för första gången på länge lugnar ner sig, det sprider sig ett lugn genom kroppen. Speciellt magen slutar att producera gas och "olugn".

Vad kan vara negativt? Man kan bli hård i magen, men det löser man med att t ex blanda i lite (ny-)krossade linfrön i omeletten på morgonen. Magen och tarmarna har inte fått jobba på många år så det kan bli lite "knöligt" till en början. En annan negativ aspekt är att man kanske fokuserar mer på maten till en början än normalt. Detta förbyts i att man tappar aptiten, eller snarare man slutar känna suget - det som man alltid förväxlat med hungern.

Under denna första tid känn efter om du känner skillnad på hunger och sug, och hunger och "inte-full-i-magen". Det är en svår lektion, kanske den svåraste, men viktigaste med din nya kosthållning! Se till att äta sakta och försök känna om det verkligen behövs mer.

Ett problem är att man inte anser sig vara mätt om magen inte är proppfull, volymmässigt alltså. Eftersom man gått över till en fettbaserad kost så äter man mycket, mycket mer energität mat. Detta kombinerat med bukfyllan gör att man ofta får i sig enorma mängder med energi. Tyvärr så gör denna omständighet att många faktiskt går upp initialt, så håll någorlunda koll på detta.

Men måste man inte hålla på att räkna kalorier? Nej, kroppen vänjer sig ganska snart och ger tydliga/hörbara signaler att nu är det nog. Man ska inte äta, eller bara fylla magen för att klockan är 12. Man ska äta när signalerna att det behövs fylla på energi - inte annars. Är man inte hungrig vid lunch så tar man ett par ostskivor eller skippar lunchen helt enkelt!


//Zac

^(*)Figuren har jag dels knåpat ihop själv, men grunden kommer ifrån hemsidan från Simpsonfilmen.